Good night, sleep tight

2010-11-30 @ 19:31:13
Direktlänk | Livet enligt oss | Kommentarer (0)

Vill ni veta hur (o)lätt det är att äta mat här hemma när man är en vuxen människa? 1, Vilgot ska matas. 2, Teodor bli avis för att brorsan matas så han vill också matas. 3, således: Teodor matas. 4, Vilgot vill/ska ammas. 5, Teodor måste kissa. 6, Teodor vill ha mer av vatten/mat/frukt/whatever bara han får nåt. 7, Teodor bestämmer sig för att diska, han vill ha hjälp. 8, Vilgot har blivit uttråkad/ledsen av att Teodor stulit all uppmärksamhet. 9, Vilgot vill ha lite mer mat/lite vatten/lite mer tutte. 10, Mamman kanske hinner ta en tugga eller två. Det är inte alltid lätt det här med barn. Det gäller att småäta lite under dagen så kan man hantera middagen lite bättre... Tyvärr är jag svindålig på att komma ihåg det (vilket vågen på BVC också bevisade för mig igår när jag smygvägde mig. Vi kan säga såhär: jag vägde mig med Vilgot i famnen, han väger 8,6 kg, jag gick upp 5,5 kg under graviditeten ändå vägde jag MINDRE med Vilgot i famnen än vad jag vägde som höggravid. Hängde ni med?) och inser inte att jag glömt att äta förrän det är på tok för sent och magen bokstavligt talat skriker. Det är mycket sådär, att jag sätter mig själv i andra hand och glömmer sånt som härrör mig. Men jag försöker komma ihåg åtminstone 3 fasta mål om dagen eftersom jag ammar så mycket.
Teodor har blivit världens gosigaste kille. Det började för några veckor sedan. Han är ju supertrotsig också men han har tidigare varit en kille som inte gillar att kramas sådär överdrivet mycket - sitta i knät och gosa har han inte haft ro till och för nära har han inte velat vara. Men nu på senaste så vill han kramas - nej hänga sig runt min hals krampaktigt - nästan hela tiden. Efter varje raseriutbrott så vill och behöver han ha tusen kramar och pussar, han vill konstant vara nära och inpå mitt skinn. Det är ju supermysigt såklart men eftersom han fått det där tidigare beteendet med att INTE gilla att ha någon upp i sig hela tiden från mig så tycker jag att det är lite påfrestande också. Jag är en mamma och person som behöver sitt space. Jag kan inte ha en klängranka på mig all vaken tid. Det börjar klia i huden då, nästan så. Men vi kramas en hel del. Jag vill ju krama honom. Jag vill ju gosa sönder honom emellanåt ;) Världens finaste storebrorsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback