Vi hann till öppna förskolan i alla fall. Vilgot både somnade och vaknade innan de ens hade öppnat. Efteråt gick vi vidare in till stan och McDonalds för att fylla på springdepåerna lite (Teodor) och tålamodsdepåerna (mamma) och sedan till Bolognerskogen och lekte lite. Sen blev det mathandling och matlagning och barnbadning och nagelklippning och jag är nu officiellt slut. Man tänker inte på det där. Man tänker att barn ska man byta blöja på och mata och så skriker de en hel del. Men man tänker inte att de har pyttesmå naglar som måste klippas, och skorv som måste smörjas, och rumpor som blir röda, och tänder som måste borstas, och leksaker som måste plockas, och sagor som måste läsas och hår som måste tvättas. Allt det där som finns där, dagligen, men som man liksom inte tänkte på innan. Puh vilken tid de sakerna tar!

I alla fall, en väldigt lyckad dag, med hyfsat glada ungar hela dagen och ett och annat glatt skrattanfall. Vilgot åt hur mycket mat som helst (spagetti och köttfärssås) och Teodors hår doftar hallon från schampot. Jag har druckit x antal koppar kaffe och tänker under tiden att Vilgot kanske skulle sova bättre nätter om jag inte drack så förbaskat mycket kaffe... Ja ja, glöm och dröm att jag slutar med kaffe i alla fall.



Vi har även bytt till sittvagn för ett tag sedan och det var lite utav en frälsare kan jag säga! Vilgot är mycket nöjdare när han har fri sikt och dessutom kan vi skifta så att Teodor har en chans att vila benen emellanåt och jag har V i bärsjalen. Klockrent!