Här sitter jag vaken (har virkat och fastnat framför långfilm på tv) trots att jag verkligen borde sova. Och eftersom jag är vaken så passar Vilgot självklart på att sova. Han är inne på femte timmen sömn nu och mina tuttar håller på att explodera. Kan det månne vara så att det håller på att vända? Jag vågar nästan inte gå och lägga mig av rädsla för att han ska vakna. Men nu ska jag nog ändå röra på mitt arsle, så här sent har jag inte varit uppe på flera veckor!

PS. Jag har fått en liten idé... Jag funderar lite till... Virka är bra för tankeverksamheten (eller övertrötthet kanske).

Ja, här lever jag i min egna lilla bubbla, och då är det tur att Dansfeber visas och att jag råkar ha tv4 på just precis nu så att jag fick reda på att Unni Drougge gett ut en NY BOK som heter Bluffen, bara nu i dagarna. Tänk att jag hade missat det annars, vilken katastrof. Och nej, jag är inte ironisk. Jag har alla andra böcker av henne. Hon är en utav de coolaste författarna. Jag har läst sönder Andra sidan Alex som hon skrivit. Bokstavligt talat läst sönder.
Och hur blev det med Denise Rudbergs nya elegant-crime roman som jag skulle köpa?! Det kom ju fasiken ut för två månader sedan. Och vad hände med alla nya böcker som jag hört att Johanna Nilsson gett ut? Alltså vad är detta... Nej, skärpning! Akademibokhandeln imorgon kanske?

Det har varit så tjusigt väder ute att vi nästan bara varit utomhus idag. Vilgot sitter dessutom som ett litet ljus i vagnen och spanar på brorsan och co och säger inte ett knyst, det är som en helt förbytt unge. Han är även gladare inomhus, börjar röra på sig alltmer och försöker ta sig någonstans hela tiden, lyckas dock inte så bra ännu. Står och hoppar gärna, sitter bättre och bättre för var dag och äter som en hel karl. Ja, jag överdriver nästan inte ens, ungen äter hur bra som helst. Allt ska in och sugas på, tuggas på och sväljas. Inte en klockren kombination när det gäller leksaker men när det handlar om mat är det hur bra som helst. Han har även börjat sova regelbundet dagtid, vilket underlättar och gör livet lite lättare. Nu sover han 2 x 1½ timme. Thats it. Typ samma tider varje dag också.
Och Teodor pratar. Och pratar. Och p r a t a r.... Ungen är nog aldrig tyst. Nya ord, varje dag. Massa ord. Tusen frågor: "Mamma, vad heter det?" "Mamma, vad är det?" "Mamma, hur gör man det?"
Det är mysigt, och roligt - och inspirerande! Men också väldigt uttröttande för öronen. Han mal och mal om allt mellan himmel och jord och verkar aldrig bli trött i halsen eller less på att snacka. När vi läser så läser han med i texten. Han har lärt sig nästan alla böcker vi läser och kan nästan alla djur i våra två djurböcker. Sjunger gör han också, allra helst "De tre bockarna Bruse", "Bä bä vita lamm", "Nyss så träffa jag en krokodil" och "Bom bom låter stora trumman". Han kan nästan hela texterna på dessa låtar. Han säger en massa knäppa saker så att man nästan kissar på sig av skratt. Men blöjan vill han inte vara utan. Den är viktig. Den måste vara på. Jag har tillfälligt gett upp, vill inte tvinga och göra det värre. Frågar ibland om han vill gå på toa. Ibland vill han. Fast då vill han bara sitta där och känna hur det känns liksom. Inte för att han har behov av det, då måste en blöja genast på. Det kommer väl, det också.

Och jag virkar, det är rogivande. Och äter mycket choklad och har minskat på kaffeintaget. Försöker komma ner till två koppar kaffe om dagen. Jag har nästan lyckats.
Livet är ganska bra nu. Lugnt och stilla. Inget drama, mycket ork. Soligt väder, glada barn och liv. Det är redan oktober... "Bara" 10 månader kvar tills jag ska börja jobba igen.

Teodor vaknade nyss med ett skrik: "MAMMA!"
Jag flyger upp ur soffan och springer in och där sitter han, i sängen, med ögonen uppspärrade och ser helt vettskrämd ut. Jag håller om honom och frågar vad det är och han pekar mot dörröppningen och säger "Den". Vilken 'den' undrar jag, "Den" svarar han igen och pekar. Det finns ingenting där, men uppenbarligen såg han nåt. Jag fick lov att tända lampan i hallen för att bekräfta att det inte fanns någonting där. Stackaren var helt skärrad. Jag låg och kramade om honom tills han till slut somnade om.
Sedan tittade jag igenom hela lägenheten noga och kollade alla lås, med andan i halsgropen. Ringde N och fick stöd. Fy vad jag hatar det här! Jag hatar barn med mardrömmar, hatar att jag är så jäkla rädd själv för allt. Hur ska man kunna lugna när man själv är skraj? Jag vet ju att han drömmer mardrömmar, han gråter ibland i sömnen, eller gnyr. Ibland skriker han till. Men det är ytterst sällan han blir så rädd att han vaknar. Och att han dessutom ser ett "spöke" i hallen...
Det är sådana här kvällar som jag vill ha den där avlastningen. Inte pga vakennätter och tjatiga dagar, gråt och trots. Utan någon som kan sitta här och lugna mig. Vara trygg för mig. Att slippa sitta själv med andan i halsgropen. Någon annan som kan titta igenom lägenheten efter monster. Någon som kan trösta mig efter att jag tröstat mitt barn.
Nä fy.

Min sömnbrist börjar ta ut sin rätt. Jag känner mig alldeles yrslig emellanåt och är lite skakis. Känner mig nästan bakfull, om jag nu minns den känslan rätt vill säga; det var ju ett tag sedan...
Jag håller på och virkar på en filt. Den blir rätt olik filtarna jag brukar virka men den blir fin! Jag har köpt för lite av ett av garnfärgerna så jag kommer få improvisera en del men improvisation är jag bra på så det känns helt okej ;)
Och jag har fått alla "ingredienserna" till mitt hemliga projekt, så nu hoppas jag bara att min överhettade hjärna ska klara av att tänka logiskt så att det blir bra!
Jaja, nog om det. Idag måste det städas. Ska släpa ut ungarna på tomten och rensa ogräs också. Klippa gräset. Städa undan leksaker inför vintern som snart kommer. Njuta av solen och alla färgglada löv och den kyliga luften.

Här kommer bilder på snorunge AB.

Dagen firas med att Vilgot är sjuk och jag är så obeskrivligt trött att jag inte ens tänker gå in på det. Men dagen inleddes också med ett ålningsförsök. Och det resulterade i att jag flyger upp och skriker av lycka. Min lilla idag 6 månaders långsamma plutt försöker faktiskt åla sig fram! Det går mindre bra men det är absolut själva viljan som räknas. Han kan även sitta i grodposition; dvs han stödjer sig själv på sina egna armar när han sitter, framåtlutad. Sitta rak i ryggen är vi dock ganska långt ifrån.
Jag hade lovat Teodor att vi skulle åka till Valbo igår och träffa Emilia och Elmer så det gjorde vi, men babyrytmiken skippade vi, i och med att Vilgot blivit sjuk. Jag köpte lite garn och virkar som bäst på en ny filt till vagnen. Det är så avslappnande och terapeutiskt att virka anser jag. Man får ro att tänka lite.
Idag skulle det egentligen blivit skogen för den äldste skogen men personalbrist rådde så förskoledagen börjades med ett mindre utbrott. Han älskar att åka till skogen.
Nu vaknade bebisbus så bye bye för tillfället.

Idag har vi först varit på Öppna förskolan i Bomhus och sedan träffade vi Ammie med lilla Hugo och gick på en promenad hela vägen från Bomhus och hem till oss. Ammie fick bevittna det tredje världskrig som ständigt råder här hemma och så drack vi lite kaffe.

Imorgon blir det barnrytmik och senare Valbo med Elmer och Emilia. Jag känner mig lite sådär allmänt slutkörd men ikväll måste det verkligen städas. Man får lite utav en realitycheck när man får "oväntat besök". Angående hur jäkla stökigt det faktiskt är...

