Allmänt, bara
Vi inledde dagen med en lång powerwalk i motvind, jag och kidsen. Lite kämpigt att pusha 20 kilo barn framför sig med vinden vinandes omkring öronen men ack så skönt med svetten rinnandes längst ryggen, jag kände mig frisk och stark efter det! Sedan blev det utelek, mat och mer utelek. Teodor blev bortrövad av grannflickorna, det kom en hel hord och släpade iväg med honom, under överlyckliga jubelrop från hans sida... Han gillar verkligen uppmärksamhet och ingenstans är han blyg. Inte ens under fötterna! Jag fick lunka runt med Vilgot i bäsjalen bäst jag ville kring lekplatsen och låtsas att jag tittade på naturen eller nåt. Sedan vilda protester när vi skulle hem men jag mutade med att låta honom bada i Vilgots badbalja som är för liten men ändå tydligen väldigt rolig att bada i...
Så där låg han i nån timme och kom upp med skrynkliga fingrar och tår och luktade "Bamse-tvål".
Under tiden lyckades Vilgot (liggandes på rygg) sparka sig två meter framåt. Eller säger man bakåt? Dit fötterna pekade i alla fall. Jag la honom på ett ställa och så vips var han på ett annat. Det är tydligen mycket styrka i de där kickbenen. Han har även dregglat som en liten minigris varje gång jag ätit idag, och suktande sträckt fram händerna, så det där med att jag skulle vänta till 6 månadersdagen med att introducera mat kanske får kompromissas. Jag har plockat fram bygeln till Teodors stol som han numer är för stor för ändå, så Vilgot blir snart placerad däri, så att han åtminstone får vara med under våra måltider (utan att sitta i mitt knä eller i sin babysitter på golvet). Och kanske att jag kan koka en potatis med lite matolja och mosa och bjuda på... Men då jag glömt en del sedan Teodors tid så är det nog ändå bäst att vänta till jag åtminstone pratat med BVC, vi ska dit på onsdag. Jag kommer nog laga all mat själv, och då känns det lite knepigare, vad man får ha i maten och inte osv. Jag är sugen på att börja laga havregrynsgröt också, Teodor vill gärna ha nåt litet på kvällen (inte för att han behöver, utan mest för att han tycker det är lite mysigt att få sitta uppe ett litet tag extra) att stoppa i magen och det vore ju perfekt om de kunde äta ett litet kvällsmål gröt tillsammans, han och Vilgot.
När jag nattat Teodor ikväll så kom han upp efter ett tag och viskade:
"Mamma, kom och natta mig!"
"Igen?"
"Mmm.. Kom, mamma får ligga bredvid mig!"
Så jag masade mig upp och la mig bredvid honom i sängen, så säger han:
"Kom mamma, vi gosar lite!" och trycker sig jättenära inpå, lägger armarna kring min hals och pillar mig lite i håret. "Klia min rygg, mamma!"
Så jag kliar lite på ryggen och så säger han: "Mysigt mamma. Toppen! Nu kan Teddan sova, godnatt!"
Mammavärk i hjärtat eller vad?!
Lillstumpen sover sedan länge, han sparkade sig trött och slocknade som en klubbad säl halv sex...
Så där låg han i nån timme och kom upp med skrynkliga fingrar och tår och luktade "Bamse-tvål".
Under tiden lyckades Vilgot (liggandes på rygg) sparka sig två meter framåt. Eller säger man bakåt? Dit fötterna pekade i alla fall. Jag la honom på ett ställa och så vips var han på ett annat. Det är tydligen mycket styrka i de där kickbenen. Han har även dregglat som en liten minigris varje gång jag ätit idag, och suktande sträckt fram händerna, så det där med att jag skulle vänta till 6 månadersdagen med att introducera mat kanske får kompromissas. Jag har plockat fram bygeln till Teodors stol som han numer är för stor för ändå, så Vilgot blir snart placerad däri, så att han åtminstone får vara med under våra måltider (utan att sitta i mitt knä eller i sin babysitter på golvet). Och kanske att jag kan koka en potatis med lite matolja och mosa och bjuda på... Men då jag glömt en del sedan Teodors tid så är det nog ändå bäst att vänta till jag åtminstone pratat med BVC, vi ska dit på onsdag. Jag kommer nog laga all mat själv, och då känns det lite knepigare, vad man får ha i maten och inte osv. Jag är sugen på att börja laga havregrynsgröt också, Teodor vill gärna ha nåt litet på kvällen (inte för att han behöver, utan mest för att han tycker det är lite mysigt att få sitta uppe ett litet tag extra) att stoppa i magen och det vore ju perfekt om de kunde äta ett litet kvällsmål gröt tillsammans, han och Vilgot.
När jag nattat Teodor ikväll så kom han upp efter ett tag och viskade:
"Mamma, kom och natta mig!"
"Igen?"
"Mmm.. Kom, mamma får ligga bredvid mig!"
Så jag masade mig upp och la mig bredvid honom i sängen, så säger han:
"Kom mamma, vi gosar lite!" och trycker sig jättenära inpå, lägger armarna kring min hals och pillar mig lite i håret. "Klia min rygg, mamma!"
Så jag kliar lite på ryggen och så säger han: "Mysigt mamma. Toppen! Nu kan Teddan sova, godnatt!"
Mammavärk i hjärtat eller vad?!
Lillstumpen sover sedan länge, han sparkade sig trött och slocknade som en klubbad säl halv sex...
Stor i litet kar
Hysteriskt kul att bli gungad av två granntjejer.
Lilla vackeronge!
4 månader
Inatt blåste det nordanvindar, ett litet svettigt barn tryckte in sitt ansikte mot min axel och ett annat lite kallare barn låg och vilade tryggt i sin säng. Jag låg och njöt. Burrade in mig med barndoften och tyckte det var mysigt att få vara nära. Älskade, älskade barn.
Vilgot 4 månader idag, mer och mer lik storebror för varje sekund.
Trion återställd
Nyss hemkomna från Järvsö och Ljusdal. Jag har fått snosa på en pytteliten (har mina barn verkligen varit så där små?) bebis; en nykläckt kusin, och Teodor har fått busa av sig rejält under en veckas tid. Mitt huvud är ändock helt utpumpat så jag ska snart gömma mig under täcket. Vilgot var en liten ängel inatt och sov nio (NIO!) timmar i streck, åt och somnade om och sov ytterligare fyra timmar till. Rekord, som jag hoppas inte var en engångsförteelse...
Det var lagom kul att åka tåg hem med två övertrötta ungar i två timmar men det funkade, och det däckades rätt rejält så fort vi kommit hem vill jag lova. Jag njuter av att ha kommit hem till ett nystädat hem för en gångs skull, och kommer nog sova rätt gott inatt.
Imorgon blir Vilgot fyra månader, och jag undrar som vanligt i tysthet vad som egentligen händer med tiden när den har passerat. Men än är han fortfarande så liten och skör. Och min stora pojke med all denna hysteriska energi... Jag mår bra av att ha honom hemma igen! Han vaknade nyss upp av en mardröm och fick förflytta sig till min säng. I smyg mår jag alldeles prima då det var det jag ville hela tiden ;) Få ha honom hos mig. Fast det har varit skönt med "tystnad" ett tag också, så det tackar jag för. Och han har uppenbart mått bra av lite miljöombyte. Han ville inte åka hem idag ;)
Vi fick även träffa den lite större kusin Benjamin i torsdags också, han är en glad lillskit minsann!
Kameran slängdes inte fram så mycket som jag önskade - vem har egentligen tid att plocka fram en kamera i tid och otid när man ska ta hand om två små barn samtidigt?? - så det blev inga bilder på en endaste kusin. Men det kommer väl fler möten i framtiden. Jag fick i alla fall godkännande från Teodor (hör och häpna) att fota honom när han provade bonusfarfars glasögon...
Det var lagom kul att åka tåg hem med två övertrötta ungar i två timmar men det funkade, och det däckades rätt rejält så fort vi kommit hem vill jag lova. Jag njuter av att ha kommit hem till ett nystädat hem för en gångs skull, och kommer nog sova rätt gott inatt.
