Japps, idag är jag äntligen LEDIG!! Det firas med att tvätta lite (nej, gavlegårdarna har inte installerat vår tvättmaskin än, så vi måste ner till den förbannade tvättstugan).
I alla fall så höll jag naivt mina tummar igårkväll att förlossningen skulle sätta igång efter min intensiva arbetsvecka, men icke. Hade några härliga förvärkar och hoppades på det bästa men somnade och förvärkarna försvann... Jaja, ännu är det 4 veckor kvar. Men skulle gärna vilja att bebisen ville hoppa ut nu, det börjar bli lite långtråkigt att vara gravid... ;)
Sitter och väntar på att garnet ska komma som jag ska virka en filt till barnvagnen med. Hoppas att posten lever upp till mina förväntningar och levererar både garnet och ett brev som jag väntar på. Jag ska skicka iväg systers usb-sladd också, den ligger i ett kuvert och väntar på att jag ska ta mig till brevlådan. '

Annars så är det mesta som vanligt, jag sitter här med mitt kaffe, Teodors feber verkar vara borta men han har fortfarande hostan ifrån hell och det verkar som att han lyckats smitta både mig och N för vi är som två halvdäckade valrossar. Men N fick ett ryck när jag var och jobbade igår; han har möblerat om hela vardagsrummet och städat som en tok. Jag fick en smärre chock när jag kom hem.

Jag tror jag ska få N att lyfta upp spjälsängen idag, så att åtminstone det är klart. Jag har fortfarande inte gått igenom bebiskläderna, det måste göras... Tänk att det är mindre än 30 dagar nu tills jag ska bli tvåbarnsmamma (ja, om det är ett ordentligt pyre där inne som väljer att inte gå över tiden vill säga). Spännande!

Ja, om en kvart bär det av till jobbet igen, får i alla fall skjuts dit och hem idag. Lyckades sova lite inatt, kruppen är borta men ersatt av "vanlig" hosta (slemhosta/torrhosta) och det är väl i viss mån lika jobbigt men vi slipper i alla fall oroa oss för att Teddis ska tuppa av pga andnöd. Hans feber är dock INTE borta, den är fortfarande hög och ungen vägrar helt plötsligt att ta alvedon. Men, vi har sovit i alla fall. Fast liten inne i mage är en envis sate som gärna ställer till det för mig, jag måste kissa hela tiden och rätt vad det är sticker en fot rakt ut på sidan och det är rätt obehagligt om jag säger så. Känner mig helt enorm också, och har problem med att ens klä på mig själv nu för tiden, magen är tung! Tänkte bjuda på en magbild också, då jag faktiskt går in i vecka 37 imorgon.

Har lyckats fixa så att jag är ledig på tisdag, så nästa vecka jobbar jag bara 2 dagar!! Gissa om jag är lycklig eller vad? :D

Är fortfarande sjuk med krupp och väldigt hög feber. Jag har legat vaken två nätter på rad och lyssnat på skällhosta, andnöd och känt skållheta små fossingar mot min mage. Jag tycker syndare än syndast om honom, men han är glad och snäll och går omkring och väser med sin hesa stämma.

Igår var det ett monsterpass, jag och en annan jobbade ensamma 10:45-20:15. Trots att jag var helt svimfärdig när dagen var slut så gick det ganska bra och jag hann med en hel del. Idag är det tack och lov bara fem timmars jobb. Men imorgon är det återigen ett monsterpass; 8:30-18:15... Det ska bli så skönt när jag äntligen får sluta jobba. Jag ska försöka byta bort mitt pass på tisdag så att jag bara jobbar onsdag och torsdag nästa vecka och veckan efter det är det bara måndag och lördag. Jag känner att jag inte orkar mer. Kroppen orkar inte mer, även om viljan finns där. Höfterna låser sig, förvärkarna är starka och det börjar nog bli dags att inse sina begränsningar och se faktum att jag ska föda barn om mindre än en månad.

Sitter nu med kaffe och har precis ätit frukost.
Orkar verkligen inte göra någonting alls just nu.
Hoppas på en frisk unge snart. Men han är världens sötaste barn i alla fall.