Vi hann till öppna förskolan i alla fall. Vilgot både somnade och vaknade innan de ens hade öppnat. Efteråt gick vi vidare in till stan och McDonalds för att fylla på springdepåerna lite (Teodor) och tålamodsdepåerna (mamma) och sedan till Bolognerskogen och lekte lite. Sen blev det mathandling och matlagning och barnbadning och nagelklippning och jag är nu officiellt slut. Man tänker inte på det där. Man tänker att barn ska man byta blöja på och mata och så skriker de en hel del. Men man tänker inte att de har pyttesmå naglar som måste klippas, och skorv som måste smörjas, och rumpor som blir röda, och tänder som måste borstas, och leksaker som måste plockas, och sagor som måste läsas och hår som måste tvättas. Allt det där som finns där, dagligen, men som man liksom inte tänkte på innan. Puh vilken tid de sakerna tar!

I alla fall, en väldigt lyckad dag, med hyfsat glada ungar hela dagen och ett och annat glatt skrattanfall. Vilgot åt hur mycket mat som helst (spagetti och köttfärssås) och Teodors hår doftar hallon från schampot. Jag har druckit x antal koppar kaffe och tänker under tiden att Vilgot kanske skulle sova bättre nätter om jag inte drack så förbaskat mycket kaffe... Ja ja, glöm och dröm att jag slutar med kaffe i alla fall.



Vi har även bytt till sittvagn för ett tag sedan och det var lite utav en frälsare kan jag säga! Vilgot är mycket nöjdare när han har fri sikt och dessutom kan vi skifta så att Teodor har en chans att vila benen emellanåt och jag har V i bärsjalen. Klockrent!

... så plingade det på dörren och en herre med leksaker stod där utanför. Nej det var inte jultomten. Fast lite skägg hade han allt. Det var Ulf, Minas pappa, som hade rensat ur lekrummet och funnit milsvid med saker som inte längre fanns plats hos dem. Tur att vi har ett sånt stort lekrum då ;) Det var duplo, Nalle Puh grejor, prinsessvagn och litervis med pussel. Vi är nu överbelamrade. Men Teddan, han skiner som en sol och är väldigt lätt att sysselsätta just nu...
Det blir inget IKEA idag, Emilia var tvungen att jobba. Det får bli öppna förskolan istället. Men Vilgot vill inte sova fastän han är trött och ligger bara och gnyr och kinkar. Så vi avvaktar. Jag vill inte spendera två timmar på öppna förskolan med en bebis som skriker non-stop utav trötthet. Det är det inte värt. Då har jag öppen förskola hemma istället. Eller tar mig hela vägen till Bolognerskogen och passar på att handla en latte i smyg på vägen dit.
Jag får se hur det blir. En sak är säker i alla fall; jag är outgrundligt trött av ännu en natt med hundra tusen uppvak...

Idag har vi gått på långpromenad med Pia och Max, matat änder och varit på klädparty med Me&I. Kläderna var superfina (dock är jag i sparartagen och köpte ingenting... Även om det kliade i fingrarna) och änderna blev mätta i magen. Kameran glömdes hemma men Pia hade med sig sin så hamnar det bilder på hennes blogg så stjäls dem ;)
Söndagen har gått fort, det har intagits x antal koppar kaffe, chokladkaka och pizza till middag. Ungarna sover gott och förhoppningsvis blir det lite mer sömn inatt för en hel vila hoppades över för unge herr Vilgot. Men det kanske är för mycket begärt. Pia tyckte att det såg ut som att hans tandkött spruckit upp så det är nog de där tandsingarna som spökar ändå. I alla fall så äter han jättebra numera, igår åt han hur mycket pasta med skinksås som helst. Och gröt äts varje dag. Teodor diggar gröten han med. "Gröööt tack mamma" låter det ifrån honom (antagligen för att det bjuds på lite sylt till gröten... ;))
Jag ska hoppa i säng jag också snart. Känns som kortslutning i hjärnan.


Imorgon blir det antingen IKEA med Emilia och Elmer eller också Öppna förskolan. Beror lite på om Emilia ska jobba eller ej. Skulle vilja ta mig till Valbo så hoppas på det förstnämnda.

Vi har hoppat i vattenpölar och ätit gröt till lunch. Tänt lite ljus och njutit av ruggraskigt väder. Druckit mjölk och pysslat lite. Tittat på tv och bakat med leklera. En riktigt lat lördag.

