Ont i huvudet, ont i halsen, ont i öronen och TRÖTT. Kan jag ha blivit smittad tro eller är det bara så att jag har en stor förmåga att känna sympati?
Får lite ont i magen av stress då jag inser att det redan är juli... Jag har ju nästan inte ens märkt att det blivit sommar.
Uppdaterar detta inlägg snart. Orkar inte skriva mer just nu.

...

Uppdaterar:

Trots att jag känner mig allmänt sänkt (eller kanske DÄRFÖR jag känner mig allmänt sänkt...) så har jag sorterat linneskåpet (verkligen på tiden!) och min egen garderob; lagt ut kläder jag aldrig använder på tradera och sorterat bort Vilgots urväxta kläder och lagt in i babykläderpåsen igen. Tvättat 3 fullastade maskiner med kläder, dammsugit 3 rum och torkat av fönsterbrädor. Det syns absolut inte alls att jag har städat idag för Teodor har flugit fram som en tornedo MEN grunden är ren, och det är huvudsaken. Har diskat 4 gånger (mycket disk), gått ut med soporna 2 vändor (mycket sopor) och plockat leksaker (mycket leksaker).
Samt tagit hand om 2 sjuka barn då såklart.

Vilgot ligger långa stunder med huvudet upprätt, dessvärre så är det ju ett steg i utvecklingen att små barn ska snurra runt, och det gör han alltså hela tiden. Och redligt förbannad blir han. Stark i armarna är han. Grymt närhetskrävande men ändå inte så social, hur nu det går ihop. Mäkta less på sin storebror. Teodor är upp i Vilgots fejja hela dagarna - han vill ju bara väl den stackars storebrodern; vill ge nappen, vill roa och underhålla, vill pussa, vill bära (ajabaja), vill allmänt uppmärksamma. Men Vilgot ryter i högan sky - han vill inte ha så mycket stoj omkring sig. Jag tror att syn- och hörselintrycken blir för starka och för inpå. Han blir trött, less och kanske också rädd ibland. Ja, så hur förklarar man för en tvååring att han måste ge sin lillebror lite space? Nä, precis, det går inte att förklara det. Så jag får helt enkelt ryta till ibland för på vänligt tilltal svarar inte den unge herren när han är inne i ett stimm. Vi i denna familj har ju lite fobi mot tystnad också - om inte tvn är på så är youtube på datorn på eller så är radion på. Eller så skriker barnen ikapp. Eller ja, fast det gör de ju ändå förstås. Men jag tror helt enkelt att det blir för mycket. Stackars Vilgot måste ju tro att han hamnat i The Addams family...

Har provat bröllopsutstyrseln på Teodor idag också. Han är mäkta fin vill jag lova. Självklart får ni INTE se än, håll ut i mindre än 2 månader till.

Men nu ska jag nog skicka mig själv i säng, istället för att sitta här och dröna. Förhoppningsvis vaknar jag upp utan halsvärk imorgon, men det ser inte ljust ut just nu. Jag tror att Guds plan är att smitta mig så att jag så fort barnen blivit friska kan smitta dom igen. Och så är vi inne i en evighetscirkel. Nä, pessimister är inte välkomna här, vuxensjukdomar ignoreras, så det så.
Godnatt gott folk.