Hela natten lång har jag legat bredvid ett fint litet barn som haft andnöd, skällhosta och hög feber... Kruppen har verkligen varit värre än värst inatt och den är inte över än. Igår började det med magsjuka när jag var på jobbet och när jag kom hem började hosta och lite feber som övergick till krupp och hög feber. Har legat och klappat på ryggen och kramats hela natten med den där lilla saken. Känner mig allmänt helt slut (antagligen inte i närheten av hur Teddis känner sig men han är ändå märkligt nog fylld av energi) och om en timme ska jag gå till jobbet för att jobba i 9 timmar... Hoppas att han blivit lite friskare när jag kommer hem igen, eller i alla fall att kruppen är borta.

När jag ändå bara sitter här så tänkte jag knåpa ihop förlossningsberättelsen med Teodor. Lika bra att få det gjort innan förlossningen med knodden för sen kommer de säkert blandas ihop och bli väldigt okorrekta. Jag hade för mig att jag redan skrivit förlossningsberättelsen här, det var ju ändå över 2 år sedan, men tydligen har jag inte tagit mig för, för jag hittar den inte.

I alla fall, här kommer den:

Den 5 december ca klockan 8:00 åker jag in till förlossningen med förvärkar. De har kommit och gått under natten och jag har inte kunnat sova så mycket. De har inte gjort så värst ont, lite molande bara, och de har kommit väldigt oregelbundet. Men jag vill ändå in och kolla upp om något har hänt. På förlossningen sätter de en CTG-kurva och jag somnar. Kurvan visar några sammandragningar men inte mer än så. Jag har också helt slutat känna av förvärkarna. Klockan 10 blir jag undersökt och jag är öppen en centimeter. Får direktiv om att ta det lugnt och får veta att förlossningen antagligen inte kommer att starta förrän om omkring en vecka.
N har kommit och vi åker in till stan och fikar. Jag får inte i mig så mycket, lite kaffe, vatten och en macka bara. Vid tvåtiden åker vi hem till mig och beställer pizza på vägen. Jag kan omöjligt få i mig någonting och känner mig uppgiven och trött och går in på toaletten och gråter en skvätt. Vid fyra på eftermiddagen har jag fortfarande inte känt av någonting alls sedan 8 på morgonen och jag säger åt N att han lika gärna kan åka hem, för här händer ju inget. Han gör som jag säger och åker hem till Bollnäs. Jag tar två alvedon och går och lägger mig.
Jag lyckas somna vid femtiden och sover till åtta-nio på kvällen. Vaknar av en diffus menssmärta i slutet av magen och ryggen. Börjar läsa i en bok och hoppas att det ska hända nåt mer men ingenting händer. Vid halv elva på kvällen börjar jag få menssmärtan igen, den är ganska kraftig och kommer med ca 5 minuters mellanrum. Vid elva ringer jag N och säger att det har börjat igen, men att vi ska avvakta och se om det blir värre så han slipper åka fram och tillbaka nåt mer. Jag ringer in till förlossningen igen men de tycker att jag ska stanna hemma och ta en dusch eller ett bad för att se om det går över av sig självt. Vid halv tolv ställer jag mig i duschen men det hjälper inte det minsta. Värkarna kommer nu med omkring 2-3 minuters mellanrum. Vid tolv ringer jag till förlossningen igen, känner mig rädd och ledsen och börjar gråta i telefonen. Det har slutat finnas någon bra ställning för mig att stå/ligga i för hur jag än vänder mig blir smärtan bara värre. De säger då att jag får göra som jag vill, de har lediga rum så det är bara att komma när jag känner för det, jag behöver inte ringa innan.

Jag hänger över diskbänken till halv ett ungefär, då ringer jag och beställer en taxi. Jag är rädd att det ska stanna upp i taxin och att jag ska behöva åka hem igen, men värkarna kommer tätt hela taxiresan och jag kan inte hålla ögonen öppna för jag måste koncentra mig på att andas hela tiden. Jag kommer in till förlossningen vid ett och läggs in på samma undersökningsrum som morgonen innan. Ny CTG-kurva sätts och barnmorskan (C) stannar vid min sida hela tiden. Hon säger åt mig hur jag ska andas och berättar att värkarna kommer med en minut emellan.
Jag blir undersökt och har öppnat mig 4 cm.
Jag frågar vad som händer nu, om jag får stanna kvar, och hon säger att javisst, nu ska du få ett eget rum. Mitt i alla smärta så känner jag bara "Woho!" och ringer N för att berätta. Han sover när jag ringer och jag säger att det nog ändå kommer dra ut på tiden så han behöver inte stressa. Jag känner mig full av energi och tycker att det ska bli riktigt kul, det är ju dags nu!

