Idag fick vi vara själv (jag jobbade inte idag heller) i fem timmar medan Teodor var själv på förskolan mellan 9-14. Vi gick till stan för att shoppa lite nödvändigheter! Det blev ett regnställ (lite för stort, fanns bara i strl 98, men det funkar), ett par vindbyxor, ett par stövlar (också de lite för stora, 24:or) och ett par vanliga mjuka byxor som Teodor kan ha på sig på förskolan. Det som fanns hemma var för smått, han växer ju så mycket, lillprinsen. Vi provade regnstället hemma, och han ville genast gå ut och leka i regnkläder och stövlar trots att det var solsken, lite blåst och absolut inget regn ute ;)

Imorse när jag kollade igenom kameran hittade jag lite foton som pappan tagit. Tydligen hade de klädprovar-dag igår. Just nu ligger pappan fortfarande i sängen och susar, han var på kräftskiva igår ju, eller vad det nu var. Teddan sover nu, det gick förvånadsvärt lätt att söva honom idag. Snart kommer mamma/mormor för att sno lite gardiner också.

Ja, var är orken att skriva blogg när man tampas med läggningar på 2 timmar varje kväll efter jobbet? Lille gosbollen kan inte komma till ro. Ikväll låg jag i hans säng och låtsas-sov i ca en timme innan han till slut kom till ro efter ett evinnerligt bökande. Och idag på dagen sov han inte förrän halv fyra, och sedan bara en halvtimme. Det är rätt länge för ett barn på 1 ½ år, att vara vaken 9 timmar i streck. Det märktes också, kan jag lova. När jag cyklade iväg till jobbet halv två så var han ett litet monster som gick omkring och gnuggade ögonen och skrek-pep. Stackars lilla unge som inte fattar sitt eget bästa.

Skrev jag det, att igår så var han själv på förskolan 14-18. Det hade gått jättebra. Inte ett enda skrik eller bråk. På förskolan är han en ängel. Hemma är han en liten minidjävul ;) Men det är väl som det ska vara det.... På måndag är det själv 9-14 som gäller, som en "vanlig" förskoledag.
Pappan sitter på nåt kräftskive-aktigt och jag ska väl snart sussa sängen, jag fick inte följa med eftersom monsterbarnet krävde min uppmärksamhet. Inom kort ska jag förtälja en hemlighet här på bloggen. Men jag suger på det ett litet tag till.

Jag har kaffeabstinens - kaffe smakar äckel now'a days så jag dricker det inte och då straffar Gud mig för det genom att ge mig extrem huvudvärk. Shysst, Gud, verkligen shysst.

Teodor han bestämde sig för att sova var överkurs idag så han är övertrött just nu. Vi skulle äta middag på förskolan men det gick inte så bra alls. De har så sen middag! 17:30... Han går ju och lägger sig kl 18:30 i vanliga fall... I alla fall så gick det jätte bra idag förutom det. Han blev lämnad omgående av mig när vi gick dit kl 14 idag, så fick han vara själv till 16. Han grät inte en enda skvätt, sa bara glatt "hej hej" och vinkade och lekte vidare.

"Killen med Go" kallas han för på förskolan nu, och flera undrar om han redan är färdiginskolad. När de får veta att han bara är inne på första veckan så blir det lite förvånade miner. Känns bra att han har en sådan framåtanda och klarar av situationen såpass bra.

Vi hann träffa nattpersonalen en snabbis idag också, Kicki och Britt-Inger. På dagtid är det Annika som är nummer ett, sedan Anne och Maria. Namnen skriver jag mest upp för att jag själv ska komma ihåg dom ;) det är ju lite knepigt det där när det är måååånga namn samtidigt att hålla koll på... Nu ska vi slänga oss in i nattkampen.. Ända sedan förskolan började har sovtiden på dagen blivit kortare och läggningen svårare... Antar att det är mycket att sortera ur däruppe i lill-huvudet så det är svårt att komma till ro...

