Jo, Vilgot har börjat äta ett ordentligt mål mat/dag. Samt smakisar. Då han äter ett riktig mål så betyder det att han äter tills han själv säger stopp. Så det gäller att vara lyhörd men han visar bra när han inte orkar/vill äta mer. Jag lyssnar fullt ut på honom och än så länge funkar det bra. Idag har han ätit havregrynsgröt med äppelmos och pannkaka. Och skorven är nästan helt och hållet borta. Endast lite skorv precis över fontanellen är kvar. Och där vågar jag inte kamma, huden är så mjuk och skör.
Vi körde en lång utesväng så att Teodor fick leka av sig (och så att dagen skulle gå snabbare) och sedan städade vi lite och jag busade järnet med Teodor när Vilgot sov, han har börjat visa svartsjuketendenser igen. Känner att lillebror kommer först. Säger tillochmed att HAN är Vilgot och Vilgot är Teodor. Så att jag ska bry mig mer. Älska honom mer. Han förstår inte såklart, att jag älskar honom oändligt mycket. Att jag visst lägger ner lika mycket tid på honom. Men Vilgot tar upp oändligt mycket synlig tid då han ammar så fasligt mycket. Korta, intensiva amningsstuder. Ofta, ofta, ofta. Såklart att Teodor känner sig åsidosatt. Speciellt efter två dagar då det bara varit VI och ingen annan har ägnat sig åt Teddis när jag suttit upptagen med lillebror.