Inne på förlossningsrummet får jag på mig sjukhuskläder, men måste ha hjälp att klä på mig för jag känner mig så snurrig av värkarna som aldrig verkar ta paus. Klockan är runt 01:15 och jag känner att jag inte kan stå upp utan stöd längre. Här försvinner allt mitt tidsperspektiv så jag utgår ifrån förlossningsjournalen. Jag ringer mamma för att berätta att jag ska föda barn. Mitt i samtalet kommer en värk så jag måste lägga på. Sedan kopplas lustgasen in. Jag har nu så ont att jag ber om EDA, trots att jag tidigare inte velat ha det. Det sätts en kanyl i handen men narkosläkaren är upptagen så det ska dröja ett tag (jag hann aldrig få EDA:n). Jag tänker då att det är lugnt, att det är gott om tid.

Jag står och hänger över sängen och försöker ta mig igenom värkarna med hjälp av lustgasen. När varje värk kommer så kan jag inte stå på hela foten längre utan måste ställa mig på tå, vilket antagligen förvärrade smärtan eftersom jag då spände kroppen.

Klockan 01:35 går vattnet och efter det ändrar värkarna snabbt karaktär. Jag orkar inte stå upp alls längre utan vill lägga mig ner på sängen. C och uskan får lyfta mig upp för jag kan knappt röra mig och så fort jag hamnat på sängen i halvsittande så kommer första krystvärken. Jag känner mig inte redo och ångrar mig, vill bara knipa ihop benen men det går inte, kroppen har ett helt eget liv och jag har ingen som helst kontroll över den. Lustgasen byts ut till syrgas för att jag ska kunna andas lättare och skalpelektrod sätts på Teodors huvud. Vid första krystvärken så skriker jag bara rakt ut och får inte så mycket styrka i den, jag vill ju bara att det ska ta slut. Men C förklarar hur jag ska ta i och någonstans i allt vansinne jag känner så hittar jag styrkan och vid andra krystvärken tar jag i för kung och fosterland. Känner mig som världens starkaste och strax därefter kommer krystvärk nummer 3 och han är ute! 01:55 den 6 december (vecka 39+2) får jag ett skrikande, slemmigt, blodigt litet barn på mig som lindas in i filtar och får en förlossningsstrumpa på huvudet.

Fem minuter över två ringer jag N och berättar att våran son är född. Det känns som att jag har fött barn hela natten så jag känner mig chockad över att det bara har gått en timme sedan jag kom in till förlossningen. Sedan får vi ligga i hallen på förlossningen och lyssna på andra kvinnor som föder barn i väntan på att vi ska få ett rum på BB. Och jag kan inte annat än att känna att jag är den lyckligaste människan i världen.

Det känns som att det var igår jag födde Teodor och inte alls mer än 2 år sedan. Det är märkligt hur levande känslan kan bli när man skriver om den...

Klockan sex vaknade min lilla prins och tyckte att mamma skulle göra detsamma. Inifrån hans sovrum kom det: Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma... Sisådär en hundra gånger. N är hörselskadad som vanligt på morgonen (märkligt syndrom det där ;) ) så det var väl bara att ta sig upp då. Bolibompa på tv och jag får lite tid att sitta och glo på datorn i lugn och "ro".

Orkade ta mig till frisören idag för att klippa bort alla slitna toppar och så blev det en lugg också. Det bästa av allt - det var gratis ;) Tjänster och gentjänster eller vad man ska säga. N är en bra karl att ha.
Orkar inte ta någon bättre bild än såhär, men ja ni ser ju hur det ser ut.


