Idag gick vi och handlade på Coop. Jag hade lovat Teodor att han skulle få köpa en glass redan innan. Vi handlade och allt gick smärtfritt. Han träffade på ett äldre par i kassakön som han hade en konversation med (mest om glass ;) och lillebror) och sedan körde han iväg sin barnkundvagn och ställde sig att vänta på sin glass vid kassabandets slut. Där stod också en gammal gubbe. Gubben stirrade på Teodor varpå Teodor stolt tillkännager att han fått en glass av sin mamma. Han är så lycklig över glassen och strålar som en sol. Då säger gubbjäveln: "Ja glass är verkligen bra för tänderna. Då får du gå till tandläkaren. Och då kommer du att gråta!"
Teodor fattade tack och lov inte, han är för ung för att veta vad tandläkare är och han fortsatte bara att stråla och sa glatt "Ja", inne i sin egna glass-värld. Men jag blev så förbannat arg! Vad är det för stil?! Det ska väl gubben skita i huruvida mina barn får glass eller inte! Och att försöka skrämma upp ett litet barn på det där sättet! Försöka förstöra nöjet som han längtat så efter och hade han varit äldre kanske han hade utvecklat en tandläkarskräck av det där påståendet. Jag bet ihop hårt och tänkte dock att inte fan ska gubben få äran att se mig förbannad så jag log mitt allra sötaste leende och sa glatt: "Här hade visst positiva klubben möte!". Egentligen hade jag velat säga Skit på dig jävla gubbe och dra åt h-vete. Det finns andra saker att gråta för här i världen, till exempel för att man är en sur gammal pitt som bara känner nöje av att göra andra illa emotionellt.
Usch vad arg jag är! Vilken stil...

Ja, och sedan då, den där lille mannen som kommer ge mig hjärnblödning... Hans skorv har börjat luckras upp och huden under är inte färdigutvecklad så han har fått sår under hela skorven. Vi ska in till distriktsköterskan klockan fyra så att de får titta så att han inte får/har fått en infektion. Jag är så less på att "bo" på sjukhus nu... Det är ju nåt hela tiden. Jag är självklart glad att barnen inte är allvarligt sjuka, men det är ju förbaskat jobbigt ändå.