Unga föräldrar

2009-07-27 @ 11:37:45
Direktlänk | Vardag by Elsa & Teodor | Kommentarer (7)
Jag har börjat reflektera alltmer över fenomenet Unga Föräldrar. De ploppar upp i allt större utsträckning och det som förvånar mig mest är egentligen inte att de är just så unga - utan att deras barn är planerade och medvetna val. Varför har väldigt unga tjejer - 15,16, 17 & 18 år - en sådant stort driv i att skapa sig en egen familj? Var har det gått snett, för snett är det ju faktiskt. Och då menar jag alltså inte graviditeter som råkar bli till på grund av dålig vetskap om preventivmedel, spruckna kondomer, bristande omdöme osv, för ALLA kan göra fel och misstag. Utan jag menar unga 15-åriga tjejer som planerar, in i minsta detalj, att bli gravida - vem de ska bli gravida med, när och var och hur. Deras biologiska klocka har börjat ticka - alltför tidigt. När man är så ung som upp till 18 år så borde man vilja andra saker i livet, om än varierande; Vilja vidareutbilda sig, umgås med vänner obehindrat, jobba, resa, se världen - utan ett barn på armen med blöjbyten, nattvak, skrik, ömmande bröstvårtor, sargat underliv, trotsålder, bristningar på mage, graviditetskilon att gå ner, alla måsten... 
Dessa tjejer säger att de känner sig äldre än vad de är, de känner att de skulle klara uppgiften; bli den perfekta mamman. Att deras liv känns meningslöst utan det där barnet de längtar efter så desperat. Varför vill dessa tjejer växa upp i förtid? Varför vill de gå miste om sin ungdom, så frivilligt? Jag har svårt att tro att deras egna föräldrar är de som sätter press på sina barn. Är det media? VAD är det som gör att barn vill få barn? Vad är det som har gjort att leken "Mamma, Pappa, Barn" har tagit ett steg längre, har spräckt ramarna och börjat gå till det extrema. Är det just den här världen som har expanderat; bloggvärlden. Där alla och envar skriver om underbara knoddar som tultar omkring och förgyller tillvaron. Skriver vi för lite om vad man faktiskt ger upp, för att kunna njuta av denna gåva? Skriver vi för lite om verkligheten, om hur det faktiskt ser ut, med potträning, matvägran, trots, gråt, 3 dagars feber och slitet hår? 

För visst är det en uppoffring, att skaffa barn. Jag menar inte på något sätt att det inte skulle vara värt det, för det är det, och tusen gånger om dessutom. Men jag kan önska själv att jag kanske hade gjort lite mer av mitt liv, innan jag ankrade fast mig själv i föräldrarollen och familjelivet. Jag skulle inte vilja göra det ogjort, Teodor är min dröm och min önskan. Men varför planera och skaffa barn när man är så ung? Vad är man rädd för att missa om man väntar - tills man har en stabil inkomst, en egen lägenhet, en färdigvuxen kropp? Jag bara undrar...




Kommentarer
Postat av: k

Hö-hö nä. Inte än eftersom jag får inte köra utan hjälm och den har inte kommit än :)

2009-07-27 @ 12:16:11
URL: http://aanderssson.blogg.se/
Postat av: MissyElliot

Jag kan inte annat än hålla med. Jag tycker att det exploderar med väldigt unga flickor (och pojkar) som blir föräldrar. Kan inte heller förstå varför det ska vara så bråttom. Jag var 29 när min första son föddes och åh vad jag hann med att göra mycket innan jag skaffade familj. Utbildning, resa, ja, U name it. Varför ska de ha så bråttom?

2009-07-27 @ 19:39:24
URL: http://missyelliot.blogg.se/
Postat av: mormor

Byggkillar brukar vara snygga men den här tar priset!!!!!!

Karlsson, gnäll inte, hjälmen kommer1

2009-07-27 @ 21:16:13
Postat av: Kadri

Håller inte alls med. Ålder har ingen betydelse. Hur man är som person är viktig.

2009-07-27 @ 22:02:41
URL: http://livetivillavillekulla.blogg.se/
Postat av: Kadri

Sv. Jag tror inte att de känner att de MÅSTE skaffa bar. Jag tror att de ville det. För skaffa barn är knappast någon måste. Vissa av oss vill inte leva ensam. Vi vill ha familj direkt. Inget fel med det. Och vara ung förälder är inget fel på. Och jag har inte känt att jag var barn när jag var 15. Började jobba heltid när jag var 16.Har försörj mig själv sedan dess. Men vi alla är ju olika.

Har inte sagt att du tycker att unga föräldrar är sämre. Skrev att du funderade varför de vill bli föräldrar och varför de vill gå igenom det med gravidkilon, blöjbyten etc..

Det är jag som försökte o förklara att unga föräldrar är inte sämre och att visst kan det gå bra även för de.

Du har rätt o tycka som du vill så klart. Och jag kan bara skriva från min synpunkt. Och för mig som ung mamma då när jag fick barn var såna kommentarer om min ålder och min graviditet väldigt sårande. För en 15 åring som är gravid eller har barn är det säkert väldigt svårt o läsa sånt.

Livet är ingen envägs gata, man kan altid gå tillbaka och få sin utbildning senare om man så vill. Jag kan ärligt säga att jag har inte förlorat något och saknar inget.

Men som sagt vi är alla olika.

2009-07-28 @ 10:24:01
URL: http://livetivillavillekulla.blogg.se/
Postat av: thakock

Hej!



Att kunna skaffa barn är en väldigt stor gåva. Något som många uppskattar! Att få uppleva något sådant stort, ditt eget blodsband. Det är något du aldrig kan få igen. Jag ser fram emot att bli mamma någon gång! Och jag vet vad det innebär! Jag håller med dej, det är säkert inte många som förstår innebörden men jag tror inte heller att dom är för unga för att klara av det. Många av mina vänner vill skaffa barn nu o vi är alla 21. Men det är också många av mina vänner som är stressade för att vetenskapen säger att man måste skaffa barn som ung då det är lättare. Det hör jag ganska ofta runt omrking mej. Det kan vara något som många har hört.



Nej, att skaffa barn är verkligen en gudagåva i alla väder! Så det ska kvitta om man är ung eller inte! Man väljer ju själv.... Det gäller och kunna tänka!



2009-07-28 @ 14:09:21
URL: http://briadlover.blogg.se/
Postat av: tarja

Jag tror att många av dessa 15-åringar som du kallar de. Inte blev gravida genom planering utan det bara hände....

Och jag har en syster som hade svårt att få barn, nu har hon två. Det har fått mig att tänka att barn är inget man "skaffar" barn är något man får,,, om man har tur.

2009-07-28 @ 21:01:30
URL: http://lillamammabitchen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback