♥♥♥ 6 månader ♥♥♥
Dagen firas med att Vilgot är sjuk och jag är så obeskrivligt trött att jag inte ens tänker gå in på det. Men dagen inleddes också med ett ålningsförsök. Och det resulterade i att jag flyger upp och skriker av lycka. Min lilla idag 6 månaders långsamma plutt försöker faktiskt åla sig fram! Det går mindre bra men det är absolut själva viljan som räknas. Han kan även sitta i grodposition; dvs han stödjer sig själv på sina egna armar när han sitter, framåtlutad. Sitta rak i ryggen är vi dock ganska långt ifrån.
Jag hade lovat Teodor att vi skulle åka till Valbo igår och träffa Emilia och Elmer så det gjorde vi, men babyrytmiken skippade vi, i och med att Vilgot blivit sjuk. Jag köpte lite garn och virkar som bäst på en ny filt till vagnen. Det är så avslappnande och terapeutiskt att virka anser jag. Man får ro att tänka lite.
Idag skulle det egentligen blivit skogen för den äldste skogen men personalbrist rådde så förskoledagen börjades med ett mindre utbrott. Han älskar att åka till skogen.
Nu vaknade bebisbus så bye bye för tillfället.
Jag hade lovat Teodor att vi skulle åka till Valbo igår och träffa Emilia och Elmer så det gjorde vi, men babyrytmiken skippade vi, i och med att Vilgot blivit sjuk. Jag köpte lite garn och virkar som bäst på en ny filt till vagnen. Det är så avslappnande och terapeutiskt att virka anser jag. Man får ro att tänka lite.
Idag skulle det egentligen blivit skogen för den äldste skogen men personalbrist rådde så förskoledagen börjades med ett mindre utbrott. Han älskar att åka till skogen.
Nu vaknade bebisbus så bye bye för tillfället.
Monstertrollkarlen
Teodor: Wrrraaaawwuuue!!!!! (avancerat monsterläte)
Mamma: Nej men hördu Teodor, låt inte sådär. Nu trollar jag bort monstrena, jag har min monsterborttrollare här nämligen. Sim salabim, häck väck, alla monster är en våt fläck
Teodor: Neeeeej! Hokus pokus jag måste trolla tillbaka! Haha! Jag TROLLA TILLBAKA MAAAAMMMAAAA! Wrrraaaaawwuuuueee!
Det är illa när man bor med en trollkarl ála 3 åring. Knepen funkar liksom inte då.
Mamma: Nej men hördu Teodor, låt inte sådär. Nu trollar jag bort monstrena, jag har min monsterborttrollare här nämligen. Sim salabim, häck väck, alla monster är en våt fläck
Teodor: Neeeeej! Hokus pokus jag måste trolla tillbaka! Haha! Jag TROLLA TILLBAKA MAAAAMMMAAAA! Wrrraaaaawwuuuueee!
Det är illa när man bor med en trollkarl ála 3 åring. Knepen funkar liksom inte då.
28.09.10
Idag har vi först varit på Öppna förskolan i Bomhus och sedan träffade vi Ammie med lilla Hugo och gick på en promenad hela vägen från Bomhus och hem till oss. Ammie fick bevittna det tredje världskrig som ständigt råder här hemma och så drack vi lite kaffe.
Imorgon blir det barnrytmik och senare Valbo med Elmer och Emilia. Jag känner mig lite sådär allmänt slutkörd men ikväll måste det verkligen städas. Man får lite utav en realitycheck när man får "oväntat besök". Angående hur jäkla stökigt det faktiskt är...
Imorgon blir det barnrytmik och senare Valbo med Elmer och Emilia. Jag känner mig lite sådär allmänt slutkörd men ikväll måste det verkligen städas. Man får lite utav en realitycheck när man får "oväntat besök". Angående hur jäkla stökigt det faktiskt är...
Dagens
Vi hann till öppna förskolan i alla fall. Vilgot både somnade och vaknade innan de ens hade öppnat. Efteråt gick vi vidare in till stan och McDonalds för att fylla på springdepåerna lite (Teodor) och tålamodsdepåerna (mamma) och sedan till Bolognerskogen och lekte lite. Sen blev det mathandling och matlagning och barnbadning och nagelklippning och jag är nu officiellt slut. Man tänker inte på det där. Man tänker att barn ska man byta blöja på och mata och så skriker de en hel del. Men man tänker inte att de har pyttesmå naglar som måste klippas, och skorv som måste smörjas, och rumpor som blir röda, och tänder som måste borstas, och leksaker som måste plockas, och sagor som måste läsas och hår som måste tvättas. Allt det där som finns där, dagligen, men som man liksom inte tänkte på innan. Puh vilken tid de sakerna tar!
I alla fall, en väldigt lyckad dag, med hyfsat glada ungar hela dagen och ett och annat glatt skrattanfall. Vilgot åt hur mycket mat som helst (spagetti och köttfärssås) och Teodors hår doftar hallon från schampot. Jag har druckit x antal koppar kaffe och tänker under tiden att Vilgot kanske skulle sova bättre nätter om jag inte drack så förbaskat mycket kaffe... Ja ja, glöm och dröm att jag slutar med kaffe i alla fall.
Vi har även bytt till sittvagn för ett tag sedan och det var lite utav en frälsare kan jag säga! Vilgot är mycket nöjdare när han har fri sikt och dessutom kan vi skifta så att Teodor har en chans att vila benen emellanåt och jag har V i bärsjalen. Klockrent!
I alla fall, en väldigt lyckad dag, med hyfsat glada ungar hela dagen och ett och annat glatt skrattanfall. Vilgot åt hur mycket mat som helst (spagetti och köttfärssås) och Teodors hår doftar hallon från schampot. Jag har druckit x antal koppar kaffe och tänker under tiden att Vilgot kanske skulle sova bättre nätter om jag inte drack så förbaskat mycket kaffe... Ja ja, glöm och dröm att jag slutar med kaffe i alla fall.
Vi har även bytt till sittvagn för ett tag sedan och det var lite utav en frälsare kan jag säga! Vilgot är mycket nöjdare när han har fri sikt och dessutom kan vi skifta så att Teodor har en chans att vila benen emellanåt och jag har V i bärsjalen. Klockrent!
I lördags...
... så plingade det på dörren och en herre med leksaker stod där utanför. Nej det var inte jultomten. Fast lite skägg hade han allt. Det var Ulf, Minas pappa, som hade rensat ur lekrummet och funnit milsvid med saker som inte längre fanns plats hos dem. Tur att vi har ett sånt stort lekrum då ;) Det var duplo, Nalle Puh grejor, prinsessvagn och litervis med pussel. Vi är nu överbelamrade. Men Teddan, han skiner som en sol och är väldigt lätt att sysselsätta just nu...
Det blir inget IKEA idag, Emilia var tvungen att jobba. Det får bli öppna förskolan istället. Men Vilgot vill inte sova fastän han är trött och ligger bara och gnyr och kinkar. Så vi avvaktar. Jag vill inte spendera två timmar på öppna förskolan med en bebis som skriker non-stop utav trötthet. Det är det inte värt. Då har jag öppen förskola hemma istället. Eller tar mig hela vägen till Bolognerskogen och passar på att handla en latte i smyg på vägen dit.
Jag får se hur det blir. En sak är säker i alla fall; jag är outgrundligt trött av ännu en natt med hundra tusen uppvak...
Det blir inget IKEA idag, Emilia var tvungen att jobba. Det får bli öppna förskolan istället. Men Vilgot vill inte sova fastän han är trött och ligger bara och gnyr och kinkar. Så vi avvaktar. Jag vill inte spendera två timmar på öppna förskolan med en bebis som skriker non-stop utav trötthet. Det är det inte värt. Då har jag öppen förskola hemma istället. Eller tar mig hela vägen till Bolognerskogen och passar på att handla en latte i smyg på vägen dit.
Jag får se hur det blir. En sak är säker i alla fall; jag är outgrundligt trött av ännu en natt med hundra tusen uppvak...
Godnatt söndag
Idag har vi gått på långpromenad med Pia och Max, matat änder och varit på klädparty med Me&I. Kläderna var superfina (dock är jag i sparartagen och köpte ingenting... Även om det kliade i fingrarna) och änderna blev mätta i magen. Kameran glömdes hemma men Pia hade med sig sin så hamnar det bilder på hennes blogg så stjäls dem ;)
Söndagen har gått fort, det har intagits x antal koppar kaffe, chokladkaka och pizza till middag. Ungarna sover gott och förhoppningsvis blir det lite mer sömn inatt för en hel vila hoppades över för unge herr Vilgot. Men det kanske är för mycket begärt. Pia tyckte att det såg ut som att hans tandkött spruckit upp så det är nog de där tandsingarna som spökar ändå. I alla fall så äter han jättebra numera, igår åt han hur mycket pasta med skinksås som helst. Och gröt äts varje dag. Teodor diggar gröten han med. "Gröööt tack mamma" låter det ifrån honom (antagligen för att det bjuds på lite sylt till gröten... ;))
Jag ska hoppa i säng jag också snart. Känns som kortslutning i hjärnan.
Imorgon blir det antingen IKEA med Emilia och Elmer eller också Öppna förskolan. Beror lite på om Emilia ska jobba eller ej. Skulle vilja ta mig till Valbo så hoppas på det förstnämnda.
Söndagen har gått fort, det har intagits x antal koppar kaffe, chokladkaka och pizza till middag. Ungarna sover gott och förhoppningsvis blir det lite mer sömn inatt för en hel vila hoppades över för unge herr Vilgot. Men det kanske är för mycket begärt. Pia tyckte att det såg ut som att hans tandkött spruckit upp så det är nog de där tandsingarna som spökar ändå. I alla fall så äter han jättebra numera, igår åt han hur mycket pasta med skinksås som helst. Och gröt äts varje dag. Teodor diggar gröten han med. "Gröööt tack mamma" låter det ifrån honom (antagligen för att det bjuds på lite sylt till gröten... ;))
Jag ska hoppa i säng jag också snart. Känns som kortslutning i hjärnan.
Imorgon blir det antingen IKEA med Emilia och Elmer eller också Öppna förskolan. Beror lite på om Emilia ska jobba eller ej. Skulle vilja ta mig till Valbo så hoppas på det förstnämnda.
Lat lördag
Vi har hoppat i vattenpölar och ätit gröt till lunch. Tänt lite ljus och njutit av ruggraskigt väder. Druckit mjölk och pysslat lite. Tittat på tv och bakat med leklera. En riktigt lat lördag.
FN:s barnkonvention
Jag sitter och läser FN:s konvention om barns rättigheter och känner mig lugn. Jag har läst den förr och kommer att läsa den igen. Jag tycker att alla föräldrar borde läsa barnkonventionen någon gång i sitt liv. Få reda på vad deras barn har rättigheter till - och det är mycket! Det är så mycket våra barn har möjlighet till, så många rättigheter våra barn har, så mycket trygghet som står till deras förfogande. Tänk att för inte allför länge sedan opererade man spädbarn utan narkos eftersom man trodde att de inte hade utvecklat sin känsel tillräckligt för att känna av operationen. Tänk att för väldigt kort tid sedan dödförklarade man alla barn födda tidigare än vecka 27. För bara 30 år sedan var det lagligt att slå sina barn. För 50 år sedan var det lagligt för lärare att slå andras barn. Precis som Anna Wahlgrens och Jesper Juuls föräldralära nu uppmanar oss till olika fostringsmetoder så uppmanades föräldrar då att misshandla sina barn som uppfostringsmetod. Tänk den tid då barnen inte hade någon rätt alls till sina pappor. Barnen "tillhörde" mamman, vad barnet själv ville vid en skilsmässa var oväsentligt. Tänk när barn från i-länder var mer värda än barn från u-länder. Tänk den tid då donationer till länder utan vatten och mat inte existerande. Och när barn inte fick tala om någon vuxen talade.
Nu är det barnens rättigheter som kommer i främsta rummet. Nu är barnamord ett utav de värsta brotten. Nu blir vissa grova pedofiler skippade till en ö. Ja, en ö! Där inga barn finns.
Älskade barn.
Nu är det barnens rättigheter som kommer i främsta rummet. Nu är barnamord ett utav de värsta brotten. Nu blir vissa grova pedofiler skippade till en ö. Ja, en ö! Där inga barn finns.
Älskade barn.
Hemligt projekt
Jag håller på med ett hemligt projekt. Det blir nog bra. Jag gillar såna här saker. Med risk för att bli beroende...
Nu ska vi äta lunch och sen ska vi in till stan och strosa runt lite.
Nu ska vi äta lunch och sen ska vi in till stan och strosa runt lite.
Men, hallå!
Vad är det för mening med att Vilgot blivit en sjusovare på morgonen (han sover ännu) när Teodor ändå står halv sju och viskar "Mamma, kom och sitt bredvid mig i soffan!"? Då är det ju bara att gå upp och vakna, ingen sovmorgon här inte. Vill han kramas och få ha lite egentid med sin mamma så ska han självklart få det. Men det är ju själva fasiken att lillungen ska sova milslånga morgonpass och ingenting på nätterna! Anyway, nu är jag ju vaken, kaffet är i koppen och MTV är på (Teodor skulle "baka" så jag passade på att byta kanal) och snart vaknar nog lillskrotas.
Kvällsbus
Och så när jag nattat barnen så hör man Vilgot fnittertippa få ett skrattattack så han kiknar. Smyger in och får se Teodor hänga över kanten på spjälsängen och göra roliga miner åt lillebror som tycker att Teddan är den roligaste människan som finns... Inget sova här inte! ;)
Hittade den här fina bilden från i somras också. Åh vad jag älskar mina grabbs! ♥ ♥ ♥
Husdrömmar
Varje kväll har jag min lilla egna stund, alleles allena framför datorn. Då sysslar jag med en utav mina favorit tidsfördriv. Nämligen spana på hus.
Min plan (kanske lite lösa plan men ändock en plan) är att kunna flytta till någonting eget om 5 år. Då är jag 30. Tills dess kommer jag bo i 3:a och barnen kommer att dela rum. Och jag kommer att spara pengar. Spara, spara, spara. Det är alltid lättare att spara när man kan se ett mål. När det finns en mening. När man vet att det inte kommer att funka annars. Jag lever gärna på minus NU, om jag vet att jag kommer få uppbackning för det SEN.
Min dröm är att kunna köpa ett delvis rustat hus och rusta upp resten själv. Jag vill inte behöva göra massiva rustningar (som att behöva flytta väggar, lägga om taket direkt vid inflytt, måla om hela fasaden, byta ut hela köket eller kakla om hela badrummet osv) men jag vill inte flytta in i ett hus i toppskick. Ett stort intresse jag har (som märks av hemma) är ju just att rusta och bona in mig. Sätta min egen prägling. Jag kommer alltså att behöva ett renoveringskapital samt en insats, och helst vill jag inte behöva låna även till topplånet. Och pantbrev mm vill jag kunna betala med egna pengar. Och då ändå ha en mindre summa kvar till eventuella extra utgifter om någonting oförutsett händer. Det är alltså en ganska massiv summa jag vill spara till. Och en liten inkomst att spara på. Men jag har gett mig fan. Jag har bilden så tydlig i huvudet. Fem år får det ta. Om fem år är Teodor 8 år. Och Vilgot 6 år. Då ska de ha varsitt rum.
Kraven är många, och inspirationen flödar. Så jag tittar på hus, drömmer mig bort. Fantiserar om framtiden.
Det ultimata i min värld vore ett enplans radhus eller kedjehus. Ogärna större än 110 kvm. Friköpt tomt.
30 år gammal. Bara 5 år kvar... Det känns lite konstigt att tänka så. Men ändå lite tryggt på något sätt.
Min plan (kanske lite lösa plan men ändock en plan) är att kunna flytta till någonting eget om 5 år. Då är jag 30. Tills dess kommer jag bo i 3:a och barnen kommer att dela rum. Och jag kommer att spara pengar. Spara, spara, spara. Det är alltid lättare att spara när man kan se ett mål. När det finns en mening. När man vet att det inte kommer att funka annars. Jag lever gärna på minus NU, om jag vet att jag kommer få uppbackning för det SEN.
Min dröm är att kunna köpa ett delvis rustat hus och rusta upp resten själv. Jag vill inte behöva göra massiva rustningar (som att behöva flytta väggar, lägga om taket direkt vid inflytt, måla om hela fasaden, byta ut hela köket eller kakla om hela badrummet osv) men jag vill inte flytta in i ett hus i toppskick. Ett stort intresse jag har (som märks av hemma) är ju just att rusta och bona in mig. Sätta min egen prägling. Jag kommer alltså att behöva ett renoveringskapital samt en insats, och helst vill jag inte behöva låna även till topplånet. Och pantbrev mm vill jag kunna betala med egna pengar. Och då ändå ha en mindre summa kvar till eventuella extra utgifter om någonting oförutsett händer. Det är alltså en ganska massiv summa jag vill spara till. Och en liten inkomst att spara på. Men jag har gett mig fan. Jag har bilden så tydlig i huvudet. Fem år får det ta. Om fem år är Teodor 8 år. Och Vilgot 6 år. Då ska de ha varsitt rum.
Kraven är många, och inspirationen flödar. Så jag tittar på hus, drömmer mig bort. Fantiserar om framtiden.
Det ultimata i min värld vore ett enplans radhus eller kedjehus. Ogärna större än 110 kvm. Friköpt tomt.
30 år gammal. Bara 5 år kvar... Det känns lite konstigt att tänka så. Men ändå lite tryggt på något sätt.
Ja ja.
Lillebror (dvs finaste morbror) ville ha hörselbevis på "Tjenamors din gamla galosch". Igår, innan Elmer kom hit.
Åh, åh, åh!
Vilgot sover fortfarande! Fattar ni? Klockan är 8:10 och ungen sover fortfarande!!!! Och natten har varit helt OKEJ. Han sov fem timmar en gång. Woho! Lätt att det blir lika mycket mat idag som igår, ungen måste ju ha varit utsvulten tidigare nätter? Det är synd att fantasin inte direkt flödar i matväg bara... Ibland är det svårt när man prompt ska laga egen mat till ungarna i tid och otid. Men barnmat är så slemmig (den på burk alltså)... Kanske en currygryta med kyckling ikväll? Suck. Jag skulle vilja ha en hemmaboende kock här. Det vore nåt det! Och idag blåser det storm ute, mysigt! Det innebär kaffe på soffan och bus med liten bebis och en tjusig soontobe 3-åring i skogen. Idag känns allting bra. SÖÖÖÖMN!
Vi fick besök
Emilia ringde och sa att vädret var fint. Det var bara att hålla med, så hon och Elmer kom hit och vi gick ut och lekte och sedan åt de middag här. Skönt med sällskap! Jag bakade en till limpa med matbröd som jag har tänkt smygäta på lite nu!
Vilgot har ätit riktigt bra idag. Han åt en hel tallrik (ja, en hel BARNtallrik alltså) med havregröt och banan och sedan åt han lax med pasta på kvällen också. Och han svalde det allra mesta dessutom. Man kan ju alltid hoppas att det innebär en lugnare natt, men det faktum att han bet som en tok på skeden när den var i munnen får mig att misstänka än mer att det är bissingar på G. Och det med råge. Bara att vänta och se. Förr eller senare kommer ju tänderna såklart. Gärna förr. Fast aj vad tuttarna kommer att bli sönderbitna... :/
Jag hittar inte kamerasladden så bilder osv fås en annan dag. Nu ska jag hänga tvätt och glo på tv en stund, sedan blir det sängen med en bok och förbereda lite inför Teodors packning - imorgon ska han till skogen med dagis igen. Och den 4:e oktober är det fotografering! Hoppas han kan hålla sig frisk denna gång.
Vilgot har ätit riktigt bra idag. Han åt en hel tallrik (ja, en hel BARNtallrik alltså) med havregröt och banan och sedan åt han lax med pasta på kvällen också. Och han svalde det allra mesta dessutom. Man kan ju alltid hoppas att det innebär en lugnare natt, men det faktum att han bet som en tok på skeden när den var i munnen får mig att misstänka än mer att det är bissingar på G. Och det med råge. Bara att vänta och se. Förr eller senare kommer ju tänderna såklart. Gärna förr. Fast aj vad tuttarna kommer att bli sönderbitna... :/
Jag hittar inte kamerasladden så bilder osv fås en annan dag. Nu ska jag hänga tvätt och glo på tv en stund, sedan blir det sängen med en bok och förbereda lite inför Teodors packning - imorgon ska han till skogen med dagis igen. Och den 4:e oktober är det fotografering! Hoppas han kan hålla sig frisk denna gång.
"Tjenamors din gamla galosch!"
Igår överraskades jag av att det knackade på dörren. En inbrottstjuv! var min första paranoida tanke. Men nä, det var bara pappa N som gjort ännu en surprise-visit! Till våran glädje. Han har nu dammsugit och städat toaletten och tvättat, och kastat ut skräp och möblerat i ordning vardagsrummet och handlat mat att fylla frysen med. Halleluja!
Och idag har vi varit och handlat vinterskor till Teddisen, ett par svarta Everest med limegrön fodring.
Jag bakade bröd igår, ett supergott mörkt bröd med massa nyttigheter i. Det blev bra, mitt första brödbak ever. Jag känner mig väldigt huslig och hurtig! Och ikväll blir det kycklinggryta.
Igår var vi på Öppna förskolan här på brynäs, jag och kidsen, och imorse var jag och Vilgot i Bomhus på öppna där, och sen satt jag och snackade skit med Pia ett tag hemma hos henne.
Båda ungarna verkar ha åkt på nåt skit igen, fast N tyckte han kände nåt trubbigt inne i Vilgots trut. Kan det vara nån tand som spökar månne och har gett mig sånt sjå på nätterna?! Hoppas kan man ju alltid - för då betyder det ju att det finns en ände på eländet.
Jag känner mig tämligen omotiverad att skriva någonting alls här, så får väl se hur pass aktiv uppdateringen blir. Men jag ger nog ljud ifrån mig snart igen!
(och rubriken är den nya hälsning som Teodor har börjat med till mig. "Tjenamors din gamla galosch mamma!")
Och idag har vi varit och handlat vinterskor till Teddisen, ett par svarta Everest med limegrön fodring.
Jag bakade bröd igår, ett supergott mörkt bröd med massa nyttigheter i. Det blev bra, mitt första brödbak ever. Jag känner mig väldigt huslig och hurtig! Och ikväll blir det kycklinggryta.
Igår var vi på Öppna förskolan här på brynäs, jag och kidsen, och imorse var jag och Vilgot i Bomhus på öppna där, och sen satt jag och snackade skit med Pia ett tag hemma hos henne.
Båda ungarna verkar ha åkt på nåt skit igen, fast N tyckte han kände nåt trubbigt inne i Vilgots trut. Kan det vara nån tand som spökar månne och har gett mig sånt sjå på nätterna?! Hoppas kan man ju alltid - för då betyder det ju att det finns en ände på eländet.
Jag känner mig tämligen omotiverad att skriva någonting alls här, så får väl se hur pass aktiv uppdateringen blir. Men jag ger nog ljud ifrån mig snart igen!
(och rubriken är den nya hälsning som Teodor har börjat med till mig. "Tjenamors din gamla galosch mamma!")
Hur e leeeget då?
Jo, Vilgot har börjat äta ett ordentligt mål mat/dag. Samt smakisar. Då han äter ett riktig mål så betyder det att han äter tills han själv säger stopp. Så det gäller att vara lyhörd men han visar bra när han inte orkar/vill äta mer. Jag lyssnar fullt ut på honom och än så länge funkar det bra. Idag har han ätit havregrynsgröt med äppelmos och pannkaka. Och skorven är nästan helt och hållet borta. Endast lite skorv precis över fontanellen är kvar. Och där vågar jag inte kamma, huden är så mjuk och skör.
Vi körde en lång utesväng så att Teodor fick leka av sig (och så att dagen skulle gå snabbare) och sedan städade vi lite och jag busade järnet med Teodor när Vilgot sov, han har börjat visa svartsjuketendenser igen. Känner att lillebror kommer först. Säger tillochmed att HAN är Vilgot och Vilgot är Teodor. Så att jag ska bry mig mer. Älska honom mer. Han förstår inte såklart, att jag älskar honom oändligt mycket. Att jag visst lägger ner lika mycket tid på honom. Men Vilgot tar upp oändligt mycket synlig tid då han ammar så fasligt mycket. Korta, intensiva amningsstuder. Ofta, ofta, ofta. Såklart att Teodor känner sig åsidosatt. Speciellt efter två dagar då det bara varit VI och ingen annan har ägnat sig åt Teddis när jag suttit upptagen med lillebror.
Vi körde en lång utesväng så att Teodor fick leka av sig (och så att dagen skulle gå snabbare) och sedan städade vi lite och jag busade järnet med Teodor när Vilgot sov, han har börjat visa svartsjuketendenser igen. Känner att lillebror kommer först. Säger tillochmed att HAN är Vilgot och Vilgot är Teodor. Så att jag ska bry mig mer. Älska honom mer. Han förstår inte såklart, att jag älskar honom oändligt mycket. Att jag visst lägger ner lika mycket tid på honom. Men Vilgot tar upp oändligt mycket synlig tid då han ammar så fasligt mycket. Korta, intensiva amningsstuder. Ofta, ofta, ofta. Såklart att Teodor känner sig åsidosatt. Speciellt efter två dagar då det bara varit VI och ingen annan har ägnat sig åt Teddis när jag suttit upptagen med lillebror.
Jumpin 'n' rollin
Fy vad långsam och tråkig gårdagen var. Ingenting hände, det vara bara en jäkla raksträcka fram till kvällen och barnsömn. Och sedan ovanpå det en helvetes-natt med tiotusen uppvak så denna dag lär inte bli så mycket roligare kan jag tänka. Ja ja. Imorgon är det måndag och då är det öppen förskola (tack för det!) här på Brynäs, och på tisdag är det öppen förskola i Bomhus när Teodor är på dagis. Så det blir nog bra. Och i mitten utav veckan kommer kanske pappa N hit och då blir det nog inte lika ensamt och trist. Så det är bara att stå ut denna söndag. En storstädning vore på sin plats (storstädade jag inte alldeles nyss?!) så jag kanske ska passa på att ta itu med det då.
Nalle Puh-lek
Teodor sitter på golvet och leker med sin stora Nalle Puh björn som han fått av moster Rebecca:
Teodor: Jo du MÅSTE kissa på toaletten!
Nalle Puh: Nej bara pappa kissar på toaletten! Jag vill titta på tv.
Teodor: Men då får du trycka på stora knappen! På POWER!
Nalle Puh: Jag vill titta på tv nu!
Teodor: Tryck på power och sen stora knappen, DÅ får du se på tv! Och SEN ska vi kissa på toaletten!
Hmmm....
Teodor: Jo du MÅSTE kissa på toaletten!
Nalle Puh: Nej bara pappa kissar på toaletten! Jag vill titta på tv.
Teodor: Men då får du trycka på stora knappen! På POWER!
Nalle Puh: Jag vill titta på tv nu!
Teodor: Tryck på power och sen stora knappen, DÅ får du se på tv! Och SEN ska vi kissa på toaletten!
Hmmm....
Blaj
Igår kväll när jag gått och lagt mig och Vilgot i sedvanlig ordning vaknat och påkallat amning och uppmärksamhet så hade jag svårt att somna. Jag började fundera på hur världen ser ut för olika människor och hur man hanterar saker och ting. Hur uppfostring och element under uppväxten speglar oss och vad livets väg formar oss till att bli för individer. Jag funderar mycket på barns utveckling och hur de ser på oss vuxna; hur de speglas av oss och gör som vi gör, fungerar som vi fungerar - men ändå lyckas hitta sitt egna lite speciella förhållningssätt.
Man kan skylla mycket på uppfostran och omständigheter men även om grundmallen sätts utan vår egen påverkan så är det ändå vi som har verktygen att förändra oss allteftersom tiden går. Man kan bryta dåliga mönster och man kan förändra sin livssitution. Men vi människor sätter upp hinder för oss själva; skyller ifrån oss och misstror vår egen styrka och kunskap. Det enda som stoppar oss är vår egen vilja och vårt eget synsätt.
Jag har inte valt alla svängar som mitt liv tagit. Men jag har valt min inställning till de svängar som faktiskt har skett, utan att jag kunnat påverka dem. Jag har valt att se det som en utmaning som jag vet att jag kommer klara av. Jag hade lika gärna kunnat välja att se mig själv som svag och okunnig och gett upp redan innan resan börjat. Då hade mitt liv sett annorlunda ut. Det är jag själv som bestämmer hur mitt liv ska se ut.
Jag känner mig så omotiverad att skriva nu för tiden. Jag har mycket i huvudet som vill ut men det är svårt att få ner det någotsånär sammanhängande. Kanske är det sömnbristen som tar ut sin rätt?
Nu sover Villekille i alla fall, och Teddetroll sitter och gluttar på songtime på televisionen.
Har jag förresten berättat att jag är en naturbegåvning på att hitta på egna barnlåtar? Jag har upptäckt det då Teodor ofta vill höra konstiga låtar som jag inte känner igen och då hittar jag på helt egna texter i stundens hetta. Det kommer sig av sig självt utan att jag behöver tänka. Men det kanske inte är så konstigt när man är så kreativ som jag? ;) (Nä jag är inte ett dugg självupptagen... ;) )
Man kan skylla mycket på uppfostran och omständigheter men även om grundmallen sätts utan vår egen påverkan så är det ändå vi som har verktygen att förändra oss allteftersom tiden går. Man kan bryta dåliga mönster och man kan förändra sin livssitution. Men vi människor sätter upp hinder för oss själva; skyller ifrån oss och misstror vår egen styrka och kunskap. Det enda som stoppar oss är vår egen vilja och vårt eget synsätt.
Jag har inte valt alla svängar som mitt liv tagit. Men jag har valt min inställning till de svängar som faktiskt har skett, utan att jag kunnat påverka dem. Jag har valt att se det som en utmaning som jag vet att jag kommer klara av. Jag hade lika gärna kunnat välja att se mig själv som svag och okunnig och gett upp redan innan resan börjat. Då hade mitt liv sett annorlunda ut. Det är jag själv som bestämmer hur mitt liv ska se ut.
Jag känner mig så omotiverad att skriva nu för tiden. Jag har mycket i huvudet som vill ut men det är svårt att få ner det någotsånär sammanhängande. Kanske är det sömnbristen som tar ut sin rätt?
