Kåvepenin sucks
Direkt efter regnsmattret så blev det strålande solsken, så vi satte oss på balkongen med varsitt vattenglas och varsin pensel, och så målade vi lite brädor och sten. Mycket mysigt.
Sedan kämpades det med Kåvepenin i ett par timmar som slutade i att Teodor spydde upp ungefär hela sitt dagsintag av mat så dagen avslutades i duschen och sedan fick jag i honom ungefär 2 ml av medicinen (han ska ha 5 ml morgon och kväll). Puh. Hur jag ska få i mitt älskade barn medicin mot öroninflammation är för mig en gåta. Status just nu: Jag vill slita av mig mitt hår.
De sover i alla fall, barnen. Älskade, älskade barnen. Jobbiga, jobbiga sjukdomarna.
Och Vilgot har helt plötsligt storlek 62/68 i kläder, hur gick det till?
Sedan kämpades det med Kåvepenin i ett par timmar som slutade i att Teodor spydde upp ungefär hela sitt dagsintag av mat så dagen avslutades i duschen och sedan fick jag i honom ungefär 2 ml av medicinen (han ska ha 5 ml morgon och kväll). Puh. Hur jag ska få i mitt älskade barn medicin mot öroninflammation är för mig en gåta. Status just nu: Jag vill slita av mig mitt hår.
De sover i alla fall, barnen. Älskade, älskade barnen. Jobbiga, jobbiga sjukdomarna.
Och Vilgot har helt plötsligt storlek 62/68 i kläder, hur gick det till?
Storm
Det åskar och mullrar och ösregnar utav dess like ute! Så galet mysigt (sålänge man är inomhus alltså)! Och här sitter jag med min kopp kaffe och båda ungarna sover.
Öronen, ja.
Dubbelsidig öroninflammation, blev domen.
Så nu, på mindre än en månad, har Teodor haft
1. Ögoninflammation på bägge ögonen i 2 veckor
2. Krupp i 2 dygn
3. Feber över 40 grader i en dag
4. Kraftig hosta i 4 dygn
5. Låg feber (ca 38 grader) i 4 dygn
6. Öroninflammation på bägge öronen
7. Halsont och huvudvärk enligt egen utsago. Plus jäkligt ont i öronen då.
Nu är det Kåvepenin i 5 dagar som gäller. Och det ligger i samma äckelhetsnivå som Cocillana, så det blir en match att få i honom den medicinen. Ja ja. Och Vilgot fortsätter att hosta och snora och sova hela nätter.
Nu ska jag hälla i mig den där koppen kaffe som inte hanns med i morse, sedan återgå till paltkoma-stadium. Det är en tung värme ute, regnet kommer väl närsom och luften är trög att andas och ger mig huvudvärk. Att jag dessutom glömde bort frukosten imorse plus att kaffet uteblev är ju inte heller några lovande detaljer. 45 minuters väntetid på hälsovårdscentralen och 30 minuters väntetid på apoteket gjorde väl sitt till också. Teodor fick ett klistermärke efter sitt läkarbesök som han stolt placerade på lillebrors byrå inne i sovrummet.
En sak är i alla fall säker - det grymt skönt att vara hemma just nu... Soffan here I come!
1. Ögoninflammation på bägge ögonen i 2 veckor
2. Krupp i 2 dygn
3. Feber över 40 grader i en dag
4. Kraftig hosta i 4 dygn
5. Låg feber (ca 38 grader) i 4 dygn
6. Öroninflammation på bägge öronen
7. Halsont och huvudvärk enligt egen utsago. Plus jäkligt ont i öronen då.
Nu är det Kåvepenin i 5 dagar som gäller. Och det ligger i samma äckelhetsnivå som Cocillana, så det blir en match att få i honom den medicinen. Ja ja. Och Vilgot fortsätter att hosta och snora och sova hela nätter.
