Ja, var är orken att skriva blogg när man tampas med läggningar på 2 timmar varje kväll efter jobbet? Lille gosbollen kan inte komma till ro. Ikväll låg jag i hans säng och låtsas-sov i ca en timme innan han till slut kom till ro efter ett evinnerligt bökande. Och idag på dagen sov han inte förrän halv fyra, och sedan bara en halvtimme. Det är rätt länge för ett barn på 1 ½ år, att vara vaken 9 timmar i streck. Det märktes också, kan jag lova. När jag cyklade iväg till jobbet halv två så var han ett litet monster som gick omkring och gnuggade ögonen och skrek-pep. Stackars lilla unge som inte fattar sitt eget bästa.

Skrev jag det, att igår så var han själv på förskolan 14-18. Det hade gått jättebra. Inte ett enda skrik eller bråk. På förskolan är han en ängel. Hemma är han en liten minidjävul ;) Men det är väl som det ska vara det.... På måndag är det själv 9-14 som gäller, som en "vanlig" förskoledag.
Pappan sitter på nåt kräftskive-aktigt och jag ska väl snart sussa sängen, jag fick inte följa med eftersom monsterbarnet krävde min uppmärksamhet. Inom kort ska jag förtälja en hemlighet här på bloggen. Men jag suger på det ett litet tag till.