Nu sover Villekille i alla fall, och Teddetroll sitter och gluttar på songtime på televisionen.
Har jag förresten berättat att jag är en naturbegåvning på att hitta på egna barnlåtar? Jag har upptäckt det då Teodor ofta vill höra konstiga låtar som jag inte känner igen och då hittar jag på helt egna texter i stundens hetta. Det kommer sig av sig självt utan att jag behöver tänka. Men det kanske inte är så konstigt när man är så kreativ som jag? ;) (Nä jag är inte ett dugg självupptagen... ;) )
Besök + present
Idag har vi haft Emilia och Elmer på besök! Jag är helt matt nu... Men det har varit mysigt! Vi har lagat tacos och ungarna har lekt inne samt ute och verkligen busat av sig. En och annan tillrättavisning och en och annan medling har behövts, men överlag har de agerat smärtfritt och kunnat samsas riktigt bra tycker jag! Det märks ju att de bägge är dagisbarn och vana vid att dela lika. Och att de är nära varandra i ålder och förstår varandra. Men de är väldigt olika personligheter. Teodor är väldigt "på" och vill visa sin glädje över sin kompis med kramar och pussar och Elmer är mer försiktig med sina känslor. Men det var väldigt intressant att det bodde en bebis här, tyckte Elmer. Han betedde sig riktigt bra och kramade, pussade och klappade Vilgot på huvudet och tog det ytterst försiktigt.
Och sedan kom det ett fint litet paket på posten idag! Jag har beställt en födelsedagspresent till mig själv, som jag önskat mig länge. Så idag kom det alltså, och så fint var det:
Smycket är i metall och det står (för er som har dålig syn ;) ) TEODOR ♥ VILGOT och i mitten finns ett turkost berlockhjärta.
Väntar
Emilia och Elmer ska komma hit. Vi ska äta tacolunch och ungarna ska leka av sig. Det var hundra år sedan vi träffades sist. Ungefär.
Natten inatt har gått bättre, eller, Vilgot har vaknat tusen gånger men han fanns nära till hands och jag behövde inte anstränga mig lika mycket. Så på så vis känns det bättre. Jag har sovit lite mer, andats lite mer.
Men nu ska jag fixa i ordning det sista här hemma för att det ska se någorlunda respektabelt ut inför besöket. Och dricka lite mer kaffe kanske?
Natten inatt har gått bättre, eller, Vilgot har vaknat tusen gånger men han fanns nära till hands och jag behövde inte anstränga mig lika mycket. Så på så vis känns det bättre. Jag har sovit lite mer, andats lite mer.
Men nu ska jag fixa i ordning det sista här hemma för att det ska se någorlunda respektabelt ut inför besöket. Och dricka lite mer kaffe kanske?
Sista reserverna
De sista reserverna har spenderats med att tvätta två maskiner med tvätt (tack Pia för tipset om galltvålen, aldrig varit med om liknande!), diska upp all disk, dammsuga hela hemmet, plocka upp ett otal leksaker från golvet, lägga in den sista rena tvätten på sin respektive plats, möblera om i sovrummet, laga en extremt onyttig middag och trösta en extremt ledsen bebis. Som bara respekterar en tutte. That's it. Så nattamningarna fortsätter. Och jag kommer väl vara minst lika slutkörd imorgon som jag varit idag. Men de där extrareserverna kan göra underverk. Igår var jag till exempel ute på en joggingtur. Ja, du läste rätt. En joggingtur. Jag tror inte att min hjärna och min kropp är i samspel med varandra.
Det blidde en liten läshörna också. Har jag berättat att Vilgot älskar att få en bok läst för sig? Teodor också såklart, men det har kommit på senare tid. När Teodor var under 2 år så kunde han inte vara mindre intresserad av bokläsande. Men Vilgot är helt tvärtom. Han ligger helt knäpptyst och hänförd och lyssnar och tittar och njuter. Där, damer och herrar, har vi bokmals-arvet ifrån mamman. Härligt!
Slut som artist
Jag är helt slut. H E L T S L U T. Kaputt.
Vilgot the bäver fick sova hos mig inatt. Han bara grinade och grinade och ville tutta och tutta och jag har officiellt ingen ork kvar. Men han verkar friskare, piggare, gladare. Han kanske bara ville sova hos mig? Han kanske kände sig bortglömd där i spjälsängen? Avis på storebrorsan som snor mamma på nätterna kanske? Aja, det får bli så att jag skjuter in sängen till väggen på min sida så får Vilgot sova där. Då kan han inte ramla ut. Jag orkar verkligen inte gå upp hundra gånger på nätterna, gå heeela vägen bort till hans säng och ta upp honom och sätta mig i fåtöljen och amma honom och lägga ner honom och gå heeeeela vägen bort till min säng och så precis när jag ska lägga mig ner så blir han ledsen och så blir det samma procedur igen. Jag o r k a r inte.
"Whaaat?!"
Kolla in näsan *hihihi* det kanske är min son ändå? ;)
Mamman tipsar inför december
Det är i och för sig två och en halv månad kvar tills vår 2 åring blir en 3 åring, men ute i tidigaste svängen som jag ändå är så har jag redan börjat fundera lite på vad en 3 åring kan tänkas önska sig. Det är väl så att detta år är alla eventuella presenter valfria; det finns ingenting han behöver eller direkt vill ha. Men för er som ändå står rådvilla och inte ha en blekaste vad ni ska köpa, så tänkte jag bidra med en liten tipslista.
* Laga-mat leksaker (teservis, kastruller, tallrikar, bestick, ugn, plastmat aka. äpplen, bullar och dylikt osv osv)
* Leklera och diverse leklera tillbehör
* Kreativa "leksaker" (kritor, ritblock, pyssel, pussel, lära-böcker)
Ett hett tips från en tvåbarnsmamma är att inte köpa småpilliga saker. Alltså; inte pärlplattor, smålego och leksaker med många små lösa delar. Man får väl självklart köpa det om man vill, men chansen är stor att det kommer att hamna i ett skåp högt upp eftersom Vilgot är en stoppa-i-munnen unge. Och kläder har vi milsvid utav. Vill man ändå köpa kläder (man kanske har hittat nåt fint eller så bara vill man det) så har den unge mannen storlek 98/104 i kläder och ca storlek 26 i skor.
Jag tycker det är så galet kul när ungar fyller år! Speciellt lite äldre ungar, som faktiskt blir glada över det de får.
Och apropå leksaker så köpte jag leklera idag till herrn. Jag var ändå till apoteket för att fylla på förrådet hemma (Vilgot har legat i feber och kallsvettats och frustat och haft svårt att andas hela natten, han fick sova hos oss i stora sängen så jag kunde ha lite mer koll på honom) och passade på. Det var rätt så dyrt men jag vet att han älskar det (sitter alltid med den där leran på förskolan och vägrar gå hem) så jag unnar honom.
Vilgot är som sagt jätteförkyld men nu sover han gott. Vi gick på långpromenad i bärsjalen så att han skulle få frisk luft och fria luftvägar. Det verkar ha gjort susen, tillfälligt i alla fall. Så nu sitter jag med kaffet och njuter lite av tystnaden. Teodor åkte iväg till biblioteket med förskolan, jag tycker verkligen att det känns toppen att de hittar på så mycket skoj, åker till skogen varje vecka, gör egna teatrar, åker till bibliotek, blåser bubbelkonst och fotograferar osv. Mys!
Valet [och kvalet]
Jag förstår inte riktigt meningen. Med att stora bloggerskor, med mycket inflytande - främst över unga människor - , känner en betvingad lust att berätta för allmänheten exakt hur de röstar i valet. I skrift, så att det inte ska kunna modifieras eller glömmas bort. Varför? Tänk alla de tusentals tjejer (och grabbar) som dagligen besöker en viss bloggares sida, kanske nyss fyllda 18/19 och röstande för första gången. Svårt att veta var de står i livet, svårt att veta hur de vill att framtiden ser ut. Istället för att tänka själva så blir valet att rösta politiskt som sin "idol" gjort. För det valet kan ju inte vara fel. Eller? Man kan disskutera för och nackdelar med partierna, men måste man verkligen göra det personligt? Måste man berätta för andra vad man tänker rösta på? Vilken kandidat man tänker välja och varför man valt som man gjort. Och dessutom "bestämma" vilka partier man inte ska rösta på.
Självklart har det alltid funnits propaganda, för- och mot- agerande och vilja att "värva" över så många som möjligt till just det parti man själv tycker är bäst. Men aldrig har det väl varit så utstuderat som det är nu? Det känns nästan som en regelrätt maktkamp mellan bloggarnas furstar och inte som att det handlar om välvilja för Sverige och dess befolkning. Men så är livet, antar jag. Strategiskt.
Självklart har det alltid funnits propaganda, för- och mot- agerande och vilja att "värva" över så många som möjligt till just det parti man själv tycker är bäst. Men aldrig har det väl varit så utstuderat som det är nu? Det känns nästan som en regelrätt maktkamp mellan bloggarnas furstar och inte som att det handlar om välvilja för Sverige och dess befolkning. Men så är livet, antar jag. Strategiskt.
Tittar på tvjäkeln
De visar Doctors på 4an. De säger att sömn är det bästa man kan ge sin kropp. Sömn gör att man funkar som man ska, sömn gör att huden mår bättre, att immunförsvaret blir bättre, att man orkar mer, att man mår bättre. Så se till att sova ordentligt nu, säger de.
Jag säger: Skit på er.
Ja, jag är allmänt negativ idag.
Jag säger: Skit på er.
Ja, jag är allmänt negativ idag.
Tro på fan
Hela natten, alltså hela natten, har Vilgot vaknat en gång i timmen. Gråtit, snuttat, gråtit lite till, snuttat lite till, somnat om, vaknat... Jag provade det mesta kändes det som. Mitt i natten fick jag dessutom mer än nog och la ungen på mage att sova för att se om det skulle bli bättre. Det blev det inte. Framåt fyra på morgonen när jag planerar på att ge upp och helt enkelt sätta på en kanna kaffe så hör jag. Snörvel snövel. Host host. Ungen har blitt förkyld. Igen. Näsan helt igentäppt, halsen rosslig och hela karusellen. "Tack och lov" så har jag efter si sådär tusen förkylningar jobbat upp ett eget litet apotek, så hemma finns koksalt, nässug, mild hostmedicin utan morfin, alvedon och flertalet medicinsprutor och medicinskedar i varierande storlek och utformning. Jag hade detta på känn eftersom kusin Benjamin är lite förkyld, men jag hade väl hoppats på - dum som jag tydligen är - att Vilgot ändå skulle klara sig. Men vem lurar jag; han har ju inget immunförsvar alls, älsklingen min.
Och jag sörjer att inget av mina barn velat ta napp. Jag sörjer kanske inte så mycket Teodor, det har ju besparat en avvänjningsperiod och jag lider inte utav det nu. Mest sörjer jag Vilgot, som vill tutta, suga, mysa, gosa, kela. Han vägrar nappen. Vill inte vara i närheten av nappen. Jag har försökt med olika storlekar och former men nej han vill inte. Han vill ha tutten, den riktiga tutten. Vilket jag tycker är jättemysigt och mer än gärna ger honom, men jag känner mig helt slut efter nattens amningsmaraton. Inte är det så mycket "mat" det handlar om heller, nä det är snuttis som är grejen. Mammamys; luktar vanligt, känner dunkdunk hjärta, varm arm om kroppen och välbekanta, lugnande andetag. Och det är klart, om man har vant sig vid det så duger inte en napp såklart.
I alla fall så är Teddan på dagis nu. Tisdagar är alltid lite jobbiga. Inte för honom, men för mig. Jag har haft honom hos mig heltid fredag-måndag. Fyra dagar av intensiv Teodor-tid. Så ska jag då lämna honom ifrån mig. Det blir så tomt! Så märkligt tyst och stillsamt och ledsamt. Onsdag och torsdag går fint, men just tisdagar är jobbiga. Jag saknar honom.
Nu sitter jag dock med en kopp kaffe och choklad. Som jag har suktat... Skitsamma att det är en veckodag, jag har aldrig varit särskilt petig med sånt ändå ;)
Och jag sörjer att inget av mina barn velat ta napp. Jag sörjer kanske inte så mycket Teodor, det har ju besparat en avvänjningsperiod och jag lider inte utav det nu. Mest sörjer jag Vilgot, som vill tutta, suga, mysa, gosa, kela. Han vägrar nappen. Vill inte vara i närheten av nappen. Jag har försökt med olika storlekar och former men nej han vill inte. Han vill ha tutten, den riktiga tutten. Vilket jag tycker är jättemysigt och mer än gärna ger honom, men jag känner mig helt slut efter nattens amningsmaraton. Inte är det så mycket "mat" det handlar om heller, nä det är snuttis som är grejen. Mammamys; luktar vanligt, känner dunkdunk hjärta, varm arm om kroppen och välbekanta, lugnande andetag. Och det är klart, om man har vant sig vid det så duger inte en napp såklart.
I alla fall så är Teddan på dagis nu. Tisdagar är alltid lite jobbiga. Inte för honom, men för mig. Jag har haft honom hos mig heltid fredag-måndag. Fyra dagar av intensiv Teodor-tid. Så ska jag då lämna honom ifrån mig. Det blir så tomt! Så märkligt tyst och stillsamt och ledsamt. Onsdag och torsdag går fint, men just tisdagar är jobbiga. Jag saknar honom.
Nu sitter jag dock med en kopp kaffe och choklad. Som jag har suktat... Skitsamma att det är en veckodag, jag har aldrig varit särskilt petig med sånt ändå ;)
Kusinerna på Kyrkis
Vi åkte upp till Järvsö redan igår på dagen, jag fick ett ryck. Och hör till vår häpna förvåning så dök pappa N upp då också! Ett litet lyckotjut kom ifrån Teodor och så stod han där, pappan.
Idag var alla kusinerna med mammor iväg till Kyrkis och lekte, sjöng, fikade och hade det mysigt. Sedan hade farbror Fredrik fixat till tacos, och jag åt tills jag nästan sprack... Likaså gjorde Teodor.
Det har varit jättetrevligt och mysigt och Teodor har varit i himmelriktet av att ha en massa människor omkring sig. Vilgot har varit mindre i himmelriket... Han har väl mest varit ledsen. Men tågresan hem gick som en dans (trots att vi inte var hemma förrän halv nio); kidsen satt snällt och pratade med varandra och Vilgot skrattade glatt åt sin storebror.
Nu har de bägge däckat och jag ska inom kort göra detsamma.
Idag var alla kusinerna med mammor iväg till Kyrkis och lekte, sjöng, fikade och hade det mysigt. Sedan hade farbror Fredrik fixat till tacos, och jag åt tills jag nästan sprack... Likaså gjorde Teodor.
Det har varit jättetrevligt och mysigt och Teodor har varit i himmelriktet av att ha en massa människor omkring sig. Vilgot har varit mindre i himmelriket... Han har väl mest varit ledsen. Men tågresan hem gick som en dans (trots att vi inte var hemma förrän halv nio); kidsen satt snällt och pratade med varandra och Vilgot skrattade glatt åt sin storebror.
Nu har de bägge däckat och jag ska inom kort göra detsamma.
Filmbevis
Hjärta dig
Teodor är så duktig! Han kan rita hjärtan! Jag är sjukt imponerad.
Eh ja, annars då? Inte så mycket, idag ska det städas så att jag kommer hem till en ren lägenhet på måndag kväll, för imorgon (arla morgonstund för den late, mitt på dagen för mig) klockan 10 bär det av till Järvsö med Kyrkis och kusinträff.
Bebis Vilgot håller på att göra mig tokig. Han har vaknat stup i kvarten hela natten lång och grinat och klagat och jag har tröstat... Klockan fem imorse vaknade Teodor och jag ville bokstavligt slita av allt mitt hår - så trött var jag. Men lite kaffe på det så... Nu är jag "pigg" ( dvs = eller ignorant över tröttheten)!
Men NU sover lillkiddot och ja storkiddot han ritar hjärtan och imponerar.
Bebis Vilgot håller på att göra mig tokig. Han har vaknat stup i kvarten hela natten lång och grinat och klagat och jag har tröstat... Klockan fem imorse vaknade Teodor och jag ville bokstavligt slita av allt mitt hår - så trött var jag. Men lite kaffe på det så... Nu är jag "pigg" ( dvs = eller ignorant över tröttheten)!
Men NU sover lillkiddot och ja storkiddot han ritar hjärtan och imponerar.
Kullerbytta-kid
Teodor har lärt sig att slå kullerbyttor. Raka, fina kullerbyttor helt utan assistans. Vi har övat länge må ni tro. Det har gått lite trögt men han har så gärna velat kunna så jag har kämpat på och han med. Och nu sitter de som en smäck. Han pratar redan om att få visa upp sina kullerbytta-skills på förskolan på tisdag. Lycka!
P.S. Säg kullerbytta en massa gånger. Det måste ju vara ett utav de knepigaste orden i det svenska ordlexikonet. D.S
P.S. Säg kullerbytta en massa gånger. Det måste ju vara ett utav de knepigaste orden i det svenska ordlexikonet. D.S
Lite musik sådär
Hihi sån skön låt! Fast nu är det ju IDOL så inte kan jag lyssna på den då heller ;) Så jag lägger in den här så kan jag lyssna på den sen istället!
Sura gubbar och skorv
Idag gick vi och handlade på Coop. Jag hade lovat Teodor att han skulle få köpa en glass redan innan. Vi handlade och allt gick smärtfritt. Han träffade på ett äldre par i kassakön som han hade en konversation med (mest om glass ;) och lillebror) och sedan körde han iväg sin barnkundvagn och ställde sig att vänta på sin glass vid kassabandets slut. Där stod också en gammal gubbe. Gubben stirrade på Teodor varpå Teodor stolt tillkännager att han fått en glass av sin mamma. Han är så lycklig över glassen och strålar som en sol. Då säger gubbjäveln: "Ja glass är verkligen bra för tänderna. Då får du gå till tandläkaren. Och då kommer du att gråta!"
Teodor fattade tack och lov inte, han är för ung för att veta vad tandläkare är och han fortsatte bara att stråla och sa glatt "Ja", inne i sin egna glass-värld. Men jag blev så förbannat arg! Vad är det för stil?! Det ska väl gubben skita i huruvida mina barn får glass eller inte! Och att försöka skrämma upp ett litet barn på det där sättet! Försöka förstöra nöjet som han längtat så efter och hade han varit äldre kanske han hade utvecklat en tandläkarskräck av det där påståendet. Jag bet ihop hårt och tänkte dock att inte fan ska gubben få äran att se mig förbannad så jag log mitt allra sötaste leende och sa glatt: "Här hade visst positiva klubben möte!". Egentligen hade jag velat säga Skit på dig jävla gubbe och dra åt h-vete. Det finns andra saker att gråta för här i världen, till exempel för att man är en sur gammal pitt som bara känner nöje av att göra andra illa emotionellt.
Usch vad arg jag är! Vilken stil...
Ja, och sedan då, den där lille mannen som kommer ge mig hjärnblödning... Hans skorv har börjat luckras upp och huden under är inte färdigutvecklad så han har fått sår under hela skorven. Vi ska in till distriktsköterskan klockan fyra så att de får titta så att han inte får/har fått en infektion. Jag är så less på att "bo" på sjukhus nu... Det är ju nåt hela tiden. Jag är självklart glad att barnen inte är allvarligt sjuka, men det är ju förbaskat jobbigt ändå.
Teodor fattade tack och lov inte, han är för ung för att veta vad tandläkare är och han fortsatte bara att stråla och sa glatt "Ja", inne i sin egna glass-värld. Men jag blev så förbannat arg! Vad är det för stil?! Det ska väl gubben skita i huruvida mina barn får glass eller inte! Och att försöka skrämma upp ett litet barn på det där sättet! Försöka förstöra nöjet som han längtat så efter och hade han varit äldre kanske han hade utvecklat en tandläkarskräck av det där påståendet. Jag bet ihop hårt och tänkte dock att inte fan ska gubben få äran att se mig förbannad så jag log mitt allra sötaste leende och sa glatt: "Här hade visst positiva klubben möte!". Egentligen hade jag velat säga Skit på dig jävla gubbe och dra åt h-vete. Det finns andra saker att gråta för här i världen, till exempel för att man är en sur gammal pitt som bara känner nöje av att göra andra illa emotionellt.