Imorgon blir Vilgot fyra månader, och jag undrar som vanligt i tysthet vad som egentligen händer med tiden när den har passerat. Men än är han fortfarande så liten och skör. Och min stora pojke med all denna hysteriska energi... Jag mår bra av att ha honom hemma igen! Han vaknade nyss upp av en mardröm och fick förflytta sig till min säng. I smyg mår jag alldeles prima då det var det jag ville hela tiden ;) Få ha honom hos mig. Fast det har varit skönt med "tystnad" ett tag också, så det tackar jag för. Och han har uppenbart mått bra av lite miljöombyte. Han ville inte åka hem idag ;)
Vi fick även träffa den lite större kusin Benjamin i torsdags också, han är en glad lillskit minsann!
Kameran slängdes inte fram så mycket som jag önskade - vem har egentligen tid att plocka fram en kamera i tid och otid när man ska ta hand om två små barn samtidigt?? - så det blev inga bilder på en endaste kusin. Men det kommer väl fler möten i framtiden. Jag fick i alla fall godkännande från Teodor (hör och häpna) att fota honom när han provade bonusfarfars glasögon...
Finally!
Äntligen efter mycket pill och frustration - bloggdesign är förvisso kul när man inte har annat för sig, men jobbigt när man inte är så duktig på det - så trivs jag nu med utseendet på bloggen. Klicka på F5 om det ser konstigt ut!
Jag drömmer mig bort efter att ha sett "A place in the country" på 9:an. Tänk att ha sitt eget Bed and Breakfast utanför Paris! Man kan ju alltid drömma som sagt ;)
Dagen har varit seg, inte så mycket happenings här inte. Jag känner mig väl allmänt sänkt. Ska ta tag i disk och sånt nu så att jag slipper imorgon bitti, för imorgon åker jag och får träffa min saknade, underbara illbatting igen! Och på fredag får jag snusa på nykläckt bebis.
Jag drömmer mig bort efter att ha sett "A place in the country" på 9:an. Tänk att ha sitt eget Bed and Breakfast utanför Paris! Man kan ju alltid drömma som sagt ;)
Dagen har varit seg, inte så mycket happenings här inte. Jag känner mig väl allmänt sänkt. Ska ta tag i disk och sånt nu så att jag slipper imorgon bitti, för imorgon åker jag och får träffa min saknade, underbara illbatting igen! Och på fredag får jag snusa på nykläckt bebis.
Vilgot älskar fortfarande sin bärsjal. Förutom barnvagn, spjälsäng och skötbord så är nog detta det bästa barnköpet jag gjort.
Ny kusin!
Grattis Angelica och Hans till Oliver 2010-07-27!
Tråk!
I total brist på någonting alls att göra så hittade jag lite "gravid-och-ha-barn-fylla-i" fakta som jag roade mig med att fylla i nu såhär på kvällskvisten efter en låååång dusch. Spindeln har insett att min panik är hotande mot hans existens så han har gått inkognito och bebisen som huserar i huset har fallit in i djup sömn. Kvar är endast jag och filmen som börjar klockan nio. Inget mer duktigt kommer bli gjort idag, men det är ju en ny dag imorgon. Tar jag det lugnt så blir jag sjuk. Och det har jag inte tid med, så här ska fejjas och donas!
Mitt barns namn: (Lasse Fredrik) Teodor
Beräknat födelsedatum: 10/12-07
Faktiskt födelsedatum: 6/12-07
Vikt på barnet vid födelsen: 3196 gram
Tid jag spenderade på förlossningen: 00:40-01:55
Smärtlindring jag tog: Lustgas
Med vid förlossningen var: Barnmorska + undersköterska
Ultraljud jag gjorde: Ett rutinultjaljud i vecka 17 där vi fick veta könet
Så lång tid tog det för mig att bli gravid: ca 8 månader (fast vi försökte inte, utan sket mest i skydd)
Så var min graviditet: Enkel och smärtfri.
Så mycket gick jag upp i vikt: ca 8 kg
Så här många barn vill jag ha: När jag fick Teodor ville jag inte ha fler barn.
Jag ammade såhär länge: i 8 månader (många åttor här märker jag)
Mitt barn är mest likt: Numera är han mest lik mig tycker jag. Som nyfödd mest lik sin pappa.
Det bästa med att ha barn är: Att barn är underbara.
Det sämsta med att ha barn är: Den konstanta känslan av att inte räcka till.
Så gammalt är mitt barn nu: 2 ½ år.
Mitt barns namn: (Karl) Vilgot (Kristoffer)
Beräknat födelsedatum: 18/4-10
Faktiskt födelsedatum: 31/3-10
Vikt på barnet vid födelsen: 3042 gram
Tid jag spenderade på förlossningen: 18:43-19:47
Smärtlindring jag tog: Lustgas
Med vid förlossningen var: N + Barnmorska + Undersköterska + Barnmorskestudent
Ultraljud jag gjorde: Ett vaginalt i vecka 9, ett rutinultraljud i vecka 17 (tog reda på könet), ett uppföljningsultraljud i vecka 32
Så lång tid tog det för mig att bli gravid: ca 3 månader
Så var min graviditet: Lättsam.
Så mycket gick jag upp i vikt: ca 5.5 kg
Så här många barn vill jag ha: Efter att ha fått Vilgot vill jag gärna ha ett till barn, men å andra sidan så är jag grymt nöjd med att vara tvåbarnsmamma.
Jag ammade såhär länge: Har inte slutat amma än
Mitt barn är mest likt: Sin pappa, utan tvekan.
Det bästa med att ha barn är: Återigen, barn är underbara.
Det sämsta med att ha barn är: Och återigen, jag räcker inte till. Och sen sömnbristen då.
Så gammalt är mitt barn nu: 4 månader
Spindel
Jag har mega enorm överdriven och panikslagen spindelfobi. Den blir värre ju äldre jag blir. Och nu är det en enorm (läs: ganska liten men alldeles för stor för mig att hantera) spindel i vardagsrummet. Jag vill dammsuga upp den. Men den har gömt sig. Antagligen i soffan (läs: antagligen inte men jag är helt oresonlig), och så kommer den hoppa upp i mitt ansikte rätt vad det är. Så nu vågar jag inte gå in i vardagsrummet. Suck.
Ett ryck
Jag fick ett sådant där ryck idag, sprang iväg och köpte tapeter på rea och tapetserade fondväggen i vardagrummet (tidigare ljusfisgrön-fulig färg, såg ut som skit), det blev kanske lite väl småmönstrat och ögonen har inte riktigt vant sig än vid det ljusa med mörka kontraster... Men man kan lära sig att leva med nästan allt, och med själva arbetet är jag nöjd - jag är en hejare på att tapetsera måste jag säga! Och rogivande är det, att få måttpassa och klippa och klistra. Lisa för själen. Nu har jag i alla fall en vägg. Lite förändring i mitt liv. Ett steg närmare att bryta mig ut ur vakuumet jag har hamnat i kanske.
Det är märkligt, att när jag bara hade ett barn, så tyckte jag att det var "jobbigt"; mycket att göra, lite ork och energi och alltid fullt upp. Sedan fick jag två barn och då ökade samtidigt (tack och lov!) frustrationstoleransen, energin och allt därimellan. Så nu när jag tillfälligtvis bara har ett barn igen känner jag mig nästintill som superwoman och orkar väl med i princip vad som helst. Därför har jag tagit tag i att frosta av frysen och städa alla småsaker som man aldrig kommer sig för att städa annars.
Men även om jag är superwoman så är jag nu rätt slut och ska snart göra sängen - åh, imorgon är det bara ETT barn som kan väcka mig! Och det barnet är oförflyttningsbart än så länge så jag behöver inte ens utveckla ögon i nacken imorgon.
Stora sonen blandade pannkakor och hade det mys ute hos farmor och bonusfarfar tidigare idag. Skönt för honom också att slippa mamma med noll lust och ork till roliga barnlekar och slippa dela all uppmärksamhet med lillebror och istället få stå i centrum ett tag. Och även lillebror får stå i centrum, fast här hemma då.
Det är märkligt, att när jag bara hade ett barn, så tyckte jag att det var "jobbigt"; mycket att göra, lite ork och energi och alltid fullt upp. Sedan fick jag två barn och då ökade samtidigt (tack och lov!) frustrationstoleransen, energin och allt därimellan. Så nu när jag tillfälligtvis bara har ett barn igen känner jag mig nästintill som superwoman och orkar väl med i princip vad som helst. Därför har jag tagit tag i att frosta av frysen och städa alla småsaker som man aldrig kommer sig för att städa annars.
Men även om jag är superwoman så är jag nu rätt slut och ska snart göra sängen - åh, imorgon är det bara ETT barn som kan väcka mig! Och det barnet är oförflyttningsbart än så länge så jag behöver inte ens utveckla ögon i nacken imorgon.
Stora sonen blandade pannkakor och hade det mys ute hos farmor och bonusfarfar tidigare idag. Skönt för honom också att slippa mamma med noll lust och ork till roliga barnlekar och slippa dela all uppmärksamhet med lillebror och istället få stå i centrum ett tag. Och även lillebror får stå i centrum, fast här hemma då.
Barnvakt!
Nu är jag ensam med det här barnet:
för det här nappstjälande barnet:
för det här nappstjälande barnet:
ska vara hos farmor och bonusfarfar i 4 dagar. Det blev att jag spontanringde i panik och i princip bad om att få min äldsta son kidnappad...
Behöver jag ens skriva: Puuuuh!Nu ska jag ro om mina sargade stackars nerver som är totalt påfrestande, och så ska jag njuta av första halvbarnlediga tiden på väldigt länge! Nu har jag bara ett barn att rå om, jag kanske till och med kommer att räcka till! Och ny energi halleluja kommer jag nog att få.
Men först ska jag njuta av att kunna städa utan att det omedelbart ser ut som en krigszon igen.
Och ps, bilderna är klickbara.
Men först ska jag njuta av att kunna städa utan att det omedelbart ser ut som en krigszon igen.
Och ps, bilderna är klickbara.
Sen kväll
Vi var hemma vid tio-tiden igårkväll, efter tacos och en vild son på äventyr. Teodor somnade ganska omgående men vaknade mitt i natten i ren panik inne på sitt rum. Antagligen en mardröm. Han fick i alla fall hoppa över till mammas säng och där somnade han gott om. Men idag är vi lite trötta. Vilgot bestämde sig dessutom för att vakna fyra gånger inatt så jag är allmänt sönderammad. Nu sover pluppisen igen och storknasen kollar på tv och fipplar med duploleksaker. Vädret är lika kasst idag som igår så det får lov att bli en städdag idag. De har hållt på att fixa med rören nere i källaren hela dagen igår och nu idag och det låter ytterst misstänksamt ifrån mina rör i köket. Ska väl vara fan om de lyckas paja så att jag får gå en dag utan vatten - det har dessvärre hänt förr...
och såhär blev det då med slingor i håret. Bilder gör aldrig hår rättvisa; det är större skillnad i verkligheten. Och sen, om nu solen behagar kommar tillbaka i år, så kommer det ju även bli lite solblekt också, slingorna alltså.
Köksbordshunting
Håller på att kika på matbord.
Vi har ett fullt funktionellt bord med fyra tillhörande stolar som köptes för en väldigt liten peng (eller, nja, PAPPA köpte det för en väldigt liten peng och hjälpte sedan till med monteringen dessutom). Men det är ett litet bord med noll extraplats så om vi sitter jag och barnen (Vilgot kommer ju snart börja sitta i matstol, han är tillräckligt stabil i rygg och nacke men hönsmamma som jag är så får det avvakta ett tag till) och det kommer två personer på besök - vilket ju inte är helt ovanligt - så måste någon stå upp, alternativt sätta sig i vardagsrummet. Det är otrevligt och tråkigt. Nu är jag ju faktiskt del av en tvåbarnsfamilj, och vi behöver plats att sitta på. Men med det sagt så har vi inte plats! Matplatsen är ganska trång och otaktiskt planerad (60-talisternas dåliga sida visade sig i vår lägenhet), så ett bord med möjligheter måste det bli.
Det jag tänker preliminärt är bordet Bjursta från IKEA, med två iläggsskivor; 4-8 sittplatser (plus kortsidorna). Att enkelt kunna förlänga bordet när man får besök och sedan kunna förminska när det är bara är vi hemma och inte behöver så mycket bordsyta, utan mer spring- och lekyta. Till det har jag tänkt mig de fyra stolar jag redan har plus vikbara stolar som man lätt kan stuva undan och lätt ta fram när besök vankas. Det behöver inte vara så värst tjusigt: funktionellt är A och O i min bok.
Igår kom Emilia och Elmer på besök, och Emilia slingade mitt hår. Det blev faktisk över förväntning; fina guldblonda slingor på överhåret som smälter in i underhåret. Jättefint! Ungarna (Elmer och Teodor) lekte / bråkade och det var livat värre. Sedan totaldäckade båda mina kids halv sju och sov sedan i 12 timmar. Tröttmössor!
Ikväll ska vi till Amanda och äta tacos, det ösregnar ute så det kommer nog bli en mysig tacokväll. Jag har redan varit ute i rusket för att handla mjölk, broccoli och ett äpple, udda kombination men har man en knasig son så har man. Hans krav var äpple att äta på vägen, mjölk att dricka hemma i soffan (och i mitt kaffe såklart) och broccoli till lunchen. Ja, vad säger man...
Vilgot ligger och muckar gräl med sig själv, har har börjat testa sina röstresurser på ett annat sätt, han har väl kommit på att han låter rolig eller nåt. Så han ligger och säger "Uuuh! Ööööh! Uuuäää!" och ser allmänt aggressiv ut. Charmknutte!
P.S. Den som vet hur många gånger man kan få utbrott på en tvååring får gärna skriva det här så att jag vet vad jag har att vänta mig! Han testar alla nerver som finns i min kropp. Trilskna lilla hjärtegryn!
***
Och just ja, det finns en gata i Gävle som heter Trötte Teodors Stig, det tyckte jag var lite charmigt.
Det jag tänker preliminärt är bordet Bjursta från IKEA, med två iläggsskivor; 4-8 sittplatser (plus kortsidorna). Att enkelt kunna förlänga bordet när man får besök och sedan kunna förminska när det är bara är vi hemma och inte behöver så mycket bordsyta, utan mer spring- och lekyta. Till det har jag tänkt mig de fyra stolar jag redan har plus vikbara stolar som man lätt kan stuva undan och lätt ta fram när besök vankas. Det behöver inte vara så värst tjusigt: funktionellt är A och O i min bok.
Igår kom Emilia och Elmer på besök, och Emilia slingade mitt hår. Det blev faktisk över förväntning; fina guldblonda slingor på överhåret som smälter in i underhåret. Jättefint! Ungarna (Elmer och Teodor) lekte / bråkade och det var livat värre. Sedan totaldäckade båda mina kids halv sju och sov sedan i 12 timmar. Tröttmössor!
Ikväll ska vi till Amanda och äta tacos, det ösregnar ute så det kommer nog bli en mysig tacokväll. Jag har redan varit ute i rusket för att handla mjölk, broccoli och ett äpple, udda kombination men har man en knasig son så har man. Hans krav var äpple att äta på vägen, mjölk att dricka hemma i soffan (och i mitt kaffe såklart) och broccoli till lunchen. Ja, vad säger man...
Vilgot ligger och muckar gräl med sig själv, har har börjat testa sina röstresurser på ett annat sätt, han har väl kommit på att han låter rolig eller nåt. Så han ligger och säger "Uuuh! Ööööh! Uuuäää!" och ser allmänt aggressiv ut. Charmknutte!
P.S. Den som vet hur många gånger man kan få utbrott på en tvååring får gärna skriva det här så att jag vet vad jag har att vänta mig! Han testar alla nerver som finns i min kropp. Trilskna lilla hjärtegryn!
***
Och just ja, det finns en gata i Gävle som heter Trötte Teodors Stig, det tyckte jag var lite charmigt.