Har i alla fall jobbat lite idag, imorgon ska jag jobba lite till och så måste jag köpa nåt nytt att dra på mig, för på fredag ska jag tydligen på avskedsfest - hej då mig själv som ska bli föräldraledig och hej då Erik som ska sluta som distriktchef för vårat distrikt. Teodor blir hemma från dagis hela resten av veckan, han får spendera den med pappa istället.
Nu ska jag natta litet barn och sedan ska jag gosa ner mig i soffan och vara allmänt slutkörd innan det är dags för boken och sängen och en natt av förhoppningsvis lite sömn i alla fall. Det är inte det lättaste att sova som höggravid, det säger jag bara.

Nu har jag tvättat fönstrena, gått ut med soporna och sorterat ut byrån i hallen så att bebiskläder kan få flytta in dit. Känner mig allmänt duktig. N ska få äran att städa balkongen när tillfälle ges. Teodor hjälpte mig att slänga ner lite kläder i förrådet och jag tror minsann det är dags att plocka upp spjälsängen snart och montera den. Jag går ju faktiskt in i vecka 36 idag. Faktiskt.

Teodor har sovit jättebra inatt, jag har sovit som en kråka. Vi ska snart kasta lite sopor och fortsätta vår helgstädning.

Jag önskar att jag hade kaffe hemma... Men nej, kaffet är slut. Kakor har jag i alla fall. Alltid nåt.

Vi hittade två saker till som vi sökte idag; en pappersrullehållare (sån där som man ställer på golvet och staplat toapapperet på så man slipper ha toarullar överallt) och en liten växt som hamnade i badrumsfönstret. Hänganorning till växten kom jag på att jag redan hade, det var ju bra, då kostade det mig bara 19.90 kr, alltså summan för den lilla växten.
Teodor tyckte att det var så skönt att asfalten kommit fram att han helt sonika sa "Nu Teddan sitta mamma!" och så satte han sig ner mitt på trottoaren och satt där och log för sig själv. Det är min pojke det, lite ko-ko sådär.

Kvällen har spenderats med att sortera kläder... Av någon konstig (hum, det kan väl aldrig vara jag som är boven?! ;)) anledning så ligger det alltid kläder överallt här hemma. Det slår aldrig fel, det är alltid högar med kläder lite varstans som man kliver i, rotar bland, letar efter... Men nu har jag sorterat i alla fall, så tillfälligt är det mesta på sin plats. Obs! Kom ihåg att jag skrev tillfälligt... Jag känner mig själv så senast måndag kväll kommer det vara lika mycket klädkaos igen som det var idag.

Magen växer så att det knakar, omkring 2500 gram skulle jag tro att knottet väger nu. Jag vill att mars ska ta slut så att jag kan börja krysta snart... Det är rejält tungt och det slutar ju aldrig att växa för guds skull. Känner mig helt enorm och är det antagligen också. Jag tröstar mig med att det finns de som är större. Men det är en klen tröst för inte hjälper det mig det allra minsta. Det är riktigt tungt att göra allt som har med Teodor att göra också; klä på vanliga kläder och ytterkläder, natta och natta om, byta blöjor, hålla handen i tid och otid, plocka leksaker, leta små strumpor (som aldrig verkar komma i par), laga näringsrik mat - det har blivit en hel del slarv på sista tiden. Vem orkar stå vid spisen i timmar när man kan köpa färdigt?

Nu sover han i alla fall, stjärnan. Jag ska alldeles alldeles strax gå och lägga mig jag också, med min bok "Åse" av Denise Rudberg. Jag ska bara fixa och dona liiite till först. Det är så mysigt i badrummet nu, jag riktigt njuter av att gå in dit. Det är litet men nu känns det ombonat och härligt.
Imorgon ska jag nog ta och tvätta lite fönster! Det borde gjorts för länge sedan. Får se om städlusten är lika hög imorgon. Men nä nu måste jag överge datorn, här kan jag inte sitta hela kvällen (ikväll igen).
Puss och godnatt alla sötnosar.