Nu ska jag hälla i mig den där koppen kaffe som inte hanns med i morse, sedan återgå till paltkoma-stadium. Det är en tung värme ute, regnet kommer väl närsom och luften är trög att andas och ger mig huvudvärk. Att jag dessutom glömde bort frukosten imorse plus att kaffet uteblev är ju inte heller några lovande detaljer. 45 minuters väntetid på hälsovårdscentralen och 30 minuters väntetid på apoteket gjorde väl sitt till också. Teodor fick ett klistermärke efter sitt läkarbesök som han stolt placerade på lillebrors byrå inne i sovrummet.
En sak är i alla fall säker - det grymt skönt att vara hemma just nu... Soffan here I come!
3 månader / 31 månader
Idag blir Vilgot 3 månader! Och som vanligt firar vi på dåligt sätt och beger oss till hälsovårdscentralen med Teodor eftersom han klagat på ont i örat sedan igårkväll.
Pappa N har åkt så vi är ensamma hemma. Nu vill jag gärna ha friska barn!
Jag har spenderat avsevärt mycket tid med att knyta sjal, så nu tror jag att jag har grepp på hur jag ska göra för att det ska gå så smidigt som möjligt. Övning ger färdighet!
Pappa N har åkt så vi är ensamma hemma. Nu vill jag gärna ha friska barn!
Jag har spenderat avsevärt mycket tid med att knyta sjal, så nu tror jag att jag har grepp på hur jag ska göra för att det ska gå så smidigt som möjligt. Övning ger färdighet!
Moby Wrap
Idag kom den efterlängtade bärsjalen!!
Var först in till stan en sväng och handlade tyget som min bröllopsklänning ska sys av. Sedan köpte vi jeans till ungarna som de ska ha (de andra kläderna är redan inköpta). Bara skor och så kläder till pappa N kvar. Sedan är vi fit for fight.
Ja, och sen fick jag hem bärsjalen. Den sitter som en smäck, och Vilgot däckade direkt i den - TROTS att han redan sovit 4 timmar idag.... Det var väl mysigt då. Jag sitter här nu med honom i sjalen och händerna är helt fria. Jag har inte ont någonstans och det är bara så... befriande!
Ja, och sen fick jag hem bärsjalen. Den sitter som en smäck, och Vilgot däckade direkt i den - TROTS att han redan sovit 4 timmar idag.... Det var väl mysigt då. Jag sitter här nu med honom i sjalen och händerna är helt fria. Jag har inte ont någonstans och det är bara så... befriande!
Vilgot har äntligen börjat lyfta upp huvudet från plant underlag också. Finally! Han har liksom vägrat tidigare, har tryckt ner näsan i golvet och gormat som en militär tills han börjat hosta och därefter spy - allt för att slippa ligga på mage plant. Men nu går det framåt, och framsteg är alltid bra. Envisa unge!
De är lite friskare (i alla fall piggare) idag också, kiddosarna. Inte lika mycket host och gnäll. Jag slängde ihop en potatissallad och köpte hem lite rostbiff och häpna fick jag göra, för Teodor bad om en till portion, trots hosta och halsont. Han har matvägrat (allt förutom glass och mackor då) sedan han blev sjuk, så detta var ett litet kors i taket. Kul dessutom att han tyckte min första potatissallad på 3 år var god... Själv kände jag mig lite skeptisk, även om den dög.
Och dagen till ära hade jag på mig den fina tröjan som mormor stickat (egentligen är den till N, men jag har snott den), ungarna har likadana. Men sedan insåg jag att det var på tok för varmt för sådana kläder denna dag, så i brist på användning tog jag ett kort, kanske det andra "dagens outfit"-kortet på nästan 2 år eller nåt... Och jag bor väl i princip i de där shortsen just nu. Det är så satans varmt ute - men skönt.
Nu är N och storhandlar så att vi ska klara oss, han åker iväg för att jobba på Peace & Love festivalen ikväll eller imorgon och är borta över helgen så jag flyger solo med the kids.