Jag sitter och läser FN:s konvention om barns rättigheter och känner mig lugn. Jag har läst den förr och kommer att läsa den igen. Jag tycker att alla föräldrar borde läsa barnkonventionen någon gång i sitt liv. Få reda på vad deras barn har rättigheter till - och det är mycket! Det är så mycket våra barn har möjlighet till, så många rättigheter våra barn har, så mycket trygghet som står till deras förfogande. Tänk att för inte allför länge sedan opererade man spädbarn utan narkos eftersom man trodde att de inte hade utvecklat sin känsel tillräckligt för att känna av operationen. Tänk att för väldigt kort tid sedan dödförklarade man alla barn födda tidigare än vecka 27. För bara 30 år sedan var det lagligt att slå sina barn. För 50 år sedan var det lagligt för lärare att slå andras barn. Precis som Anna Wahlgrens och Jesper Juuls föräldralära nu uppmanar oss till olika fostringsmetoder så uppmanades föräldrar då att misshandla sina barn som uppfostringsmetod. Tänk den tid då barnen inte hade någon rätt alls till sina pappor. Barnen "tillhörde" mamman, vad barnet själv ville vid en skilsmässa var oväsentligt. Tänk när barn från i-länder var mer värda än barn från u-länder. Tänk den tid då donationer till länder utan vatten och mat inte existerande. Och när barn inte fick tala om någon vuxen talade.
Nu är det barnens rättigheter som kommer i främsta rummet. Nu är barnamord ett utav de värsta brotten. Nu blir  vissa grova pedofiler skippade till en ö. Ja, en ö! Där inga barn finns.
Älskade barn.

Vad är det för mening med att Vilgot blivit en sjusovare på morgonen (han sover ännu) när Teodor ändå står halv sju och viskar "Mamma, kom och sitt bredvid mig i soffan!"? Då är det ju bara att gå upp och vakna, ingen sovmorgon här inte. Vill han kramas och få ha lite egentid med sin mamma så ska han självklart få det. Men det är ju själva fasiken att lillungen ska sova milslånga morgonpass och ingenting på nätterna! Anyway, nu är jag ju vaken, kaffet är i koppen och MTV är på (Teodor skulle "baka" så jag passade på att byta kanal) och snart vaknar nog lillskrotas.

Varje kväll har jag min lilla egna stund, alleles allena framför datorn. Då sysslar jag med en utav mina favorit tidsfördriv. Nämligen spana på hus.
Min plan (kanske lite lösa plan men ändock en plan) är att kunna flytta till någonting eget om 5 år. Då är jag 30. Tills dess kommer jag bo i 3:a och barnen kommer att dela rum. Och jag kommer att spara pengar. Spara, spara, spara. Det är alltid lättare att spara när man kan se ett mål. När det finns en mening. När man vet att det inte kommer att funka annars. Jag lever gärna på minus NU, om jag vet att jag kommer få uppbackning för det SEN.
Min dröm är att kunna köpa ett delvis rustat hus och rusta upp resten själv. Jag vill inte behöva göra massiva rustningar (som att behöva flytta väggar, lägga om taket direkt vid inflytt, måla om hela fasaden, byta ut hela köket eller kakla om hela badrummet osv) men jag vill inte flytta in i ett hus i toppskick. Ett stort intresse jag har (som märks av hemma) är ju just att rusta och bona in mig. Sätta min egen prägling. Jag kommer alltså att behöva ett renoveringskapital samt en insats, och helst vill jag inte behöva låna även till topplånet. Och pantbrev mm vill jag kunna betala med egna pengar. Och då ändå ha en mindre summa kvar till eventuella extra utgifter om någonting oförutsett händer. Det är alltså en ganska massiv summa jag vill spara till. Och en liten inkomst att spara på. Men jag har gett mig fan. Jag har bilden så tydlig i huvudet. Fem år får det ta. Om fem år är Teodor 8 år. Och Vilgot 6 år. Då ska de ha varsitt rum.
Kraven är många, och inspirationen flödar. Så jag tittar på hus, drömmer mig bort. Fantiserar om framtiden.
Det ultimata i min värld vore ett enplans radhus eller kedjehus. Ogärna större än 110 kvm. Friköpt tomt.
30 år gammal. Bara 5 år kvar... Det känns lite konstigt att tänka så. Men ändå lite tryggt på något sätt.