Vi hittade några saker till badrummet idag i alla fall; ett sånt där duschställ som alla schampoflaskor och diverse kan få plats i. Och så snodde vi en liten pedalhink från gymmet att ha tills vi köpt en ordentlig blöjhink... Och en duschskrapa blev det också - väldigt fiffigt; man kan sätta fast den på moppskaftet så slipper man en sån där liten skitgrej och alltså kan man skrapa bort vattnet stående. En stor hit enligt mig och magen. Det känns riktigt fräscht och bra med badrummet nu faktiskt. Ska bara införskaffa nån bra plats att förvara tvättmedel på samt att jag nog ska shoppa lite plastväxter att hänga i fönstret, för att bjuda in våren lite mer och göra det lite mer ombonat.



N har åkt till Bollnäs för att kolla på nån grupp som ska spela där. Vilket ger mig möjlighet att sortera babykläder och småstäda lite ikväll helt ostört när Teddis gått och lagt sig senare. Om jag fortfarande har ork då vill säga... Disken är i alla fall diskad, det är alltid en lättnad när det är gjort...

Ja och mycker mer än så hade jag inte att skriva... Vi har fått larmbrickor till porten nu, det är ju bra. Men vi fick bara en istället för 3 som vi skulle fått... Så jag måste ändå ringa och skälla på hyresvärden på måndag. Nytt bokningssystem till tvättstugan också, gissa om jag är nöjd över att ha en egen tvättmaskin nu, ju mer jag slipper jiddra med nya system och nya nycklar desto bättre!

Idag invigde Teodor duschen. Vi passade på att kapa håret lite grann men det gör inte så mycket skillnad till eller från...
Och nu är tvättmaskinen på plats!!

Mycket märklig kväll igår. Jag nattade Teodor klockan 16:00, för han hade inte sovit någon middag, var ganska trött och vi hade gått en hel del på stan utan barnvagnen så han var rätt slut i benen. Jag nattade honom med avsikten att senast kl 18:00 fick han vakna så skulle vi äta en sen middag vid 19 ungefär. Men inte fick jag liv i ungen heller! Han ville inte vakna, jag gosade och myste med honom, försökte komma med mutor, men nej, som en obstinat tonåring vägrade han gå upp ur sängen. Klockan 20 åt jag och N middag och Teddan sov fortfarande. Vid halv nio kom han sen uppsläntrande och ville ha lite mat han också. Han fick sätta sig i soffan med en tallrik men kunde inte sluta gäspa och vid nio frågade jag om han ville fortsätta sova, och jo, det tackade han inte nej till. Så vi gick och borstade tänderna, bytte blöjan och gjorde lite välling och la oss i sängen igen. 21:30 sov han igen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kommer bli en sjukt tidig morgon imorgon...
Men ungen sov... Till 8!! Han somnade alltså 16. Vaknade 20:30 (4 ½ timme), somnade om 21:30 och sov till 8:00 (10 ½ timme). 15 timmar alltså... Helt craaaazy! Var han slut eller var han slut?

Nu är han i alla fall pigg och glad med massa härlig energi. Vi ska kanske ta oss in till stan med en inköpslista på viktiga saker som måste införskaffas (för att N inte ska förlägga mina räkningar och för att jag ska slippa stå dubbelvikt i duschen för att jag inte når ner till schampot...) om ett tag och sedan ska vi försöka locka hit Mattias som ska hjälpa att bära tvättmaskinen på plats. Just nu står den och blockerar halva ytterdörren.

Igår var vi och kikade på babysitters och har väl i princip kommit fram till att det blir en babytravel, enkel utan bygel. En röd skulle jag tippa på, samma färg som barnvagnen. N spanade in syskonvagnar och vi bekräftade båda att det inte skulle ha funkat. Vagnen hade inte kommit in i hallen i princip. Vi kikade även på sulkys, ordentliga ena. Det är absolut inte aktuellt på länge men om nåt år vill vi nog ha en ordentlig och stabil sulky/sittvagn som inte tar upp så mycket plats alls. Jag känner på mig att när jag har en ettåring och en treåring så kommer jag inte vilja dra runt på Emmaljungan längre utan då kommer jag vilja ha någonting som går snabbt och smidigt och inte är i vägen. Vi har ju redan en resesulky men den fungerar i princip bara när man ska just resa. Det är ingen offroad vagn direkt om man säger så.