Det gick lika bra på förskolan idag, det var lite knivit med maten (lunchen var 11, T hade varit vaken sedan 5 och allt annat var så himla mycket mer spännande) men annars så funkade allt toppen. Det allra första Teddan gjorde var att hoppa på flaket på en cykel som en 3 årig kille cyklade omkring på, sedan bar det av i världens fart. Han kramar och pussar alla barn, och verkar inte bry sig det minsta om jag var där eller inte. Imorgon ska han vara ensam, från 9.

Men så till annat... Lilla stackars ramlade hemma vid två idag. Han höll en leksak i handen och föll med leksaken under sig så att han slog upp överläppen. Det är inte så illa som det ser ut, men det är väldigt svullet. Jag trodde först att han slagit ut en tand för det forsade blod men jag skrek på Nicklaz (som tack och lov var hemma) som kunde konstatera att det "bara" var läppen som hade slagits i och när jag (hysterikan) sa att vi kanske måste in och sy så konstaterade han även att det inte alls var så farligt.
Det tog inte så lång stund innan Teodor kommit över det, men man kunde minst sagt höra att det gjorde väldigt ont när det skedde :(

Vi kom dit omkring 9:15. Fick rundtur av förskolan och alla tre avdelningarna. Det första han gjorde var att krama förskolefröken. Sen såg han ett barn som såg intressant ut, och det barnet fick en kram det med. Sedan stannade han och provade och lekte med i princip varje grej han såg på rundturen. Fler fröknar fick kramar och ett barn fick en puss på kinden. Vi satte oss ned och pratade igenom en massa saker och fick en massa papper. Han satt lugnt och stilla och lekte med pussel under tiden. Sedan gick vi ut och tittade på lekplatsen ute, Teddan hittade en skottkärra som var väldigt intressant, den körde han runt med. Han hälsade på de flesta barn och nån fröken till fick en kram. Sedan fick han lite äpple som han snällt åt upp utan att bråka, kladda eller någonting annat. Han var som ett mönsterbarn. Inte ett skrik gav han ifrån sig.
Nya smeknamnet är Emil. För att hans huvudfröken tyckte att han såg ut som Emil i Lönneberga.

Han kommer få en egen låda i badrummet där tandborste, pyjamas och snuttefilt/napp/flaska/gosedjur eller liknande ska få vara. Han ska nattas i barnvagnen när jag jobbar stängning och jobbar jag till nio på kvällen och ska börja 7 morgonen efter så ska det övervägas om han ska sova över och då får han en egen sängplats, fast det får han för övrigt också, till middagsvilan. Han har egen plats vid matbordet och en fin hylla vid ingången. Det känns riktigt bra, det var bra stämning, glada barn och trevlig personal. Och framför allt så tyckte Teodor att det var superkul!


Imorgon blir det lunch-time där och på onsdag blir det lunch + middagsvila. På torsdag blir det första kvällspasset med nattning (dessa dagar ska vi vara med) och på fredag blir det 9-14 ensam unge. Nästa vecka blir det mest kvällspass eftersom det är så det kommer vara oftast och ett morgonpass slinker nog med.

Det känns verkligen toppen detta, och väldigt efterlängtat. Jag ska försöka smyga med kameran imorgon, får se om jag vågar ta några bilder, känns ju lite knasigt sådär att sätta igång och fota.... Men vi får se!

Nu sover guldklimpen och snart ska jag iväg till jobbet igen.

Jag är så trött på detta nu. Varför envisas min goa son med att vakna klockan fem varje eviga morgon? Pigg som en lärka, oavsett när man lagt honom kvällen innan, så ska han upp klockan fem (eller tidigare) och vara allmänt jobbigt och påtagligt pigg. Hur orkar han? Och hur orkar jag? För jag måste också vara vaken sedan fem. Och ikväll ska jag jobba igen. Mina dagar blir för långa! Det är orättvist.

Men om man kanske skulle ta och berätta någonting annat, lite mer roligt och glädjande, så börjar inskolningen på Teodors förskola idag! Spänningen är hög! Det ska bli så oändligt kul, han fattar väl inte att han ska till förskolan idag, men jag fattar, och jag tycker att det ska bli så kul att jag håller på att spricka! Min härliga unge ska äntligen få leka med andra barn, mysa, få mer utbyte och stimulans än vad jag kan ge honom. Jag har verkligen längtat efter denna dag.

