Blaj
Igår kväll när jag gått och lagt mig och Vilgot i sedvanlig ordning vaknat och påkallat amning och uppmärksamhet så hade jag svårt att somna. Jag började fundera på hur världen ser ut för olika människor och hur man hanterar saker och ting. Hur uppfostring och element under uppväxten speglar oss och vad livets väg formar oss till att bli för individer. Jag funderar mycket på barns utveckling och hur de ser på oss vuxna; hur de speglas av oss och gör som vi gör, fungerar som vi fungerar - men ändå lyckas hitta sitt egna lite speciella förhållningssätt.
Man kan skylla mycket på uppfostran och omständigheter men även om grundmallen sätts utan vår egen påverkan så är det ändå vi som har verktygen att förändra oss allteftersom tiden går. Man kan bryta dåliga mönster och man kan förändra sin livssitution. Men vi människor sätter upp hinder för oss själva; skyller ifrån oss och misstror vår egen styrka och kunskap. Det enda som stoppar oss är vår egen vilja och vårt eget synsätt.
Jag har inte valt alla svängar som mitt liv tagit. Men jag har valt min inställning till de svängar som faktiskt har skett, utan att jag kunnat påverka dem. Jag har valt att se det som en utmaning som jag vet att jag kommer klara av. Jag hade lika gärna kunnat välja att se mig själv som svag och okunnig och gett upp redan innan resan börjat. Då hade mitt liv sett annorlunda ut. Det är jag själv som bestämmer hur mitt liv ska se ut.
Jag känner mig så omotiverad att skriva nu för tiden. Jag har mycket i huvudet som vill ut men det är svårt att få ner det någotsånär sammanhängande. Kanske är det sömnbristen som tar ut sin rätt?
Nu sover Villekille i alla fall, och Teddetroll sitter och gluttar på songtime på televisionen.
Har jag förresten berättat att jag är en naturbegåvning på att hitta på egna barnlåtar? Jag har upptäckt det då Teodor ofta vill höra konstiga låtar som jag inte känner igen och då hittar jag på helt egna texter i stundens hetta. Det kommer sig av sig självt utan att jag behöver tänka. Men det kanske inte är så konstigt när man är så kreativ som jag? ;) (Nä jag är inte ett dugg självupptagen... ;) )
Man kan skylla mycket på uppfostran och omständigheter men även om grundmallen sätts utan vår egen påverkan så är det ändå vi som har verktygen att förändra oss allteftersom tiden går. Man kan bryta dåliga mönster och man kan förändra sin livssitution. Men vi människor sätter upp hinder för oss själva; skyller ifrån oss och misstror vår egen styrka och kunskap. Det enda som stoppar oss är vår egen vilja och vårt eget synsätt.
Jag har inte valt alla svängar som mitt liv tagit. Men jag har valt min inställning till de svängar som faktiskt har skett, utan att jag kunnat påverka dem. Jag har valt att se det som en utmaning som jag vet att jag kommer klara av. Jag hade lika gärna kunnat välja att se mig själv som svag och okunnig och gett upp redan innan resan börjat. Då hade mitt liv sett annorlunda ut. Det är jag själv som bestämmer hur mitt liv ska se ut.
Jag känner mig så omotiverad att skriva nu för tiden. Jag har mycket i huvudet som vill ut men det är svårt att få ner det någotsånär sammanhängande. Kanske är det sömnbristen som tar ut sin rätt?
Nu sover Villekille i alla fall, och Teddetroll sitter och gluttar på songtime på televisionen.
Har jag förresten berättat att jag är en naturbegåvning på att hitta på egna barnlåtar? Jag har upptäckt det då Teodor ofta vill höra konstiga låtar som jag inte känner igen och då hittar jag på helt egna texter i stundens hetta. Det kommer sig av sig självt utan att jag behöver tänka. Men det kanske inte är så konstigt när man är så kreativ som jag? ;) (Nä jag är inte ett dugg självupptagen... ;) )
Kommentarer
Postat av: Tova
Håller totalt med dig, har också en lite "seg" period när det gäller skrivande och även andra saker.
kanske lite av en höstdepression eller nåt. (Eller sömnbrist förstås, som du nämner :) )
Kul förresten med egna barnlåtar, själv läste jag faktiskt för Elliot ur min egengjorda barnbok igår, haha!
Trackback