Ja, nu skrivs det lite.
Jag sitter och tittar igenom postorderkataloger. Det är "min" höst i år; kläder jag älskar - assymetriskt, stickat, grå-/brunskala. Men det är inte året för shopping; jag kan inte påstå att jag har så där värst mycket pengar... Men titta får man ju alltid! Och dessutom kan jag då spana in de fina barnkollektionerna, för ungarna, de behöver kläder. Den lilla kan väl ärva för glatta livet men den stora måste ju ha nytt, han har vuxit ur storlek 92 och benen har skjutit iväg på honom, dessutom har han blivit smal. Och sedan är ju ungarna födda med fyra månader emellan på året, så ärvda kläder i rätt storlek passar inte alltid till temperaturen ute...
Hur som helst, i veckan har vi haft besök av farmor och bonusfarfar och Roger och Pia med Max har varit här också. Annars har det inte hänt så överdrivet mycket, förutom att jag införskaffat en ny säng, som Teodor har invaderat. Det är skönt att sova på en säng med bibehållen fjädring, det var säkert tre år sedan sist. Det gör underverk både för sömnen och för ryggen. Humören påverkas säkert också...
Teodor är fortfarande vaken; han sitter gömd bakom gardinen och läser bok i ljuset från fönstret. Goa lilla pojke!
Den andra lilla pojken har insett tjusningen med de egna fötterna och det är en ständig jakt på tår att smaka på. Annars så tuttar han vidare och växer. Han har ett humör som heter duga, passar det inte så passar det inte - då blir det hus i helvete vill jag lova! Men nätterna får jag sova, hyfsat bra i alla fall. Känner mig ändock sliten, för dagarna är bra låååånga. Teodor är vildare än ever, det blir bara värre och snart skaffar jag sele till den ungen. Han springer ifrån mig hela tiden och är en mästare på rymning. Och det är aldrig tyst här hemma. Teodor pratar non-stop på dagarna och Vilgot pratar i sömnen... Så, action!
Lite bilder då:
Hur som helst, i veckan har vi haft besök av farmor och bonusfarfar och Roger och Pia med Max har varit här också. Annars har det inte hänt så överdrivet mycket, förutom att jag införskaffat en ny säng, som Teodor har invaderat. Det är skönt att sova på en säng med bibehållen fjädring, det var säkert tre år sedan sist. Det gör underverk både för sömnen och för ryggen. Humören påverkas säkert också...
Teodor är fortfarande vaken; han sitter gömd bakom gardinen och läser bok i ljuset från fönstret. Goa lilla pojke!
Den andra lilla pojken har insett tjusningen med de egna fötterna och det är en ständig jakt på tår att smaka på. Annars så tuttar han vidare och växer. Han har ett humör som heter duga, passar det inte så passar det inte - då blir det hus i helvete vill jag lova! Men nätterna får jag sova, hyfsat bra i alla fall. Känner mig ändock sliten, för dagarna är bra låååånga. Teodor är vildare än ever, det blir bara värre och snart skaffar jag sele till den ungen. Han springer ifrån mig hela tiden och är en mästare på rymning. Och det är aldrig tyst här hemma. Teodor pratar non-stop på dagarna och Vilgot pratar i sömnen... Så, action!
Lite bilder då:
Teodor matar Max med jordgubbe
Lite tråkigt att Max inte kan följa med överallt, svårt för Teodor att förstå att han faktiskt är en bebis trots att han är större än Vilgot. Max däremot tyckte att Teodor var en riktig underhållning och skrattade som en liten toking. Det uppskattades av "spela-apa-Teddis".
"ROCK ON!"
Gooooda fötter mums!
Nytt liv i luckan
Jag har fixat och donat lite med designen på bloggen under lediga stunder. Det är väl inte riktigt, riktigt klart ännu men snart så.
Livet är fortfarande upp och ner, men det börjar långsamt att ordna upp sig lite. Det är mycket tankar och känslor i omlopp, och jag vet inte riktigt hur allting kommer att bli.
Mitt bröllop är i alla fall inställt, sedan får vi se hur det blir framöver.
Barnen mår i alla fall bra, och jag också egentligen. Det kommer väl något litet uppdaterings-inlägg snart skulle jag tro, med lite bilder och lite info om vad som hänt den senaste veckan. Jag vill inte skriva mer om varför bröllopet är inställt eller om mitt och Ns förhållande över huvud taget så jag vill inte ha en enda fråga om det! Alla sådana kommentarer kommer att raderas.
Mitt bröllop är i alla fall inställt, sedan får vi se hur det blir framöver.
Barnen mår i alla fall bra, och jag också egentligen. Det kommer väl något litet uppdaterings-inlägg snart skulle jag tro, med lite bilder och lite info om vad som hänt den senaste veckan. Jag vill inte skriva mer om varför bröllopet är inställt eller om mitt och Ns förhållande över huvud taget så jag vill inte ha en enda fråga om det! Alla sådana kommentarer kommer att raderas.
Blogg-paus
Tänk att man kan bli så lycklig av att mamma äntligen orkat montera ihop bilbanan (som han fick i 1 års present!!!), att man tar med sin tallriken in på rummet så att man inte kan missa minsta lilla stund tillsammans med nya bilen och banan. Jag kan säga att det tog sisådär hundra år att bygga ihop den... Men det var avkopplande!
(På grund av privata skäl så kommer barnbus-bloggen inte uppdateras så mycket nu på ett tag. De som vill ha bilder på nån eller båda av ungarna - släktingar då alltså - kan skicka ett mail till antingen [email protected] eller [email protected], jag kommer såklart fortsätta fota ungarna trots att jag inte uppdaterar här.)
Mitt Svensson-liv.
Jag älskar mitt tvättäkta Svensson-liv, med barngråt, barnskratt, barnbus och barnomsorg. Sedan att de är tvättäkta odågor ibland och senast alldeles nyss, det skiter jag blanka fan i, för idag älskar jag mitt Svensson-liv!
"Blås på mitt finger!"
Wii jag flyyyyger
En svettig och rödrosig liten pojke där till vänster
Gladaste bäverfisen i stan
Och... JÄSP!
Lite uppdatering!
Just nu tackar jag gud - eller nån - för att vi har förmiddagsskugga på tomten. Det gör att jag kan släpa med mig ungarna ut på morgonkvisten utan risk för att bränna oss, det är ca 20 grader här i skuggan och blåser friska vindar så man mår rent av bra här just nu. Inget svett så långt ögat kan nå. På eftermiddagen däremot, är det mellan 45-50 grader i solen - och ibland till och med mer...
Imorse när jag vaknade så var halva mitt hem invaderat av myror. Så det var bara att hänga på låset till ICA klockan åtta för att myrspray så nu är det myrkadaver i hela min dammsugare... Jävla myror!
Jordgubbar, har jag i alla fall! Alla mina jordgubbsplantor har gett frukt och de smakar som smultron typ, jättegoda. En del blir maskätna men plockar man de bara fort nog så klarar sig de flesta. Än har vi ingen storskörd direkt, men det kommer väl omkring 5 jordgubbar/dag just nu. Lavendelbuskarna är desto segare, de gillar nog inte sin placering. Får se om de har fått liv till nästa sommar istället.
Imorse när jag vaknade så var halva mitt hem invaderat av myror. Så det var bara att hänga på låset till ICA klockan åtta för att myrspray så nu är det myrkadaver i hela min dammsugare... Jävla myror!
Jordgubbar, har jag i alla fall! Alla mina jordgubbsplantor har gett frukt och de smakar som smultron typ, jättegoda. En del blir maskätna men plockar man de bara fort nog så klarar sig de flesta. Än har vi ingen storskörd direkt, men det kommer väl omkring 5 jordgubbar/dag just nu. Lavendelbuskarna är desto segare, de gillar nog inte sin placering. Får se om de har fått liv till nästa sommar istället.
Teodor studerar jordgubbarna (ogräset ska rensas idag, det växer sjukt mycket ogräs på min tomt...)
Uno jordgubbos, bildbevis ;)
Mormor köpte ett insektsnät så att pluppis kan sova ute i vagnen. Jag har ju inte berättat här på bloggen att Teodor fått sitt första getingstick! Fick det i onsdags om jag inte tror fel. Lite salubrin så var det bra sen. Men det svullnade upp ganska ordentligt. Ingen allergisk reaktion tack och lov.
Lilla Karin. Är lite avundsjuk på att hon verkar ha så förbannat långa ben fastän vi är lika långa. Skumt.
Och nätterna blir bara bättre och bättre. Man hade kanske kunnat tro att kidsen skulle sova sämre nu i denna värma men Vilgot sover i alla fall som en stock. Han blir nog matt av värmen för igårkväll somnade han 16 och vaknade inte förrän kl 7 imorse (med undantag för en matuppstigning mitt i natten, annars hade nog mina tuttar exploderat...). Teodor vaknar till lite då och då i värmen men sover oftast hela natten. Somnar dock lite senare på kvällarna nu; det är både varmt och ljust så omkring 22-tiden blir det natta istället för 19-tiden som är det vanliga.
Annars finns det liksom inte så mycket att skriva. Eller jo, det finns ju massor - Vilgot utvecklas för var dag som går, han växer och skrattar och sitter med stöd. Sparkar med benen för kung och fosterland och hamnar alltid i andra sidan sängen och gärna upp-och-ner, precis som sin bror i den åldern. Men det är liksom inte så mycket att skriva om ändå. Det är bara harmoniskt, han växer och jag sitter på första parkett men känner inte att jag måste skriva om det. Det etsas fast i mitt minne ändå, och så har jag ju barnens böcker också - där jag skriver upp när saker och ting skett. Men det är ju roligare nu, när Teodor kan roa Vilgot och Vilgot faktiskt BLIR road. Det är mycket vakentid och mycket ögonkontakt och det är härligt! Men han är ännu så himla liten så det är ju inte så mycket action.
Teodor däremot blir bara vildare för var dag, han hoppar ifrån höga höjder, vågar åka stora rutchkanor, vill ha sus och bus omkring sig hela tiden och pratar non-stop och då överdriver jag inte det allra minsta. Han utvecklar sitt språk dagligen och i samband med det kommer han underfund med sin kropp alltmer - allt fysiskt han kan göra, och han testar gärna alla gränser! Benen är fulla med skrubbsår, myggbett och blåmärken - riktiga sommarben!
Men nåväl. Nu orkar jag inte skriva mer. Datortiden blir begränsad när det är sommarlov. Nu ska kaffet drickas upp!
Smälter
Jag håller sakta på att smälta bort. Fick ett smärre utbrott på mina barn idag, den ene skrek och den andra sprang iväg. Tio grader "kallare" vore att föredra. Men Karin är här och det är mys! Orkar inte ladda upp en enda bild och orkar väl i princip inte göra nåt alls men att diska i iskallt vatten var i alla fall en hit.
Tropisk hetta
Karin ligger och sover i Teodors säng (Teodor själv har sovit på madrass på golvet - som vanligt). Kidsen var snälla nog att ge mig sovmorgon till halv åtta och ikväll ska N iväg till Sthlm på jobbrek.
Det var över 20 grader när jag gick och la mig vid tolv inatt och det var över 20 grader när jag gick upp halv åtta imorse. Det blir lite, en aniiiiing för mycket, för varmt. N har sovit oroligt inatt men Teodor och Vilgot har bägge sovit gott; Teodor somnade vid halv tio och sov sedan hela natten och Vilgot somnade vid sex och vaknade endast en gång för att tutta mat, någon gång vid 2-tiden på natten. Det tar på mina barn att ha det så varmt. Igår var vi och handlade på Coop och jag hade inte kunnat önska mer att jag bodde där... AC!
Nåväl, vi smälter bort och det finns inte så mycket att göra åt saken så det är bara att ge sig ut på nya äventyr!
Det var över 20 grader när jag gick och la mig vid tolv inatt och det var över 20 grader när jag gick upp halv åtta imorse. Det blir lite, en aniiiiing för mycket, för varmt. N har sovit oroligt inatt men Teodor och Vilgot har bägge sovit gott; Teodor somnade vid halv tio och sov sedan hela natten och Vilgot somnade vid sex och vaknade endast en gång för att tutta mat, någon gång vid 2-tiden på natten. Det tar på mina barn att ha det så varmt. Igår var vi och handlade på Coop och jag hade inte kunnat önska mer att jag bodde där... AC!
Nåväl, vi smälter bort och det finns inte så mycket att göra åt saken så det är bara att ge sig ut på nya äventyr!
Hemkomna.
Idag klockan halv två kom vi hem, efter 4 dagar hos mormor och moster Becca i Örebro. Bägge tågresorna har gått i princip som en dans på rosor; tre timmar dit och fyra timmar hem, nästan helt smärtfritt. Jag är mäkta imponerad över mina barn som klarade denna påfrestning så galant.
Klänningen till bröllopet plus kavajen är färdigsytt och blev urtjusigt. Det blev vitt ändå, men inte riktigt bröllopsaktigt, utan mer som en enkel, fin, vit klänning med kavaj. Enkelt och snyggt! Skor är inhandlade också.
Dagarna har spenderats med utomhuslek, vattenbad, rutchkaneåk, kattjagande, slappt solande, promenerande och en tripp på stan. Teodor fick en grävskopa/traktor av mormor att ha som "hälsa-på-leksak" och den uppskattades starkt. Den fick väl i princip följa med överallt.
Jag är helt slutkörd men en stumptorkshängare rikare och en lite mer solbränd hud har jag fått. Hemma har det festats och rockats och min dator har kvaddats... Tur att jag har en till ;) Och att jag har drulleförsäkring. X antal glas har även blivit krossade och det fanns salt i mitt kaffe, men men, småpotatis, eller? ;)
Nåväl, imorgon kommer Karin och stannar på odefinitiv framtid, mys.
Klänningen till bröllopet plus kavajen är färdigsytt och blev urtjusigt. Det blev vitt ändå, men inte riktigt bröllopsaktigt, utan mer som en enkel, fin, vit klänning med kavaj. Enkelt och snyggt! Skor är inhandlade också.
Dagarna har spenderats med utomhuslek, vattenbad, rutchkaneåk, kattjagande, slappt solande, promenerande och en tripp på stan. Teodor fick en grävskopa/traktor av mormor att ha som "hälsa-på-leksak" och den uppskattades starkt. Den fick väl i princip följa med överallt.
Jag är helt slutkörd men en stumptorkshängare rikare och en lite mer solbränd hud har jag fått. Hemma har det festats och rockats och min dator har kvaddats... Tur att jag har en till ;) Och att jag har drulleförsäkring. X antal glas har även blivit krossade och det fanns salt i mitt kaffe, men men, småpotatis, eller? ;)
Nåväl, imorgon kommer Karin och stannar på odefinitiv framtid, mys.
Brorsan fick några bilar att titta på, själv tog Teodor förpackningen med salta kex och bosatte sig bredvid.
Nya fina skor som mormor köpt, högt uppskattade med mycket plats för tårna. Har väl nästan inte tagits av under denna vistelse.
Lillebror Vilgot har börjat snacka mer än lovligt på bara några dagar. Han berättar allt och lite till och ligger och snackar för sig själv även på nätterna lite då och då. Inte upprört, inte störande, bara snacksalig kille helt enkelt. Försöker väl komma upp till storebrors pratnivå, som ligger konstant högt. Så man kan väl säga att mitt liv är som att ha radion på dygnet runt, typ P1. Men nu, tystnad. Så godnatt.
Trevlig helg
Jag har inte uppgifter om pojkarna i samma vecka, men nästan, slänger upp en liten jämförelse såhär efter BVC-besöket med vaccination som gick jättebra - Vilgot skrek i typ 20 sek och sen var det bra.
TEODOR, 12 VECKOR:
VIKT: 5724 gram
LÄNGD: 60 cm
HUVUD: 40 cm
VILGOT, 14 VECKOR:
VIKT: 5906 gram
LÄNGD: 61 cm
HUVUD: 39,4 cm
Överlag ligger nästan exakt lika, kan tänka mig att Vilgot var 1 cm kortare och vägde 200 gram mindre för 2 veckor sedan. Enda skillnaden är väl huvudet då, som bägge startade på 34 cm vid födseln men Teodors huvud har hela tiden vuxit i en snabbare takt än Vilgots. I alla fall så hade Vilgot ökat 600 gram i vikt och ca 4 cm i längd på 5 veckor. Inte så mycket alltså, men han hade ju sin lilla växtspurt där förra månaden och nu rör han sig dessutom en hel del (sparkar som en tok så att han hamnar med huvudet i fotändan på sängen tex). Fick i alla fall veta att om han fortsätter växa i samma takt och allt funkar bra så får vi vänta med att ge honom smakisar till han är 6 månader om vi vill, han kan alltså helammas. Vi har aldrig haft några problem med maten för Teodor men jag tyckte det kändes lite tidigt att börja ge "mat" redan vid 4 månader, så det känns skönt att jag har möjligheten att avvakta lite med Vilgot om jag vill.
Sedan har vi fått order om att ha en handduk under Vilgots kudde på nätterna så att han tvingas ha sitt huvud åt andra hållet, eftersom det är så buckligt av att han ALLTID ligger på höger sida.
Om Teodor och hans vikt och sånt då... Han vägde ju 14.3 kg i februari men väger nu 14.2 kg. "Babyvalkarna" försvann för några veckor sedan bara! Samtidigt så växte han på längden och kan nästan inte alls ha storlek 92 i kläder längre, utan nu är det 98 som gäller. Hans ben har verkligen blivit smala och magen håller också på att försvinna en hel del. Han äter mycket, och väldigt gärna typ hundra knäckemackor om dagen... Men han rör sig otroligt mycket; han hoppar från allt som går att hoppa ifrån, springer jämt när han är ute och klarar av att gå ca 2 kilometer i streck. Samtidigt kommer det säkert 50 nya ord om dagen sprutandes ur hans mun, och han säger upp till 7-ordsmeningar sammanhängande. Fortfarande så är det lite osammanhängande ibland, tex: "Vill du ha teckning? Teddan målat" Istället för "Vill du ha en teckning som jag har målat", men han är ju bara 2 år... Igår satt han bredvid mig och pratade riktig rappakalja, alltså, det lät verkligen som ett språk han hittat på själv. Han satt där och resonerade på "sitt" språk tills han upptäckte att jag lyssnade, då började han garva.
Mina kärlekar!
Snart är det dagishämtning och sedan är det packning! Nu skrivs det inte på ett tag, så ha det bra alla sålänge!
TEODOR, 12 VECKOR:
VIKT: 5724 gram
LÄNGD: 60 cm
HUVUD: 40 cm
VILGOT, 14 VECKOR:
VIKT: 5906 gram
LÄNGD: 61 cm
HUVUD: 39,4 cm
Överlag ligger nästan exakt lika, kan tänka mig att Vilgot var 1 cm kortare och vägde 200 gram mindre för 2 veckor sedan. Enda skillnaden är väl huvudet då, som bägge startade på 34 cm vid födseln men Teodors huvud har hela tiden vuxit i en snabbare takt än Vilgots. I alla fall så hade Vilgot ökat 600 gram i vikt och ca 4 cm i längd på 5 veckor. Inte så mycket alltså, men han hade ju sin lilla växtspurt där förra månaden och nu rör han sig dessutom en hel del (sparkar som en tok så att han hamnar med huvudet i fotändan på sängen tex). Fick i alla fall veta att om han fortsätter växa i samma takt och allt funkar bra så får vi vänta med att ge honom smakisar till han är 6 månader om vi vill, han kan alltså helammas. Vi har aldrig haft några problem med maten för Teodor men jag tyckte det kändes lite tidigt att börja ge "mat" redan vid 4 månader, så det känns skönt att jag har möjligheten att avvakta lite med Vilgot om jag vill.
Sedan har vi fått order om att ha en handduk under Vilgots kudde på nätterna så att han tvingas ha sitt huvud åt andra hållet, eftersom det är så buckligt av att han ALLTID ligger på höger sida.
Om Teodor och hans vikt och sånt då... Han vägde ju 14.3 kg i februari men väger nu 14.2 kg. "Babyvalkarna" försvann för några veckor sedan bara! Samtidigt så växte han på längden och kan nästan inte alls ha storlek 92 i kläder längre, utan nu är det 98 som gäller. Hans ben har verkligen blivit smala och magen håller också på att försvinna en hel del. Han äter mycket, och väldigt gärna typ hundra knäckemackor om dagen... Men han rör sig otroligt mycket; han hoppar från allt som går att hoppa ifrån, springer jämt när han är ute och klarar av att gå ca 2 kilometer i streck. Samtidigt kommer det säkert 50 nya ord om dagen sprutandes ur hans mun, och han säger upp till 7-ordsmeningar sammanhängande. Fortfarande så är det lite osammanhängande ibland, tex: "Vill du ha teckning? Teddan målat" Istället för "Vill du ha en teckning som jag har målat", men han är ju bara 2 år... Igår satt han bredvid mig och pratade riktig rappakalja, alltså, det lät verkligen som ett språk han hittat på själv. Han satt där och resonerade på "sitt" språk tills han upptäckte att jag lyssnade, då började han garva.
Mina kärlekar!
Snart är det dagishämtning och sedan är det packning! Nu skrivs det inte på ett tag, så ha det bra alla sålänge!
Vaccination nästa
87 bilder på kameran, dags att sålla ut lite...
Jag sitter mycket vid andra datorn och skriver och där finns inget internet, så uppdateringen blir väl inte direkt på topp. Jag får välja en dator, sitter jag vid båda umgås jag så himla lite med mina barn.
Teodor är på dagis och om två timmar ska Vilgot ta sina 3 månaders sprutor och vägas och mätas för första gången på 5 veckor. Jag har absolut ingen uppskattning om hur stor han har blivit - jag tycker att han vuxit massvis men han är ju så liten fortfarande. Det som har ökat mest är ju närvaron. Han pratar nästan hela tiden *puuh två killar som snackar stup i kvarten*, tittar in i ögonen och ler massvis. Skratta gör han också men han är inte sådär överdrivet lättroad direkt, man får kämpa lite ;)
Jag och N låg i sängen igårkväll och pratade om våra barn, om vilken tur vi haft, om rädslor och glädjeämnen. Att kunna prata så mycket med honom om allt och ingenting och kunna dela alla mina tankar med honom värderar jag hur mycket som helst. Vi har det så bra att jag nästan blir lite mörkrädd ibland. Det kan kännas som "kommer det hända någonting nu eftersom vi mår så himla bra?" *peppar peppar ta i trä*, negativt tänkande kommer man inte långt med men ibland är det svårt att låta bli.
I alla fall, lite bilder då. Imorgon åker vi till Örebro direkt på morgonen kl 8 och kommer hem på söndag em så nu blir det inget uppdaterande alls på ett tag! Mycket ska göras; bröllopsklänningen ska sys, skor ska inhandlas, badning om det är fint väder, och så massa umgänge såklart, mormor, moster R och kattunge (ja, kattkärring också men hon är så osocial att henne vill man inte gosa med). Teodor kommer allrasäkrast vara i himmelriket.
Teodor är på dagis och om två timmar ska Vilgot ta sina 3 månaders sprutor och vägas och mätas för första gången på 5 veckor. Jag har absolut ingen uppskattning om hur stor han har blivit - jag tycker att han vuxit massvis men han är ju så liten fortfarande. Det som har ökat mest är ju närvaron. Han pratar nästan hela tiden *puuh två killar som snackar stup i kvarten*, tittar in i ögonen och ler massvis. Skratta gör han också men han är inte sådär överdrivet lättroad direkt, man får kämpa lite ;)
Jag och N låg i sängen igårkväll och pratade om våra barn, om vilken tur vi haft, om rädslor och glädjeämnen. Att kunna prata så mycket med honom om allt och ingenting och kunna dela alla mina tankar med honom värderar jag hur mycket som helst. Vi har det så bra att jag nästan blir lite mörkrädd ibland. Det kan kännas som "kommer det hända någonting nu eftersom vi mår så himla bra?" *peppar peppar ta i trä*, negativt tänkande kommer man inte långt med men ibland är det svårt att låta bli.