Men vi har ett problem! Nämligen så kan vi inte hitta ett enda par av Teodors strumpor.... Han kan ju inte gå första dagen till förskolan strumplös! Här måste letas!!

Vi var på en liten rutt genom stan, gick till tebutik på Flanör men fann inte vad vi (jag) sökte. Blev annat istället. Hälsade på pappan som gymmat och sen gick vi vidare hem igen. Det känns som att det har gåtts en hel del idag. Det blev tacos hemma nu innan Teodor skulle sussa sängen. Pappan ska ut och öla så systrarna får sitta hemma själva ikväll, det kommer bli en kväll med film och oboy!

Vi har fått hit massvis med nya möbler och andra ting, och håller som bäst på att fixa och dona, mycket som ska göras om och göras fint! Jag ska lägga ut bilder sedan när vi har kommit i ordning lite.
Det som måste köpas är 2 mattor till vardagsrummet, målarfärg till Teodors sovrum (som ska bli vårat, japp vi ska byta rum om ca 2 månader!) och till vardagsrummet samt två olika fondtapeter. Det kommer vara ganska mycket att stå i. Men nu ska vi sätta upp hyllor och greja och dona och ha oss!

Ja, jag är trött på sommaren nu. Det är skönt och underbart ett tag, men jag tröttnar lätt, och vill ha mysigt höstmörker med filtar, levande ljus, pocketböcker och varma te och kaffekoppar mellan händerna. Så jag välkomnar regnet. Vad jag inte välkomnar är framtidsutsikterna som lovar finfint väder igen. Jag gillar att frysa. Jag gillar att ha på mig varma tjocka tröjor och byxor med fodring. Får hoppas att den där värmen som utlovas inte håller i sig så värst länge. Fast jag kan tänka mig att de flesta i detta mestadels kalla land inte håller med mig... Men snart är det höst!!

Jag jobbade 7-12 imorse, sedan slocknade jag en snabbis på soffan när Teodor lekte rövare. Pappan har möblerat om och är och hämtar fler möbler för att möblera om ytterligare. Känns som ett helt annat hem redan nu...

Gos Teddan är ett monster som vanligt, men idag har det faktiskt varit lite bättre. Vi har kramats, läst saga och busat en massa. Nu är han inkrupen på golvet och sover. Jag förstår verkligen inte varför ungen envisas med att sova på golvet, men men det är väl hans ensak, han tycker väl att det är mysigt eller nåt, vem är jag att döma :) han sover ju i alla fall på madrass och inte rätt på plastmattan.

Nä nu ska jag se om jag hittar nåt att knapra på i väntan på pappans hemkomst.

Innan jag cyklade iväg till jobbet idag så tog vi en tur på lekplats. Underbara fina Teodor fick utlopp för sitt energi överskott och åkte om och om igen i rutschkanan. Sedan handlade vi lite och sedan drog lilla mamman. Nu är jag hemma igen men nu sover ungen så sött så jag (och alla andra) får hålla till godo med bilder ifrån dagens lek:

Nu ligger pappan och har somnat om med huvudvärk i sängen. Det underbara trotsmonstret (som absolut INTE varit underbar de senaste dagarna) sover sött på madrassen på golvet i sitt rum av någon anledning och jag sitter ensam här framför datorn och pustar ut. Om fem timmar börjar jobbet igen, måndag idag och ny vecka.

Igår var jag alltså i Örebro. Och jag kan inte nog poängtera undret TÅGRESA. Det måste vara guds skapelse! Sålänge man åker själv utan barn vill säga.... Det jag menar med detta är att i fem timmar sammanlagt (2½ åt gången) fick jag sitta i tyst och ro med min bok Älskade barn (lämplig titel) och känna tågets rörelser under mig, denna sövande känsla. Att bara få vara JAG, inte mamma, kanske inte ens Elsa, utan bara jag, fast i boken och helt anonym. Behöver jag säga att jag läste ut den? Ingen som störde, ingen som ville ha min uppmärksamhet, bara jag och tåget (och alla andra resenärer, det är en hel del på söndagar uppenbarligen). 