Men nu ska jag dricka mitt kaffe (vilket maraton-inlägg detta blev då) och njuta av att solen lyser utanför fönstret, att snön smälter bort i en hiskelig fart (tack gode gud!) och sen ska jag ta itu med disken som är long time overdue.
Puss och kram på er! ♥

Tvättmaskinen står just nu på en avdumpningsplats i Gävle. Typ. Och jag är förbannad och så fort de öppnar klockan 10 så kan ni ge er fanken på att de kommer få ett ilsket samtal. Har man betalat för hemleverans så vill man inte ha varan 5 km bort. Vadå, hade de tänkt att jag skulle bära tvättmaskinen hem? Nej här ska styras upp! Sen blir det en fika eller lunch på stan med älskade la mini familia.

---

Nu har vi tvättmaskinen! Den står i våran hall i väntan på att någon (uppenbarligen inte jag) ska hjälpa N att bära in den i badrummet och sedan att någon från Gavlegårdarna ska komma och installera den (för det får vi inte göra själva eftersom vi bor i hyresrätt). Snart, snart, snart kommer vi ha en fungerande tvättmaskin!! :D

Bebis ligger med huvudet nedåt men är fortfarande rörlig. Fick reda på att viktuppskattning som vi gjorde vid ul i februari visade på en vikt på 2093 gram i vecka 32+4. Medelvikten är 2000 gram vid samma tid, så bebis är lite större än medel. Barnmorskan som mätte min mage förra gången mätte helt klart tokfel, eftersom mitt mått nu är 33 vilket stämmer in på bebisens uppskattade vikt. Jag har gått upp ca 1 kg under de två senaste veckorna. Väger fortfarande lite för lite men men sakta men säkert så...
Jag har samma sf-mått nu som jag hade i vecka 37 förra graviditeten, så magen är ganska mycket större nu än den var då. Men den känns inte alls så stor. Järnvärdet vill envist ligga kvar på en för låg nivå, så nu måste jag börja ta de jäkla tabletterna 2 gånger/dag. Suck och stön... Barnmorskan tycker att min graviditet har gått riktigt fort, tur att någon tycker det ;) själv tycker jag att tiden masar sig fram mer än lovligt segt...

Snart bär det av till jobbet igen. Ska trycka i mig nåt att äta först tänkte jag. Imorgon är jag ledig men ska vara barnvakt åt Elmer för mamma Emilia ska iväg och träna. Helgen är helt oplanerad - SKÖNT!

Ja om lite mindre än en timme ska jag dra mig iväg till barnmorskan för en besikning. Hoppas allt ser bra ut! Fixade naglarna igår hos Amandisen och de blev störtläckra! Väldigt avancerat, hon handmålade mönster och grejer. Bilden gör inte naglarna rättvisa men det är skitsvårt att fotografera naglar när man inte har rätt "utrustning" om man säger så...

Lovade ju även att visa hur badrummet ser ut nu after badkar och before tvättmaskin. Luftigt och härligt (men det syns kanske inte på bilden...) Om inte annat så är det bildbevis på att jag inte har ett badkar i min lägenhet längre..

Japp, en duktig karl (=en händig karl ;) ) ska man ha i sitt liv. Minst en. Allt blir så himla mycket lättare då. Som att komma hem till ett badrum utan badkar, och med rensat avlopp... Som inte luktar bajsblöja ens när man synar skarvarna noga... Han är bra att ha han, N! Dessutom hade han städat resten av hemmet också, så jag slipper huvudbry om det.

Snart ska jag iväg till banken, men ska ställa mig i duschen först. Ja, duschen. Kan knappt minnas när jag hade en dusch och inte ett badkar som man fick hoppa in och ställa sig i. Det måste ha varit när vi bodde i Skogås, år 2005, som det senast fanns en dusch. Och shit vad stort badrummet blev! Jag ska ta en bild sen och slänga in men orkar inte just nu...

Ska iaf till banken och fixa pinkoden till min internetdosa, Teddis lyckades sno åt sig den och självklart var jag så seg att han hann låsa den innan jag fick fatt i den igen...
Och efter det ska jag till Amanda och fixa naglarna igen, fila ner och göra om. De växer som ogräs och jag känner mig redan som Cruella De Ville. Efter det är det dags för jobb igen. Men jobbar bara fem timmar idag, och imorgon också. Sedan är det LEDIG i tre dagar, tjoho! Och sen börjar helvetesveckan. Men den ska jag inte tänka på nu...