I alla fall, lite bilder då. Imorgon åker vi till Örebro direkt på morgonen kl 8 och kommer hem på söndag em så nu blir det inget uppdaterande alls på ett tag! Mycket ska göras; bröllopsklänningen ska sys, skor ska inhandlas, badning om det är fint väder, och så massa umgänge såklart, mormor, moster R och kattunge (ja, kattkärring också men hon är så osocial att henne vill man inte gosa med). Teodor kommer allrasäkrast vara i himmelriket.
Elmer
Fick en snabb visit av Elmer med mamma idag. Snabb eftersom Teodor var på uruselt och allmänt supertrött humör, och grät för i princip allt. Och mycket riktigt så hann han inte avsluta meningen: "Jag VILL INTE sooovv...." och så sov han. Totaldäckade.
Men emellanåt så lekte de och var goa mot varandra. Hoppas vi kan ses snart igen - då lite mer utvilade och kanske med inte fullt så varmt väder...
Men emellanåt så lekte de och var goa mot varandra. Hoppas vi kan ses snart igen - då lite mer utvilade och kanske med inte fullt så varmt väder...
Konstiga bilder med mobilkameran, men men.
Vild morgon
Dagen började med att vi träffade en 6-årig Oskar som lärde Teodor hur man hoppar långhopp från sandlådekanten och hur man kastar sand så att den flyger. Det såg allmänt livsfarligt ut men Teodor njöt i stora drag. Under högljudda protester gick vi in så att mamman kunde få i sig lite frukost.
Hmm
Jag har alltid undrat över varför man säger att barn (bebisar) som inte skriker är snälla.
Är barn (bebisar) som skriker elaka då? Är att skrika för sin överlevnad som en direkt instinkt innan man har talets förmåga att berätta vad man vill rent ut sagt ondskefullt? Jag har aldrig riktigt förstått frasen: "Är han/hon snäll?" när man frågar om nyblivna föräldrars tillvaro. "Nä, han/hon är jättedum!" skulle man ju inte svara. Att vara tystlåten och harmonisk utan magknip och kännbar växtvärk - är det att vara snäll det? Alla bebisar är väl "snälla", om nu den frasen ens kan användas på ett nytt barn - ingenting de gör är ju varken av godo eller ondo. Det kommer långt senare, när de börjar utveckla sympati och empati. Inte ens det trotsigt skrikande, medvetna barnet är "elak", det bara försöker göra sig förstådd och vill visa sin vilja stark i en värld de ännu inte har förstått sig på.
Och alla barn föds med och utvecklar olika personligheter. De finns barn som sitter stilla och lugnt tittar på sin omgivning och barn som måste vara mitt upp i omgivningen. Det är så olika.
Personligen så är jag så less på frågan om mina barn är snälla. Och less på de som bedyrar att deras egna barn är just det - snälla. Nej. Lugna och sansade istället för klättrande och hoppande kanske. Visar sin glädje med storslagna skratt istället för med tyst iakttagelse kanske. Ett barn som skrattar behöver till exempel inte vara gladare än ett barn som ler i mjugg. Man visar sina känslor på olika sätt. Varför skulle barns sätt att stå sin grund vara så olik oss vuxnas? Och var betyder egentligen ordet snäll? Är den någon som gör goda handlingar (donerar, hjälper i nöd, stöttar de med behov)? Eller är det någon som aldrig visar en sur min? Kanske en definitionsfråga men jag använder ordet snäll åt Teodor när han tröstat Vilgot och gett honom nappen. Jag använder inte ordet snäll åt Vilgot när han har sovit en hel natt.
Jag tror att det hela mynnar i att vi är Lejonhonor allihopa. En ständig tävling om vem som är bäst, i alla kategorier. Och inte är jag bättre själv heller. Men det skulle vara skönt om den här tävlingen vore över snart. Att man istället för att jämföra sina barn med andra barn som fått högre "betyg" i barnskolan kunde njuta av livet som det faktiskt är. Och kunna njuta av att hur det än är så är ens barn helt UNDERBARA!
/Svammel från en mamma med solsting
Och alla barn föds med och utvecklar olika personligheter. De finns barn som sitter stilla och lugnt tittar på sin omgivning och barn som måste vara mitt upp i omgivningen. Det är så olika.
Personligen så är jag så less på frågan om mina barn är snälla. Och less på de som bedyrar att deras egna barn är just det - snälla. Nej. Lugna och sansade istället för klättrande och hoppande kanske. Visar sin glädje med storslagna skratt istället för med tyst iakttagelse kanske. Ett barn som skrattar behöver till exempel inte vara gladare än ett barn som ler i mjugg. Man visar sina känslor på olika sätt. Varför skulle barns sätt att stå sin grund vara så olik oss vuxnas? Och var betyder egentligen ordet snäll? Är den någon som gör goda handlingar (donerar, hjälper i nöd, stöttar de med behov)? Eller är det någon som aldrig visar en sur min? Kanske en definitionsfråga men jag använder ordet snäll åt Teodor när han tröstat Vilgot och gett honom nappen. Jag använder inte ordet snäll åt Vilgot när han har sovit en hel natt.
Jag tror att det hela mynnar i att vi är Lejonhonor allihopa. En ständig tävling om vem som är bäst, i alla kategorier. Och inte är jag bättre själv heller. Men det skulle vara skönt om den här tävlingen vore över snart. Att man istället för att jämföra sina barn med andra barn som fått högre "betyg" i barnskolan kunde njuta av livet som det faktiskt är. Och kunna njuta av att hur det än är så är ens barn helt UNDERBARA!
/Svammel från en mamma med solsting
Teodor räknar.
Fina lilla du
Teodor är duktig på att visa sin kärlek när jag går upp ur sängen på morgonen.
- Heeeeeeej Mamma!! Haj mamma sovit gott?
- Ja, jag har sovit gott, har Teodor sovit gott?
- Ja. Vill mamma ha en klaaaam?
(kramas)
- Och pussen!
(pussas)
- Ååååh min mamma! Älkar dejj
- Heeeeeeej Mamma!! Haj mamma sovit gott?
- Ja, jag har sovit gott, har Teodor sovit gott?
- Ja. Vill mamma ha en klaaaam?
(kramas)
- Och pussen!
(pussas)
- Ååååh min mamma! Älkar dejj
Dagens bildbombning.
Försöker ladda upp en film på Teodor när han räknar men datorn har i princip hängt sig varje gång jag försökt... Får se om jag orkar ta nya tag om en liten stund. Tills vidare kommer en smärre bildbombning. Vi har varit inne nästan hela dagen, det har varit på tok för varmt för att vara ute med en bebis. En snabb tur till ICA är det enda vi har gjort. Annars har det städats och donats hemma och så har vi ätit jordgubbar och glass!
Vilgot med sin snuttefilt som får agera både napphållare och nappsubstitut. Han vill ha filten nära hela tiden, då blir han lugn. Snuttefilt is the shit helt enkelt.
Lägg märke till Vilgots kaxiga min plus fingret som han pekar med. Teodor däremot är allmänt glad.
De envisades med att nästan hela tiden vinkla sina huvuden exakt likadant. Hmm... Är de släkt kanske? Siamesiska tvillingar i smyg?
Mina gladfisar!
Rätt lika.
Tvättar kalsonger
I brist på vettigare saker att göra så tvättar jag kalsonger = Vi toalett tränar. Än inga framsteg, men vi sitter på toaletten stup i kvarten. Han SKA bli torr. Om det så är det sista jag gör *häx-skratt*
Uppdaterat några timmar senare:
... framsteg! Teodor kissade på golvet och gick direkt till mig och sa "Måste kissa toaletten!" och så satte han sig på toan och inte för att det kom nåt kiss då heller (han hade ju redan kissat), men han har ju förstått hur han ska göra nu! Sen satt han på toaletten ett litet tag och så satte han på sig ett par nya kalsonger efteråt. Jag behövde inte säga åt honom att man måste kissa på toaletten, utan det initiativet tog han själv. Helt klart framsteg.