Usch vad arg jag är! Vilken stil...
Ja, och sedan då, den där lille mannen som kommer ge mig hjärnblödning... Hans skorv har börjat luckras upp och huden under är inte färdigutvecklad så han har fått sår under hela skorven. Vi ska in till distriktsköterskan klockan fyra så att de får titta så att han inte får/har fått en infektion. Jag är så less på att "bo" på sjukhus nu... Det är ju nåt hela tiden. Jag är självklart glad att barnen inte är allvarligt sjuka, men det är ju förbaskat jobbigt ändå.
P.S! Kolla in vad långt hår jag har fått! D.S
Lägenhetstrubbel och föräldraoro
Lägenhetens brister syns allt mer, ju längre tid jag bor här. Kanske är det så med alla bostäder; den berusande kärleken till en bostad - det nya, spännande - gör att man kanske blir lite förblindad. Men sedan lägger sig bostadsförälskelsen, som alla andra förälskelser. Och då ser man plötsligt alla brister.
Fönsterkarmar som måste målas om, dörrlister som släppt, glipor i golv, taklister som saknas, skåpsluckor som måste omlackeras... Ja, listan kan göras lång. Varje sak har sin egna lilla felanmälan. Det tar tid, för mycket tid. Jag har efter tjat och åter tjat fått fogen omlagd i badrummet. Jag slipper en lång glipa i duschen. Det tog väl sex veckor ungefär. Att få hit antisimex för att få hjälp med skadedjuren tog fyra veckor. Jag orkar inte ringa och klaga hur mycket som helst.
Jag älskar mitt hem. Jag tycker om läget, jag tycker om utformningen, jag tycker om den egna stilen som jag präntat ut, jag tycker om atmosfären och känslan av att komma hem. Jag känner att detta är mitt hem. Inte i evigheternas evighet. Jag vill köpa eget, jag vill ha större - med plats för två pojkar med så småningom behov av eget privatliv. Men just nu är detta mitt hem, där jag vill leva, där jag trivs. Jag längtar hem när jag är borta. Jag vistas gärna här, mycket. Men bristerna, ja, de är många. Blandade med oro över det som händer runtom mig; aggressiva ungdomsgäng, uteliggare och droghandel. Det är ingen tillvaro jag vill att mina barn ska uppleva. Dessvärre finns det ingen perfekt plats där alla är änglar. Och mitt hopp består. Jag vill ha ett bättre samhälle, en tryggare tillvaro.
Det var den där oron ja. Jag vill mina barn det allra, allra bästa. Det har jag alltid velat, kommer alltid att vilja. Den där oron gnager sig fast - jag vill skydda dem mot hela världen och all ondska men samtidigt vill jag att de ska få uppleva allt det fina som finns där ute i verkligheten. Det är en balansgång. På kvällarna kan jag ligga i sängen innan sömnen har infunnit sig och tänka på allt som kan gå snett här i livet. Vissa lite mer realistiska tankar, och andra lite mer orealistiska... Men faktum är ju att jag inte har kontroll över livet, och det skrämmer mig. Jag skulle inte tveka en sekund, vad det än gällde, att ställa mig framför mina barn och ta alla smällar som finns. Men jag kommer inte att ha möjlighet att alltid finnas där. Och det är inte gynnande heller, att överbeskydda sina barn.
Äsch, jag tänkte skriva världens längsta inlägg men nu orkar jag inte mer! Tusentals avbrott sedan jag började skriva för snart två timmar sedan, ungarna (eller, ja, ungen) påkallar uppmärksamhet. Mr Uppmärksamhet, Vilgot himself.
Så en liten vardagsanekdot istället då... Jag badade V idag, och så smörjde jag in honom i en massa olja och så tittade vi lite på youtube med storebror och sedan skulle jag laga middag. Jag satte Viggo i babysittern och Teddan följde med för att "diska" lite. Jag tänkte att Vilgot skulle få lufta rumpan lite så han fick fortsätta ligga naken. Så började jag då steka på fiskpinnar och koka potatis och göra sallad... DÅ skiter ungen. Och han hade inte skitit på två dagar, så... ja, ni fattar kanske själva... Det var bara att snabbt som attan stänga av plattorna så maten inte skulle brännas vid, sedan in i duschen med bebis hängande över armen - vilket var en ansträngning eftersom hela ungen var full med olja (och sittern fick också bosätta sig i duschen). Så var det med den uppfräschande badningen... Ja, det är väl ingen som påstått att livet som småbarnsförälder är glamoröst?!
Fönsterkarmar som måste målas om, dörrlister som släppt, glipor i golv, taklister som saknas, skåpsluckor som måste omlackeras... Ja, listan kan göras lång. Varje sak har sin egna lilla felanmälan. Det tar tid, för mycket tid. Jag har efter tjat och åter tjat fått fogen omlagd i badrummet. Jag slipper en lång glipa i duschen. Det tog väl sex veckor ungefär. Att få hit antisimex för att få hjälp med skadedjuren tog fyra veckor. Jag orkar inte ringa och klaga hur mycket som helst.
Jag älskar mitt hem. Jag tycker om läget, jag tycker om utformningen, jag tycker om den egna stilen som jag präntat ut, jag tycker om atmosfären och känslan av att komma hem. Jag känner att detta är mitt hem. Inte i evigheternas evighet. Jag vill köpa eget, jag vill ha större - med plats för två pojkar med så småningom behov av eget privatliv. Men just nu är detta mitt hem, där jag vill leva, där jag trivs. Jag längtar hem när jag är borta. Jag vistas gärna här, mycket. Men bristerna, ja, de är många. Blandade med oro över det som händer runtom mig; aggressiva ungdomsgäng, uteliggare och droghandel. Det är ingen tillvaro jag vill att mina barn ska uppleva. Dessvärre finns det ingen perfekt plats där alla är änglar. Och mitt hopp består. Jag vill ha ett bättre samhälle, en tryggare tillvaro.
Det var den där oron ja. Jag vill mina barn det allra, allra bästa. Det har jag alltid velat, kommer alltid att vilja. Den där oron gnager sig fast - jag vill skydda dem mot hela världen och all ondska men samtidigt vill jag att de ska få uppleva allt det fina som finns där ute i verkligheten. Det är en balansgång. På kvällarna kan jag ligga i sängen innan sömnen har infunnit sig och tänka på allt som kan gå snett här i livet. Vissa lite mer realistiska tankar, och andra lite mer orealistiska... Men faktum är ju att jag inte har kontroll över livet, och det skrämmer mig. Jag skulle inte tveka en sekund, vad det än gällde, att ställa mig framför mina barn och ta alla smällar som finns. Men jag kommer inte att ha möjlighet att alltid finnas där. Och det är inte gynnande heller, att överbeskydda sina barn.
Äsch, jag tänkte skriva världens längsta inlägg men nu orkar jag inte mer! Tusentals avbrott sedan jag började skriva för snart två timmar sedan, ungarna (eller, ja, ungen) påkallar uppmärksamhet. Mr Uppmärksamhet, Vilgot himself.
Så en liten vardagsanekdot istället då... Jag badade V idag, och så smörjde jag in honom i en massa olja och så tittade vi lite på youtube med storebror och sedan skulle jag laga middag. Jag satte Viggo i babysittern och Teddan följde med för att "diska" lite. Jag tänkte att Vilgot skulle få lufta rumpan lite så han fick fortsätta ligga naken. Så började jag då steka på fiskpinnar och koka potatis och göra sallad... DÅ skiter ungen. Och han hade inte skitit på två dagar, så... ja, ni fattar kanske själva... Det var bara att snabbt som attan stänga av plattorna så maten inte skulle brännas vid, sedan in i duschen med bebis hängande över armen - vilket var en ansträngning eftersom hela ungen var full med olja (och sittern fick också bosätta sig i duschen). Så var det med den uppfräschande badningen... Ja, det är väl ingen som påstått att livet som småbarnsförälder är glamoröst?!
♥
Liten update
Nu har pappa N åkt iväg till Östersund för att jobba mer.
Jag fryser och har haft nackspärr i ett par dagar nu, hoppas att det inte utvecklar sig! I alla fall, inte så mycket spännade har hänt dessa dagar, Teodor har gått på dagis, vi har storhandlat och jag har hållt mig borta från datorn betydligt mer än vanligt. Jag har inte så mycket att skriva om helt enkelt.
Imorgon ska Teodor till skogen igen och jag orkar nog inte sitta på öppna förskolan med Vilgot allena - det känns lite knas att bara ha med sig en 5 månaders som inte riktigt gör nåt - så jag tror jag ska ge mig på en lång powerwalk så att jag känner mig lite levande och frisk! Det har blivit dåligt med motionerande på sista tiden. Mest för att när Vilgot är i bärsjalen och Teodor går för egen maskin så går det inte så fort. Inte riktigt i slow motion men nästan så ;) Nä nu är jag elak, Teodor är jätteduktig på att gå och kan gå låååångt och foooort och verkar i det närmaste helt outtröttlig.
Jag fryser och har haft nackspärr i ett par dagar nu, hoppas att det inte utvecklar sig! I alla fall, inte så mycket spännade har hänt dessa dagar, Teodor har gått på dagis, vi har storhandlat och jag har hållt mig borta från datorn betydligt mer än vanligt. Jag har inte så mycket att skriva om helt enkelt.
Imorgon ska Teodor till skogen igen och jag orkar nog inte sitta på öppna förskolan med Vilgot allena - det känns lite knas att bara ha med sig en 5 månaders som inte riktigt gör nåt - så jag tror jag ska ge mig på en lång powerwalk så att jag känner mig lite levande och frisk! Det har blivit dåligt med motionerande på sista tiden. Mest för att när Vilgot är i bärsjalen och Teodor går för egen maskin så går det inte så fort. Inte riktigt i slow motion men nästan så ;) Nä nu är jag elak, Teodor är jätteduktig på att gå och kan gå låååångt och foooort och verkar i det närmaste helt outtröttlig.
Feberbarn
Natten blev hyfsat lång och jobbig med diverse febertoppar och vaccinationsgråt. Plus en väldig massa prat. Han pratar både när han sover och när han är vaken, den där lilla.
