Vi gick alltså till Caparol och fixade tapeter! Men det var allt annat än "bara och bara" med det lilla företagandet. Först så gick vi alltså på en isig Kaserngata över bron och höll på att halka tusen gånger. Sedan skulle vi (läs: lilla mamman) lokalisera själva butiken med tapeter vilket tog sin lilla stund. Det var dessutom längre bort än jag trott. Sedan skulle vi in, och då gick det faktiskt strålande - de hade en lekhörna och Teodor satte fast med tågbanan direkt. Jag valde tapeter och det gick snabbt och smärtfritt. Teodor städade undan efter sig och alla var glada och nöjda och vi begav oss mot McDonalds vid mitt jobb för kidet hade blivit lovad en hamburgare. Han började tjata om det imorse av någon anledning. Nu var det ju bara så att i vagnen hade jag numera 6 st tapetrullar, 5 liter tapetklister och 3 liter spackel.... Plus en bebis som nu hunnit bli trött på äventyret och en 3 åring som hade brått till sin hamburgare. Jaja. Det gick i alla fall. Så kommer vi då fram till donken och Teodor ser självklart genast ballongerna. Jag säger direkt NEJ, en ballong kommer att blåsa bort och då blir det hus i helvete (det blåser ju fasiken orkan ute till råga på allt). Han accepterar och nöjer sig med burgaren. Men det tar ett tag att få hamburgaren, så kassörskan säger snällt "Du får ta en ballong sålänge!". Teodor blir såklart överlycklig och tar det som ett klartecken och går och norpar en ballong. Och självklart på vägen hem sedan så blåser ballongjäveln bort och Teodor gråter i förtvivlan i tio minuter. Ovanpå det så har Vilgot lessnat helt och är dessutom både trött och hungrig och sitter i vagnen och skriker som en blådåre. Det är motvind och vagnen är överbelastad med sisådär tio kilo och jag stretar på medan två killar skriker och gråter. Härligt va? Behöver jag säga att det blev en del "faaaan!" från min del? ;)

Nåväl, hem kom vi, efter ungefär två timmar. Och Vilgot somnade i vagnen till slut. Och Teodor kom över sin ballongförlust till slut. Och nu har jag tapeter och klister och spackel hemma. Och jag har monterat ner våningssängen helt själv med två barn i hasorna. Och faktiskt, speciellt sådana här dagar, så känner jag mig lite som superwoman. Helt oövervinnerlig.
Och som en härlig bonus ska jag, när vi återhämtat oss, gå och hämta Vilgots nya fina åkpåse som jag beställde för en vecka sedan. Sen blir det inte så mycker mer gjort idag, för jag är helt slut.