Uppdaterat några timmar senare:
... framsteg! Teodor kissade på golvet och gick direkt till mig och sa "Måste kissa toaletten!" och så satte han sig på toan och inte för att det kom nåt kiss då heller (han hade ju redan kissat), men han har ju förstått hur han ska göra nu! Sen satt han på toaletten ett litet tag och så satte han på sig ett par nya kalsonger efteråt. Jag behövde inte säga åt honom att man måste kissa på toaletten, utan det initiativet tog han själv. Helt klart framsteg.
Glad
En glad bebbe helt enkelt.
Termometern går bara till 50 grader. På eftermiddagen idag så var det varmare än 50 grader när solen låg på med andra ord. Varmt.
Soligt värre
Tar en liten paus från den intensiva solen... Var ju tvungna att gå ut lite, det kliade i Teodors rastlösa själ. Gick till lekparken en sväng, sedan gick vi och handlade och sen satte vi oss på altanen, och då kom det 3 flickor och ville leka. Amela plus två till, de bara traskade in, de känner sig rätt hemma här. Jag fick sjasa iväg dom när det var lunchdax. Teodor är ju så utomordentligt social av sig, så han välkomnar precis vem som helst hem till oss. Nu sover kidsen, och jag har en stund för mig själv i den sköna solen... Fast snart vaknar nog Vilgot.
Många spännande saker att titta på för ett yttepytte litet barn
Både Teodor och lilla mamman fick varsinn glass att svalka sig med i skuggan. Shit vad varmt det är!
Och så lite leka av sig. Hostan blev värre men Teodor själv blev lugnare. Det är en balansgång.
Sympatisk mamma?
Ont i huvudet, ont i halsen, ont i öronen och TRÖTT. Kan jag ha blivit smittad tro eller är det bara så att jag har en stor förmåga att känna sympati?
Får lite ont i magen av stress då jag inser att det redan är juli... Jag har ju nästan inte ens märkt att det blivit sommar.
Uppdaterar detta inlägg snart. Orkar inte skriva mer just nu.
...
Uppdaterar:
Trots att jag känner mig allmänt sänkt (eller kanske DÄRFÖR jag känner mig allmänt sänkt...) så har jag sorterat linneskåpet (verkligen på tiden!) och min egen garderob; lagt ut kläder jag aldrig använder på tradera och sorterat bort Vilgots urväxta kläder och lagt in i babykläderpåsen igen. Tvättat 3 fullastade maskiner med kläder, dammsugit 3 rum och torkat av fönsterbrädor. Det syns absolut inte alls att jag har städat idag för Teodor har flugit fram som en tornedo MEN grunden är ren, och det är huvudsaken. Har diskat 4 gånger (mycket disk), gått ut med soporna 2 vändor (mycket sopor) och plockat leksaker (mycket leksaker).
Samt tagit hand om 2 sjuka barn då såklart.
Vilgot ligger långa stunder med huvudet upprätt, dessvärre så är det ju ett steg i utvecklingen att små barn ska snurra runt, och det gör han alltså hela tiden. Och redligt förbannad blir han. Stark i armarna är han. Grymt närhetskrävande men ändå inte så social, hur nu det går ihop. Mäkta less på sin storebror. Teodor är upp i Vilgots fejja hela dagarna - han vill ju bara väl den stackars storebrodern; vill ge nappen, vill roa och underhålla, vill pussa, vill bära (ajabaja), vill allmänt uppmärksamma. Men Vilgot ryter i högan sky - han vill inte ha så mycket stoj omkring sig. Jag tror att syn- och hörselintrycken blir för starka och för inpå. Han blir trött, less och kanske också rädd ibland. Ja, så hur förklarar man för en tvååring att han måste ge sin lillebror lite space? Nä, precis, det går inte att förklara det. Så jag får helt enkelt ryta till ibland för på vänligt tilltal svarar inte den unge herren när han är inne i ett stimm. Vi i denna familj har ju lite fobi mot tystnad också - om inte tvn är på så är youtube på datorn på eller så är radion på. Eller så skriker barnen ikapp. Eller ja, fast det gör de ju ändå förstås. Men jag tror helt enkelt att det blir för mycket. Stackars Vilgot måste ju tro att han hamnat i The Addams family...
Har provat bröllopsutstyrseln på Teodor idag också. Han är mäkta fin vill jag lova. Självklart får ni INTE se än, håll ut i mindre än 2 månader till.
Men nu ska jag nog skicka mig själv i säng, istället för att sitta här och dröna. Förhoppningsvis vaknar jag upp utan halsvärk imorgon, men det ser inte ljust ut just nu. Jag tror att Guds plan är att smitta mig så att jag så fort barnen blivit friska kan smitta dom igen. Och så är vi inne i en evighetscirkel. Nä, pessimister är inte välkomna här, vuxensjukdomar ignoreras, så det så.
Godnatt gott folk.
Får lite ont i magen av stress då jag inser att det redan är juli... Jag har ju nästan inte ens märkt att det blivit sommar.
Uppdaterar detta inlägg snart. Orkar inte skriva mer just nu.
...
Uppdaterar:
Trots att jag känner mig allmänt sänkt (eller kanske DÄRFÖR jag känner mig allmänt sänkt...) så har jag sorterat linneskåpet (verkligen på tiden!) och min egen garderob; lagt ut kläder jag aldrig använder på tradera och sorterat bort Vilgots urväxta kläder och lagt in i babykläderpåsen igen. Tvättat 3 fullastade maskiner med kläder, dammsugit 3 rum och torkat av fönsterbrädor. Det syns absolut inte alls att jag har städat idag för Teodor har flugit fram som en tornedo MEN grunden är ren, och det är huvudsaken. Har diskat 4 gånger (mycket disk), gått ut med soporna 2 vändor (mycket sopor) och plockat leksaker (mycket leksaker).
Samt tagit hand om 2 sjuka barn då såklart.
Vilgot ligger långa stunder med huvudet upprätt, dessvärre så är det ju ett steg i utvecklingen att små barn ska snurra runt, och det gör han alltså hela tiden. Och redligt förbannad blir han. Stark i armarna är han. Grymt närhetskrävande men ändå inte så social, hur nu det går ihop. Mäkta less på sin storebror. Teodor är upp i Vilgots fejja hela dagarna - han vill ju bara väl den stackars storebrodern; vill ge nappen, vill roa och underhålla, vill pussa, vill bära (ajabaja), vill allmänt uppmärksamma. Men Vilgot ryter i högan sky - han vill inte ha så mycket stoj omkring sig. Jag tror att syn- och hörselintrycken blir för starka och för inpå. Han blir trött, less och kanske också rädd ibland. Ja, så hur förklarar man för en tvååring att han måste ge sin lillebror lite space? Nä, precis, det går inte att förklara det. Så jag får helt enkelt ryta till ibland för på vänligt tilltal svarar inte den unge herren när han är inne i ett stimm. Vi i denna familj har ju lite fobi mot tystnad också - om inte tvn är på så är youtube på datorn på eller så är radion på. Eller så skriker barnen ikapp. Eller ja, fast det gör de ju ändå förstås. Men jag tror helt enkelt att det blir för mycket. Stackars Vilgot måste ju tro att han hamnat i The Addams family...
Har provat bröllopsutstyrseln på Teodor idag också. Han är mäkta fin vill jag lova. Självklart får ni INTE se än, håll ut i mindre än 2 månader till.
Men nu ska jag nog skicka mig själv i säng, istället för att sitta här och dröna. Förhoppningsvis vaknar jag upp utan halsvärk imorgon, men det ser inte ljust ut just nu. Jag tror att Guds plan är att smitta mig så att jag så fort barnen blivit friska kan smitta dom igen. Och så är vi inne i en evighetscirkel. Nä, pessimister är inte välkomna här, vuxensjukdomar ignoreras, så det så.
Godnatt gott folk.