Teodor är på förskolan och Vilgot har somnat om. Jag och pappa N ska äta frukost nu och glo på en film.
Mötet igår var bra, med mycket information. Information som i och för sig inte var det minsta rolig att höra. Men så är livet.
Teodor är på förskolan och Vilgot har somnat om. Jag och pappa N ska äta frukost nu och glo på en film.
Mötet igår var bra, med mycket information. Information som i och för sig inte var det minsta rolig att höra. Men så är livet.
ÖF, BVC, läkarbesök, vaccination & Hgf
Mycket förkortningar i denna rubrik! Förmiddagen spenderades på Öppna förskolan tillsammans med Pia och Max. Sedan övade vi lite på sjalknytning här hemma och sen var vi iväg till BVC. Plutten väger 7265 gram och är 65.5 cm lång. Vaccination blev det också, det gick bra, gråten gick över snabbt och Teodor som var med var duktig och sympatisk. Även ett läkarbesök blev det, och allt såg bra ut förutom att vi fick en remiss som inte känns så där överdrivet kul...
Om tre timmar ska jag iväg på möte med hyresgästföreningen om störningarna här hemma.
Lillebus ligger på golvet och pipskriker, vilket är väldigt spännande enligt honom. Storeman tittar (suprise!) på Alfons... Och snart kommer pappa N hit. Gissa om en viss snart 3-åring längtar som en tok efter sin pappa som varit borta i två veckor...
Om tre timmar ska jag iväg på möte med hyresgästföreningen om störningarna här hemma.
Lillebus ligger på golvet och pipskriker, vilket är väldigt spännande enligt honom. Storeman tittar (suprise!) på Alfons... Och snart kommer pappa N hit. Gissa om en viss snart 3-åring längtar som en tok efter sin pappa som varit borta i två veckor...
Söndag, vilodag
Nu har mormor varit här, och lappat jeans och levererat spishällsskydd och bjudit på hamburgare. Lillpysen sover och storpysen sitter i soffan och äter blåbärspaj med vaniljkräm. Dagen kommer nog inte bjuda på så mycket mer. En mysig söndag bara, lite sagoläsning och sådär.
Natten gick i alla fall helt okej. Jag ammade två gånger. Och första sovningen var fem timmar lång. Så det var ju en förbättring i alla fall. Får se hur det går ikväll.
Natten gick i alla fall helt okej. Jag ammade två gånger. Och första sovningen var fem timmar lång. Så det var ju en förbättring i alla fall. Får se hur det går ikväll.
Stackars, stackars Vilgot...
... hans dumma, dumma mamma har bestämt att han inte får tutta varannan - var tredje timme hela nätterna längre. Jag är fullkomligt övertygad om att det han upplever är i liknelse med dödsångest och jag tycker faktiskt oändligt synd om honom. Men detta kan inte fortsätta. Jag fick honom att somna om, med snuttefilt, rumpduttande och försiktigt smekande av lilla skallen. Men oj så ledsen han var. Tutten är hans tröst, hans trygghet, hans vana. Jag är helt säker på att det inte är hunger han känner. Han vill bara ha det där välbekanta, mammadoftande, mysiga när han vaknat med magknip eller snabba drömmar eller filtavsparkande eller vad det nu är han vaknar av.
Tack och lov sover Teodor igenom hagelstormar inomhus i princip och vaknar därmed inte av lillebrors dödsångestskrik.
Jag har ganska stor insikt i att jag kommer krevera i mitt beslut någonstans på morgontimmarna efter sjuttioelfte uppvaket med tuttletning men min förhoppning är att jag i alla fall kommer att stå på mig i sex-sju timmar. Killen har ju faktiskt klarat av att sova nio timmar i streck ett par gånger, så omöjligt är det inte.
Jag körde samma taktik med Teodor, jag tror att han dessutom var i en liknande ålder. Nu jäklar liksom. Det är det enda som funkar. Att bara tjom bom faderittan bestämma sig för att nu får det vara nog och så är det nog.
Sedan blir det x antal återfall på vägen men har man inte bestämt sig så är det dömt att misslyckas. Barn är det klokaste släktet som finns och fattar direkt när mamma/pappa går att övertala. Och lika snabbt fattar de när det är ett dött lopp.
Tack och lov sover Teodor igenom hagelstormar inomhus i princip och vaknar därmed inte av lillebrors dödsångestskrik.
Jag har ganska stor insikt i att jag kommer krevera i mitt beslut någonstans på morgontimmarna efter sjuttioelfte uppvaket med tuttletning men min förhoppning är att jag i alla fall kommer att stå på mig i sex-sju timmar. Killen har ju faktiskt klarat av att sova nio timmar i streck ett par gånger, så omöjligt är det inte.
Jag körde samma taktik med Teodor, jag tror att han dessutom var i en liknande ålder. Nu jäklar liksom. Det är det enda som funkar. Att bara tjom bom faderittan bestämma sig för att nu får det vara nog och så är det nog.
Sedan blir det x antal återfall på vägen men har man inte bestämt sig så är det dömt att misslyckas. Barn är det klokaste släktet som finns och fattar direkt när mamma/pappa går att övertala. Och lika snabbt fattar de när det är ett dött lopp.
Vuxenmobbning och droger
Har ni sett den nya reklamen ifrån Comviq Kompis? Första gången jag såg den så reflekterade jag inte så mycket. Sedan såg jag den igen, tittade lite mer ordentligen och tänkte "Amen vad fan?!". Främjar vi vuxenmobbning nu också? Ska det verkligen ge en positiv bild att slänga en man i en container för att han har valt en annan operatör än de andra? Reklamens kontenta blir att om du är avvikande så är du inte ens värd skit. Samtidigt som det visas reklam från Friends i andra sekunden som uppmanar om att man INTE ska mobba, skada, såra, nedvärdera.
För dig som inte sett reklamen:
För dig som inte sett reklamen:
Och sedan då. I min källare så har det under en lång period varit problem. 20-års killar som sitter därnere och röker på och är aggressiva. En uteliggare som mordhotar hyresgästerna och tejpar låsen så att han ska kunna ta sig in och ut. Detta händer alltså i mitt hus. Och ju mer jag tänker på det, desto mer förbannad, upprörd och rädd blir jag. Enligt en granne har polisen kontaktats flertal gånger och så även hyresvärdens ansvarige man för detta område. Ingenting har gjorts. Ingenting har blivit bättre. Knappt någon av grannarna vågar gå ner till sina källarförråd. Inte jag heller. Och här bor jag, med mina två små barn. På måndag kväll är det möte via hyresgästföreningen angående dessa "störningar" och hur man kan få bukt med problemen. Jag tänker gå. Jag tänker nog vara lite förbannad också. Jag har faktiskt blivit ganska bra på det, på att vara förbannad. För att slåss lite för det som är mitt. Det var jag inte bra på förut.
Barnprogramsdebattering
När det nu inte har visats någonting annat än Alfons Åberg-avsnitt på min televisionsapparatur här hemma i en vecka, så börjar jag reflektera lite. Över pedagogiken och den underförstådda meningen. Över barnläran och även föräldraläran. Över barnprogram i stort och över dagens barnprograms bristande förmåga att förmedla budskap.
Jag tittar, om än stötvis, på Alfons och hans pappa som bara heter "Pappa". Pappa är uppfattningsvis ensamstående, var "Mamma" befinner sig är en obesvarad fråga. Pappa omgäldas av starka kvinnor med egna åsikter; hans egen mamma och hans syster. Man ser dem emellanåt. Men oftast är det bara Alfons Åberg och Alfons Åbergs Pappa. Pappa är en helt vanlig, sympatisk förälder. Han är inte bättre än någon annan, inte roligare än någon annan, inte speciellare än någon annan. En vanlig, svensk, medeltrist, medelålders förälder. Bara det. Och ändå bra. Han sitter där med sin pipa, sin tidning och sitt kaffe men han fixar vardagen. Han läser långa sagor under barntjat, han lagar mat och storhandlar, han tittar under sängen efter spöken, han säger förmanande vad Alfons får och inte får göra. Han lyssnar på problem - ibland har han lösningar och ibland inte. Precis som i verkliga livet.
Och Alfons är en 6 (och senare 7) årig pojke med helt vanliga problem. Inga överdrivna problemlösningar behövs. Ingen falsk propaganda och inga förvrängningar. Bara "såhärärdet" och så var det med det.
Dagens barnprogram handlar om stora problemlösningar - overkliga problemlösningar. Som barnen inte kan sätta sig in i. Barn har fantasi och föreställningsförmåga, men på något plan undrar jag om den fantasin verkligen sträcker sig hur långt som helst? Att låtsas att en katt kan prata med en vimsig gubbe går bra (Pettson och Findus), och att låtsas att en apa kan prata med en man med gul hatt går bra (Nicke Nyfiken). Men att ett gäng blommor och bin står och snackar med pipröst till varandra med upprörda stämmor... Nä, någonstans där måste det ta stopp. Likaså alla dessa mördar och splatterserier som visas i syfte att underhålla småbarnen. Vampyrer som dödar varandra och en ilsk iller med hög hatt som försöker massakera alla som kommer i hans väg. Nä, det känns inte som att det är någon klass på barnprogrammen idag. Det finns ingen kontenta, ingenting att ta på. Det är en tävling om vem som låter högst och tar störst plats. Vem som lockar flest tittare genom att skapa färggladaste figurerna och snabbaste rörelserna. Barnen då, som lär sig, som inte gör som manusförfattarna säger utan som manusförfattarna gör.
Det är lätt för en förälder att sätta på barnkanalen. Det är inte lika lätt att påverka utbudet. Och fler barn fascineras av "Rorri Racerbil" än av "Tåget Tomas" så det är en utslagsfråga i grund och botten.
Men den pedagogiska läran, det som jag vill ska sätta sig i huvudet på mina barn, den kommer från barnprogrammen från förr. Och att dessa program visas, dryga 30 år senare, måste ju vara ett tecken om något på att det går utför för barnprogramsproduceringen. Kan det inte komma en eldsjäl och skapa ett program som uppfyller alla krav för en bra serie? Vi lever ju faktiskt på 2010-talet och möjligheterna är oändliga...