Någon som är sugen på att köpa min sänggavel förresten? Har en annons ute på blocket, men det verkar inte bli så mycket napp på den... Tänkte sänka priset med en tusenlapp... Det är verkligen fullt i vårat förråd just nu...

10 + grader och solsken... Slask överallt (och då menar jag verkligen överallt), blöta skor och fötter, pirr i magen och härliga (hehe?) förvärkar - det måste ju betyda att VÅREN är på väg! Vilket i sin tur betyder att jag snart ska föda barn! Allt känns lite verkligare idag - och lite lättsammare. Solen kan få vem som helst att piggna till efter en rekordvinter både i snö och i kyla. Hoppas verkligen (för vädrets eget bästa) att det håller i sig nu och inte får återfall till vintertid igen.

Och nu är tvättmaskinen beställd! Tack älskade mamma!
Den kommer leveras nu i dagarna så snart kan vi börja skita i den förbannade tvättstugan och få rena kläder hemma istället. Det kommer vara grymt uppskattat. Här kommer en bild på den det blev:
Tjohoo!!
Ps. Kan ni se designen eller ser det knasigt ut för er?

Det börjar bli rätt tungt att ens gå till jobbet... För att inte tala om att väl jobba. Men det är bara 4 veckor kvar. Sen får jag gå hemma och "lata" mig... Får se hur det blir med den saken. Det är inte mycket vila i mitt liv just nu. Sovmorgonar är ju inte direkt någonting som kommer regelbundet och nätterna är spackade av en son som vaknar stup i kvarten, och när han väl sover så är det jag som vaknar av att jag är extremt kissnödig... Det är härliga grejer det!
Jobbar måndag-torsdag denna vecka så det blir en härlig långhelg i alla fall! På torsdag är det dags för barnmorske-besök igen. Ska bli kul att se hur stor  magen är nu och om blodvärdet ökat något nu när jag knaprar Niferex som en tok (trots bieffekter). Hoppas verkligen att det ökat, annars ger jag upp! Har även tryckt i mig broccoli, avokado och spenat som ska vara rikliga med järn. Och bara druckit kaffe på morgonen. Och gått över till laktosfri mjölk... Ja, jag har följt protokollet såhär på slutet...
Men nu ska jag göra mig klar för om en halvtimme ska vi gå! Ska bli nedrans skönt att få sätta Teodor på dagis i några timmar också! Han är verkligen full av överskottsenergi nu... Stackars unge. Först hemma med mamma sjuk och sen hemma själv sjuk. Han har inte varit på dagis på över en vecka... Sen förra torsdagen tror jag närmare bestämt. Jaja.

Det är superduktiga KIA som har fixat den åt mig. Visst är hon grymt duktig? Det gick supersnabbt dessutom, bad om en ny design igår och idag var det klart. Och nu får dessutom en sneakpeak från våran fotosession, bilden som visas på bloggen är tagen av Ida.


Nu har min duktiga karl tvättat som en tok och vi har återigen lite rena kläder hemma... Men jisses vad mycket tvätt det var...

Igår var mamma/mormor och Becca här, vi var och kikade på tvättmaskin och bestämde oss för en Whirlpool. Den är inte beställd än men ska beställas i dagarna. Så snart har jag en tvättis här hemma och slipper den förbenade tvättstugan (har förresten tid kl 13 idag, får ej glömmas).
Det har hittills varit en bra helg med finfint väder - våren verkar vara på väg!

Fick även en fin stickad tröja av mamma enligt önskemål som jag gosade omkring i hela dagen igår :)

Sitter och är osocial framför datorn och spejar på lite olika saker...
Vi har förresten fått våra bilder som vi tog på fotostudion nu. Superfina blev dom!

... så skulle jag köpa en ny mobiltelefon och slippa en som dör stup i kvarten samt stänger ner mitt under samtalen. Jag skulle också köpa nya gardiner till vardagsrummet, måla om Teodors rum och köpa en förbannad tvättmaskin för jag är så urless på att behöva springa ner till tvättstugan...
... blir kanske så att jag tvingar med mamma (och Becca?) till Valbo och Elgiganten på lördag för att spana på Candys tvättmaskin med 8 kg kapacitet...

Annars så sitter jag här med sammandragningar som heter duga (aj aj) och en stenhård mage. Håller på att fundera lite på hur jag kan göra om min bloggdesign som jag är helt utled på. Vill ha lite vårnytt, vill ha lite vår med för den delen. Teodor skiter fortfarande en massa, men imorgon är N hemma med honom så att jag kan jobba 8 timmar i alla fall denna vecka. Har min 45 timmars-vecka att se fram emot vecka 11... Jobbar VARJE dag den veckan. Inklusive lördag och söndag. Ska bli spännande att se hur bebisen reagerar på söndag kväll sen...

Jo, natten har faktiskt gått riktigt bra! Teddis somnade som en stock vid halv åtta och sov till halv ett, då han vaknade till bara för att somna om när jag gick in och klappade på honom - han gick inte ens upp ur sängen. Sedan kom han över till mig halv fem och fortsatte sova till halv åtta. Det verkar som att mina förutsägelser är sanna, ett städat rum och en nybäddad säng gjorde susen!
(De senaste nätterna har han vaknat 3-5 gånger per natt, velat ha välling nästan varje gång och velat komma över till vår säng varje gång han vaknat).

Finns inte så mycket att skriva om. Teodor är vid gott mod trots att han är dålig och jag bara väntar på att all ork ska komma tillbaka till kroppen. Jag har minst sagt kännt mig slutkörd. Igår var första gången jag lyckades äta ett helt mål mat. Tror nog att jag ska kunna trycka i mig lite idag också.
Dagarna går framåt i alla fall. Jag väntar på att Ida ska ringa och säga att bilderna vi tog är framkallade. Om hon inte ringer innan fredag så måste vi vänta i två veckor, för hon skulle iväg till Egypten i två veckor på en härlig solsemester. Tänk den som hade sådan tur! Tror minsann att jag ska se till att det blir en liten resa för oss nästa sommar! Bara för att se lite annat än Sverige. Inte två veckor kanske, men en långweekend på fyra dagar kanske? Då skulle pyret vara lite mer än 1 år och Teddis skulle vara 3 ½. Tror nog att vi skulle få det att funka. Men det är ett senare projekt det.
Apropå pyre så känns det att det börja närma sig nu! Det känns i kroppen och i huvudet att det snart är på G. Bara lite mer än 6 veckor kvar till beräknad födelse. Jag har börjat få lite mer förvärkar och liksom som ett sug i livmodern, det drar och stramar emellanåt rätt rejält. En blandning av växtvärk och sammandragning skulle jag tro. Jag hoppas verkligen att jag slipper mer magsjuka nu så att jag orkar med förlossningen sen! Inte kul att ge sig in i nåt så kraftansträngande utan någon styrka i kroppen...




Mitt fina (lite smått chockade?) barn :D

Och så en bild på magen (ursäkta nakenheten...) i väntan på de fina bilderna vi tog för 2 veckor sedan. Tror inte att magen har vuxit så värst nämnvärt sedan senaste BM-besöket. Får se den 11 mars då jag ska dit igen om det blivit någon större skillnad. Men pyret sparkar som en tok och det är ofta man ser en liten fot sticka rakt ut på vänster sida... :)


Jag har börjat tänka på vad som ska göras innan pyret anländer. Vi har ju inte gjort någonting här hemma... Det är massa grejer som ska fixas med. Men som vanligt... så får det bli ett senare projekt.

Ja, det var ju kul. Började morgonen med att spy ut allt jag fått i mig senaste dagen. Roligt, roligt. Det känns ju bra att få kräksjukan igen bara en knapp månad efter att jag haft den... Och ännu mer höggravid denna gången. Vad kul livet är ibland. Förbereder mig på frossa, feber och näringsbrist. Amen.
Bebis i magen sparkar glatt i alla fall. Och Teodor sover. Det blir inget dagis för stackaren, om han också fått viruset så vill jag inte ha honom där, de har haft magsjuka cirkulerande tillräckligt som det är. Vi har en del magsjuka på jobbet också. Undra vad för kul man ska hitta på idag då förutom att spy? *ironi*