En dröm om vitlackerade trägolv och stora välvda fönster men nischer att krypa in i. En dröm om mönstrade tapeter och sobra färger. Skönlitteratur i otal. En dröm om en säng som endast befolkas av mig själv och som luktar nytvättat istället för bröstmjölk, sandlåda och otvättad snuttekudde. En dröm om ett kök där bänkytorna räcker till och där disken försvinner ut i tomma intet.
Drömmar ja, de är många. Det är så mycket man önskar sig här i livet. Obegränsad ekonomi och friska barn. Längre hår och mindre näsa. Trevligare grannar och snö som försvinner utan att först bli till oframkomlig slask. Ostörd nattsömn. Och så tror man om man bara får det där lilla som man önskar sig så kommer livet blir så mycket lättare, så mycket bättre. Men det kanske är dags för erfarenheten att tala sitt tydliga språk nu; den enda som kan förändra vardagen är du själv. Det är inte ekonomin det är fel på - det är ditt tänkande som måste justeras. Vi lever i en "vill ha kultur". Det är lättare sagt än gjort att bryta sig fri. Alltid är gräset grönare på andra sidan.
Lite morgonfilosofi såhär klockan nio. Morgonkaffet är drucket och jag ska tapetsera vidare snart. Men just nu sitter Teodor och kramar min arm och säger "Nu myyyser vi mamma" och då vill jag gärna sitta kvar ett tag till.