Jag tittar, om än stötvis, på Alfons och hans pappa som bara heter "Pappa". Pappa är uppfattningsvis ensamstående, var "Mamma" befinner sig är en obesvarad fråga. Pappa omgäldas av starka kvinnor med egna åsikter; hans egen mamma och hans syster. Man ser dem emellanåt. Men oftast är det bara Alfons Åberg och Alfons Åbergs Pappa. Pappa är en helt vanlig, sympatisk förälder. Han är inte bättre än någon annan, inte roligare än någon annan, inte speciellare än någon annan. En vanlig, svensk, medeltrist, medelålders förälder. Bara det. Och ändå bra. Han sitter där med sin pipa, sin tidning och sitt kaffe men han fixar vardagen. Han läser långa sagor under barntjat, han lagar mat och storhandlar, han tittar under sängen efter spöken, han säger förmanande vad Alfons får och inte får göra. Han lyssnar på problem - ibland har han lösningar och ibland inte. Precis som i verkliga livet.
Och Alfons är en 6 (och senare 7) årig pojke med helt vanliga problem. Inga överdrivna problemlösningar behövs. Ingen falsk propaganda och inga förvrängningar. Bara "såhärärdet" och så var det med det.
Dagens barnprogram handlar om stora problemlösningar - overkliga problemlösningar. Som barnen inte kan sätta sig in i. Barn har fantasi och föreställningsförmåga, men på något plan undrar jag om den fantasin verkligen sträcker sig hur långt som helst? Att låtsas att en katt kan prata med en vimsig gubbe går bra (Pettson och Findus), och att låtsas att en apa kan prata med en man med gul hatt går bra (Nicke Nyfiken). Men att ett gäng blommor och bin står och snackar med pipröst till varandra med upprörda stämmor... Nä, någonstans där måste det ta stopp. Likaså alla dessa mördar och splatterserier som visas i syfte att underhålla småbarnen. Vampyrer som dödar varandra och en ilsk iller med hög hatt som försöker massakera alla som kommer i hans väg. Nä, det känns inte som att det är någon klass på barnprogrammen idag. Det finns ingen kontenta, ingenting att ta på. Det är en tävling om vem som låter högst och tar störst plats. Vem som lockar flest tittare genom att skapa färggladaste figurerna och snabbaste rörelserna. Barnen då, som lär sig, som inte gör som manusförfattarna säger utan som manusförfattarna gör.
Det är lätt för en förälder att sätta på barnkanalen. Det är inte lika lätt att påverka utbudet. Och fler barn fascineras av "Rorri Racerbil" än av "Tåget Tomas" så det är en utslagsfråga i grund och botten.
Men den pedagogiska läran, det som jag vill ska sätta sig i huvudet på mina barn, den kommer från barnprogrammen från förr. Och att dessa program visas, dryga 30 år senare, måste ju vara ett tecken om något på att det går utför för barnprogramsproduceringen. Kan det inte komma en eldsjäl och skapa ett program som uppfyller alla krav för en bra serie? Vi lever ju faktiskt på 2010-talet och möjligheterna är oändliga...
Hemlingby
Jag drog på mig bärsjalen och stoppade in lillungen, tog andra lillungen i handen och drog iväg till Hemlingby köpcentrum för att försöka lokalisera en jacka. Jag lyckades inte. Men vi mötte upp Pia och Max och klämde på barnvagnar och fikade lite. Det blev en lååång promenad hem från stan och vi är helt slutkörda nu alla tre. Teodor har lärt sig att sätta på dvd-spelaren, byta film och starta filmen. Han kan till och med ställa in språket själv. Så nu är det verkligen ingenting annat än Alfons Åberg på tvn. Det är det enda han vill se. Han fick dock en bok ifrån "I drömmarnas trädgård" idag, så lite variation har han (och jag) i alla fall.
Mina fötter gör ont.. Så jag kan bara föreställa mig hur ont Teodors fötter måste göra... Men han säger ingenting och han vill inte sitta och vila. Det vill däremot jag, vila alltså. Imorgon tror jag bestämt att vi inte ska göra ett skvatt. Och på söndag kommer mormor hit. Och på måndag är det öppna förskolan, BVC med vaccinspruta och bärsjalsknytning med Pia. Sen måste jag försöka få till en lekdejt med Emilia och Elmer, vi har försökt jättelänge nu. Alltid någon av oss som är upptagen...
Mina fötter gör ont.. Så jag kan bara föreställa mig hur ont Teodors fötter måste göra... Men han säger ingenting och han vill inte sitta och vila. Det vill däremot jag, vila alltså. Imorgon tror jag bestämt att vi inte ska göra ett skvatt. Och på söndag kommer mormor hit. Och på måndag är det öppna förskolan, BVC med vaccinspruta och bärsjalsknytning med Pia. Sen måste jag försöka få till en lekdejt med Emilia och Elmer, vi har försökt jättelänge nu. Alltid någon av oss som är upptagen...
Kaffesörplaren
Den där ungen Teodor som bor här, han har börjat dricka kaffe minsann. Han smygdricker mitt kaffe och säger "Aaah!" och fnittrar förtjust. Jag är allmänt skräckslagen. Hur ska detta sluta - han som redan är så hyper...
(Och idag åt han "kyckling, blå sylt, gurka och sås" till lunch på dagis. Japp, ni läste rätt. Blå sylt. Egen utsago)
(Och idag åt han "kyckling, blå sylt, gurka och sås" till lunch på dagis. Japp, ni läste rätt. Blå sylt. Egen utsago)
Barnrytmik
Idag har jag och Vilgot varit på barnrytmik i Betlehemskyrkan med Pia, Max, Maria och Melvin. Vilgot var aptrött och således ledsen emellanåt men jag tycker att det var väldigt mysigt och går gärna dit i fortsättningen också - då med en förhoppningsvis något mer utvilad Vilgot. Jag tror ändå att han tyckte om det, det glimmade till lite då och då i ögonen.
Har varit på jakt efter en höstjacka som tidigare skrivet men har inte hittat någonting... Spanar på en parkas i ballongform från ellos.se som ska vara vatten och vindavvisande. Det blir nog den. Nåt måste jag ha. Det är kallt som tusan ute nu, speciellt på morgnarna.
Lilla sonen är inne på tredje timmen sömn nu och stora sonen sitter i vardagsrummet och tittar på Alfons och klipper i papper (så att mamma ska få mer att städa, jag tror det är enda anledningen att han tycker om att klippa). Helgen känns lite mer välkommen nu när jag har gjort lite saker i veckan. Det känns skönt att hösten är igång, det är lättare att andas den friska luften, finns fler aktiviteter att göra och man kan vara ute varje dag utan att riskera att bränna sönder sig. Det är dessutom mindre krav att man SKA hitta på någonting när det är höst, på sommaren är det semestrar och en massa "tvång" att göra roliga saker varje dag. Nu kan man ta det lite som det kommer, det gillas av mig. Kaffet blir mirakulöst godare på hösten också. Och på tal om kaffe - jag älskar Gävle när det doftar bränt kaffe från Gevaliahuset. Det är nog det allra, allra bästa med Gävle. Kaffedoften.
Har varit på jakt efter en höstjacka som tidigare skrivet men har inte hittat någonting... Spanar på en parkas i ballongform från ellos.se som ska vara vatten och vindavvisande. Det blir nog den. Nåt måste jag ha. Det är kallt som tusan ute nu, speciellt på morgnarna.
Lilla sonen är inne på tredje timmen sömn nu och stora sonen sitter i vardagsrummet och tittar på Alfons och klipper i papper (så att mamma ska få mer att städa, jag tror det är enda anledningen att han tycker om att klippa). Helgen känns lite mer välkommen nu när jag har gjort lite saker i veckan. Det känns skönt att hösten är igång, det är lättare att andas den friska luften, finns fler aktiviteter att göra och man kan vara ute varje dag utan att riskera att bränna sönder sig. Det är dessutom mindre krav att man SKA hitta på någonting när det är höst, på sommaren är det semestrar och en massa "tvång" att göra roliga saker varje dag. Nu kan man ta det lite som det kommer, det gillas av mig. Kaffet blir mirakulöst godare på hösten också. Och på tal om kaffe - jag älskar Gävle när det doftar bränt kaffe från Gevaliahuset. Det är nog det allra, allra bästa med Gävle. Kaffedoften.
... och lilla tummetott
Min minsta, den där lilla söta ettriga saken, han har börjat suga på tumme nu. Det var rätt oundvikligt, jag har märkt att det har varit på G länge nu. Men han har inte riktigt kunnat kontrollera sina egna lemmar än. Förrän idag. Idag åkte HÖGER tumme in (mormor har en teori om att tumbarn som har höger tumme inne blir vänsterhänta) och sögs frenetiskt på flera gånger. Den verkar god. Huvudsaken är att unge herrn är lugn (och kanske får jag ha mina tuttar ifred åtminstone 3 timmar i streck?) och nöjd.
Nostalgi
Nostalgitrippar från när Teodor var i Vilgots ålder. Jisses vad mycket hår!
Mössa
Vilgot har fått en ny mössa av mamma, en Villervalla-mössa. Villervalla är ruskigt dyrt men jag hittade denna mössa på rea för 45 kronor så jag slog till! Den är lite stor men oj så söt han är i den.
Teodor är på dagis, jag borde städa men sitter framför datorn med min kaffekopp istället. Vilgot ligger i sin säng och försöker somna, det går sådär men ögonen höll på att rulla upp i huvudet på honom, så trött var han. Fast varför sova när man kan vara vaken? Man kan ju missa någonting ytterst spännande...
Jag är idag trött som en gnu för killen på bilderna ovanför väckte mig cirka varannan timme för tuttismys. Och ändå så vaknade han klockan sex i morse... Här har vi en kille som tycker att sömn är överdrivet. Om ändå en arm mamma hade samma energi...
Teodor är på dagis, jag borde städa men sitter framför datorn med min kaffekopp istället. Vilgot ligger i sin säng och försöker somna, det går sådär men ögonen höll på att rulla upp i huvudet på honom, så trött var han. Fast varför sova när man kan vara vaken? Man kan ju missa någonting ytterst spännande...
Jag är idag trött som en gnu för killen på bilderna ovanför väckte mig cirka varannan timme för tuttismys. Och ändå så vaknade han klockan sex i morse... Här har vi en kille som tycker att sömn är överdrivet. Om ändå en arm mamma hade samma energi...