I alla fall så var mammas nya lägenhet fin, och Örebro var också fint. Vi hann med två rundor på IKEA med massiv shopping, samt en ordentlig rundtur av lägenheten innan det var dags att sätta sig på tåget igen, som gick fem (jag kom kvart i ett). Så effektiva var vi i alla fall. 

Det blev ju ingen grillning i lördags för min och Teodors del men det var värt att offra, för söndagen kändes helt kanon! 

Jag vet inte riktigt hur jag ska överleva morgondagen dock, först jobba stängning ikväll och sedan morgonpasset imorgon. Man måste vara 18 år och barnlös för att palla med det. Tyvärr (eller tack och lov?!) är jag ingetdera. 

Nu ska jag njuta av mitt aningens sena kaffe och inte röra på mig på en dryg timma. 

Känslor. Känslor kan vända på en sekund, speciellt om man är ett litet barn, eller en galen mamma. Teodor har norpat en Terminator-leksak ifrån grannen (eller grannen har kastat ner den på vår tomt och Teodor var snabb med att kidnappa den). Denna Terminator vill inte riktigt göra som Teodor vill att den ska göra. Då blir man som en liten frustrerad snart 2-åring väldigt ledsen emellanåt. Men det vänder snabbt igen. Väldigt snabbt. Tre snabbshots kommer här på humörets mirakulösa vändningar.

Har man ens älskat innan man fått barn? Ja, det är klart att man kan älska sin käresta, sina föräldrar, syskon och vänner. Men ett barn. Det behöver inte vara bundet via blod & gener, det behöver inte likna en själv. Men ett barn, att uppfostra och se växa, att följa i livets utveckling. Att älska, vårda och ömma för. Att bråka med, bli frustrerad på och framförallt sakna i alla stunder av livets vakna och sovande delar av dygnet. Jag kan sakna Teodor även när han sitter precis bredvid mig. För behovet av att hålla i honom, känna hans lukt, knottret på hans hud, höra hans röst - är så stort att jag saknar honom även i den stunden då jag håller i honom hårt. Det är så påtagligt hur snabbt tiden går när ett barn är litet. Hur kort allting är, hur försvinnande kort och inte alls evinnerligt allt är. Han växer, dagarna går, veckorna går, månaderna går, åren går och han växer. Han växer ifrån mig! Han växer och utvecklas och jag älskar honom mer än förmågan att kunna andas. Jag kan med största säkerhet säga att jag skulle offra ALLT på en sekund för honom. Allt. Vartenda öre, varenda steg, varje tanke och allt annat jag skulle kunna komma på att offra.

All kärlek känns så trivial när jag jämför med kärleken till Teodor. Jag älskar, jag älskar hyfsat många människor. Men ingen kommer i närheten av min kärlek till Teodor. Han vinner med lätthet över alla andra. Mitt starka, lilla, goa, fina, underbara, trotsigt härliga och envisa barn. Mitt bevis på att livet har en verklig mening.



Till någonting inte fullt lika seriöst, så ska jag iväg och jobba idag vid tre. Och den nedrans cykeln har fått punka så jag får GÅ till jobbet. Kan ni förstå, det tar nästan en timme att gå! Och ikväll kommer vi komma därifrån omkring kvart i nio, så gissa när jag kommer hem... Tur att jag är ledig hela helgen. På söndag blir det kanske av att åka till Örebro och hjälpa mormor och packa upp prylar och på lördag är det invigning/öppet hus på gymmet samt eventuellt nån sorts kräftskiva/grillkväll eller vad det nu var, hos Roger och Pia. Får se om vi pallrar oss dit.

Men nu är det kaffedrickande och en söt unge på golvet som jag tror behöver en ny blöja som gäller. Sedan ska vi in och hoppa på pappa N så att han vaknar och hjälper lilla mamman att tvätta kläder ;)

Idag har vi redan hunnit ut på äventyr. Vi skulle nämligen hämta pappas klocka som han tappade på bussen för några veckor sedan, när vi var på väg till Furuvik. Klockan låg på Upplandsvägen 19. Jag trodde att jag visste precis vart det var. Tills jag hade gått precis dit där jag trodde att det var. Och det visade sig att det var någonting helt annat... Men efter lite telefonkonfererande med mormor så kom jag fram till att jag var nästan rätt ändå. Men det var en ganska bra bit att gå, och när vi kom fram stod det inga nummer på bygget och det fanns typ hundra ingångar så vi fick gå på chansning. Men in kom vi, jag och Tedde bus. Och med oss hem har vi klockan! Hela 160 riksdaler ville dom ha för att vi hämtade den.. Nu ska vi aldrig glömma nånting på bussen igen, eller hur?! ;)
Lite fotomodellande hanns med på morgonkvisten också:

Världens tröttaste mamma och världens kanske näst tröttaste barn

Vi satt på golvet och störde pappan som lagade mat... Vi var jättemycket i vägen men det var så gosigt där på golvet så vi ville inte flytta på oss. Då passade han på att ta ett foto. En blåslagen unge och en svintrött mamma. Vilken syn!

Mamma, pappa & son Teodor har sovit till klockan tio på morgonen!
Pappa och Teodor sover FORTFARANDE! Men jag var tvungen att gå upp.
Klockan fem kom han in till oss lilla febersjuka prinsen, pappan bar in honom. Han somnade nästan omedelbart på min arm så nu har jag lite myror i den. Men det gör ingenting. Han har sovit utan täcke och omkring 8 nånting började hans kropp svalna lite. Mycket vatten har han fått i sig, och välling, så det är bra. Men mat vill han inte ha. Det är snorigt värre men han verkar kunna andas obehindrat ändå.

Klockan tre börjar jag jobba igen så nu blir det nog bara en mysdag. Får se om man kan hitta på någonting att äta kanske!

HAHA kolla frillan!

Teodor kan ryta han...

...högt som tusan

En aningens förnärmad gosse kanske?

Snutteapan! Mysigt!

Idag så gick vi och badade på Fjärran höjder; jag, Teddan bus, pappan & Mattias. Supermysigt var det! Solen sken som attan. I fyra timmar var vi där, sen tog det ju en timme att gå dit och en timme att gå hem. Plus att vi tog en avstickare till Åhléns innan för att köpa badbrallor till Teddan, för några såna hade vi inte...
Vi badade kanske 1 timme (Teddis är lite utav en badkruka men efter en lång mjukstart och uppladdning så blev han helt vild och tokig och plaskade vatten omkring sig samt försökte dränka både sin mamma och sin pappa) och "solade" (läs sprang som tokar efter Teodor som inte ville vara stilla) i en timme och sedan sov Teddan i vagnen i 2 timmar i skuggan. Trevligt! Nu sover gosen i sängen (återigen somnade han extremt fort, sängen är verkligen en total hit), och lilla mamman ska också sova snart, tröööött (jag ska jobba från 7-14:30 imorgon också, puh) och pappan har åkt för att jobba på gymmet och smygträna. Puss från oss!

Ja, det går faktiskt jättebra. Jag tror att jag har haft för låga förväntningar om min son! Jag hade förväntat mig skrik och protester, uppstigningar mitt i natten, lek och stoj klockan fyra på morgonen... Nu har jag ju som sagt bara upplevt en natt än så länge, men en till kvällning har vi nu gjort. Tio minuter tog det. Tio minuter! Imponerande Teodor! Jag kör väl slut på honom med mitt kamerajagande kan jag tänka. Stackars barn. Fotomodell vid snart 2 års ålder. Det kan inte vara lätt! Men han är ju så fin att se på, så det vore rent av brottsligt av mig om jag INTE fotade honom. Men jag kan hålla med om att jag överdriver liite kanske. Men det är ju för att det är så nytt och spännande med kameran.

Tv-tittar Teddan

Mitt i pruttljudet

Kanske ett tecken på att han inte orkar bli fotad längre?! ;) Ger väluppfostrade killar verkligen sin mamma fingret? Jag undrar jag...

Vem där - spelet. Väldigt kul spel att sabotera.

För att lägga pussel måste man ha tålamod... Det är inte riktigt en egenskap som Teodor besitter...

Allra ledsnaste Teodor, fick inte ta kameran ifrån mamma...

Som ni märker är det varmt här hemma.. Ungen går runt i bara blöja dagarna i ända.. Idag tar det ändå priset, det är typ 25 grader i skuggan...

Så, inatt var ju då premiärnatten i nya sängen. Första natten som Teodor sover själv i en säng utan skydd på kanterna, i form av spjälor eller nät.
Och jag kan berätta....

... Att det gick jättebra!!!

Han somnade som sagt 18:35.
Klockan 02:00 var jag upp och tittade till honom, för att se så att han inte hade ramlat ur. Det var lite av ett skräckscenario, för det fanns ingen Teodor i varken säng eller madrass nedanför! Hjärtat slog som en beatbox och jag sprang in till N och frågade i panik "Var är Teodor?" som att han skulle veta... I alla fall, N har mer huvudet på skaftet i krävande situationer och tände helt sonika taklampan i Teddans rum. Då såg vi. Han har ramlat ner från sängen (utan ett ljud) och vidare ner bland kuddarna och ut på golvet. Så där låg han , i hörnet vid fönstret, och sov så gott. Snacka om tungsovare. Inte vaknade han av lampan eller av att jag och N stod och snackade över hans huvud heller.. Men när jag skulle lyfta över honom i sängen igen så vaknade han till och fick lite välling, så somnade han om innan han hann dricka upp den. Jag behövde inte vara kvar i rummet utan han somnade själv. Kvart i sex vaknade han i morse, och gick in till oss. Inte ledsen eller nåt för att det var annorlunda, utan helt accepterande av situationen.

Det känns jätteskönt, hoppas att detta håller i sig! Fast han kan ju gärna få vara kvar i sängen istället för att sova på golvet ;)

Men sängen blev i alla fall mysig! Det blev som en liten koja. Teddan verkar digga den supermycket, han la sig omgående och mös till det totalt under täcket. Så jag hoppas att han klarar av att sova där inatt. Spjälsängen står kvar i hans rum ifall det inte skulle funka alls att sova i stora sängen inatt. MEN jag tänker göra mitt allt för att inte ge upp för han SKA lära sig. Jag vill inte ha en unge i min säng som sparkar omkring sig. Och jag vill inte ha en unge som sover i spjälsäng tills han är 4 år. Så jag ska göra allt i min makt för att han ska sova där inatt, hela natten. De sista tre nätterna har han sovit 12 timmar i streck utan att vakna så förhoppningsvis håller det i sig även i nya sängen.

Färdigmonterad säng!

Koja/säng

Tittut.. Ingen unge där? Men vart är du då Teodor?

Mamma postar kablarna och cdskivorna till kameran idag, så imorgon eller på fredag kommer det bilder från systemkameran, wiho! (Jag har redan tagit slut på minneskortet, så det kommer nog en ganska stor bildbomb då)

N kom hem omkring 00-01 inatt; han hade allså jobbat i 16-17 timmar. Vilket betydde att jag snällt fick gå upp kl 6 imorse när Teddis vaknade fastän det är min sista dag i frihet. Jag överdriver, jag vet. Så värst bitter är jag inte heller, för det blev gott kaffe och Teodor har varit lugn och sansad och mest legat i soffan och pyst tillsammans med mig.

Imorgon kommer kameran. Och... TADAM! En ny säng till Teodor! Så jag antar att min kväll efter jobbet imorn kommer leda till fullt upp ;)

Jag är stolt, stoltare, stoltast.
Kan hända att denna text blir lång. Må så vara, läs den som orkar.

Efter middagen idag var vi båda helt färdiga, Tedde troll och jag. Han gick bananas och började hälla ut saker över hela vardagsrummet från en leklåda. Sedan gick han vidare in i köket och öppnade alla skåp medan jag diskade och hällde ut bland annat tomflaskor över hela köksgolvet. Sedan går han in i badrummet och hämtar pallen och ska promt ställa sig och leka vid spisen. Då blir lilla mamman lack och less! Grejer överallt, disk som ska diskas, ett trisket barn på saboterarhumör och en trött mamma. Så jag stirrar ut Teodor med värsta militärblicken och drar ut armen spikrakt med handen riktad mot badrummet (eller i alla fall där badrummet borde vara). Sedan säger jag, men sammanbiten, bestämd röst: "Ställ tillbaka pallen. NU." Jag höjde inte rösten men oj vad bestämd jag lät! Genast kommer alla krokodiltårarna farandes medan han krampaktigt håller i sin pall. Jag säger samma sak igen, lika bestämd och med armen fortfarande utsträckt. "Teodor, pallen ska tillbaka. Nu på en gång." Vi kör någon sorts utstirrning, och jag vinner. Surmulet traskar han därifrån med pallen, vänder sig om efter några steg för att se om jag mjuknat - det har jag inte och min arm pekar fortfarande mot badrummet.

Jag fortsätter diska och efter ett tag så har ingen Teodor kommit tillbaka. Det är helt tyst så jag tänker att bara han inte fått tag på någonting annat i badrummet nu, hör på håll en rakapparat som låter men vet inte om det kommer hemifrån eller från grannen. Går till badrummet och tittar om han är där, men det är han inte. Pallen, däremot, står exakt där han hämtade den; längst in mot hörnet under handfatet, prydligt ställt, helt rak. Dessutom, så har han lagt tillbaka kläderna som låg på pallen innan han tog den. Men var är då Teodor? Jo, han sitter på golvet i vardagsrummet, fullt upptagen med att plocka i sina leksaker i lådan igen. Han tittar upp på mig och ler ett stor smajl och jag utbrister i ett "Åååh vad duktig du är!!"
Inte vet jag om han fattade att han skulle städa eller om det bara blev så, jag sa ju ingenting om det, men det där med pallen fattade han ju uppenbarligen i alla fall.

Jag var så stolt att jag nästan tuppade av. Vad duktig han är! Sen låg vi och kramades resten av kvällen och nu har han knoppat in i sängen.

Vi var vrålhungriga när vi kom hem och Teodor ville ha ost. Han åt 7 st ostskivor HAHA. Mycket för en sån liten kille. Men det är ju gott :)

Ps. Tar nog bort Recept kategorin ändå. Känner jag fick lite prestationsångest...

Ja tack. Jag vill:
Fixa och dona inne i Teodors rum. Jag har tusen idéer, hundra planer, nitton miljoner önskningar.
Fixa fondväggen i vardagsrummet, få Ns bokhylla hitfraktad (någon gång ska det ske, men vi är familjen "törn" och stöter hela tiden på problem) och köpa en matta så att man kan få varma fossingar i vinter.
Tapetsera klart köket. Men eftersom jag lider av syndromet lathet så har jag inte riktigt varken ork eller lust till det just nu... Trots att tapeterna bara ligger i en låda och väntar på att jag ska komma och skära i dom...

Jag vill bygga bo. När hösten väntar runt hörnet (ja, jag vet att det fortfarande är högsommar..) så får jag behov av att fixa och dona, gärna i mängder och gärna storstilat.

Till andra ämnen så ligger sötungen och sover middag, jag smygäter kladdkaka och N jobbar på gymmet. Jag fick lite sovmorgon imorse, till hela kvart över sju. Sedan stod en liten nakenfis utanför och knackade på dörren och ville komma in. Det fick han, så låg vi och myste i en tio minuter ungefär sedan hade han alldeles för mycket spring i benen så mamma fick snällt gå upp.
På måndag ska jag "få" Kristins kamera! Åååh som jag längtar! En hel del andra saker ska även skippas över till mig, men det berättar jag mer om då!
Jag ska försöka sno N's mobil när han kommer hit och föra över hans mobilbilder till datorn, han tog nån fin svartvit bild på Teddis igårkväll som jag vill ha. Alla bilder jag själv tar blir suddiga numera men jag tänkte bjuda på några gamla bilder som syster tog i våras!