Och Vilgots 3-månaders spruta som han skulle ta på torsdag blev framflyttad till nästa onsdag eftersom han är så förkyld. Håll tummarna för att han är frisk då!
Gills det som hela natten?
Igårkväll klockan halv sju nattade jag bägge barnen. Vilgot fick mat vid 18-snåret och somnade sedan in strax efter Teodor mellan 18:30-19:00. Sedan sov han. Och sov. Och sov. 04 vaknade han. Det är 10 timmar utan mat det. Gissa om mina bröst höll på att explodera?! Jag blev lite orolig där ett tag att det var för han är sjuk som han inte åt, att han inte ville äta. Men när han väl vaknade så åt han gott och väl i 10-15 minuter och tömde nästan det sprängfyllda bröstet (som jag ju inte ammat på under ca 13 timmar, jag ammar vartannat bröst varannan gång), så äter gör han ju fortfarande. Räknas detta som en "hel natt" nu då? Nästan 10 timmars sömn utan mat tycker jag känns som hel natt. Sedan somnade han om och sov till halv åtta, då han åt igen.
Teodor får vara hemma från dagis idag, såklart. Säkert resten av veckan med om han inte blir mirakulöst bättre. Han har faktiskt hostat lite mindre nu än igår, ändock fortfarande kraftig hosta men inte SÅ kraftig. Så jag håller mina tummar.
Jag har börjat skriva igen också. Det kliar i fingrarna på mig. Men än vet jag inte vad det kommer att bli. Jag vet bara att sommaren brukar vara en tid då jag skriver. Skriver mycket. Och sedan dalar det till hösten. En periodare, helt enkelt. Helt beroende av vädret.
Teodor får vara hemma från dagis idag, såklart. Säkert resten av veckan med om han inte blir mirakulöst bättre. Han har faktiskt hostat lite mindre nu än igår, ändock fortfarande kraftig hosta men inte SÅ kraftig. Så jag håller mina tummar.
Jag har börjat skriva igen också. Det kliar i fingrarna på mig. Men än vet jag inte vad det kommer att bli. Jag vet bara att sommaren brukar vara en tid då jag skriver. Skriver mycket. Och sedan dalar det till hösten. En periodare, helt enkelt. Helt beroende av vädret.
Troligen RS igen
Röda, svullna ögon, kraftig hosta, snorig, ansträngd andning emellanåt, lätt feber. Allting tyder på att Ville Vomp har fått RS - igen. Jag ringde 1177 som tyckte att vi inte behövde åka in med honom sålänge han inte får svåra andningsbesvär och hög feber, slutar äta eller slutar kissa. Så trist att kidsen inte får vara friska. Men men, this is the life of a småbarnsfamilj.
Fint väder idag i alla fall. Började dagen med en promenad genom Gävle strand och hela Gavleån i strålande solsken med två hostande barn. Lite frisk luft har tack och lov ingen dött av än i alla fall.
Fint väder idag i alla fall. Började dagen med en promenad genom Gävle strand och hela Gavleån i strålande solsken med två hostande barn. Lite frisk luft har tack och lov ingen dött av än i alla fall.
Sjuka
Vilgot har hostat så att han nästan kräkts hela natten, plus att han har fått feber. Halva natten har han fått sova sittandes i babysittern för att kunna andas lite bättre. Teodor håller på att hosta ut en lunga som det låter. Stora barnet kan få hostmedicin men lilla barnet kan bara få alvedon. Och nu känner sig gamla mamman som att det sakta håller på att drabba henne också... Och det är väl självklart, varför ska någon få vara frisk när vi ändå är igång liksom?!
Härligt väder
Solen skiner idag, vi har haft besök av Stefan plus vän och blev bjudna på pizza och sallad. The kidz är sjuka bägge två; det hostas och ögonen hänger ikapp med varandra. Plus att det är grinigt som satan i gatan och ingenting passar någon av herrarna. Hurra! Men eftersom solen skiner och värmer frusna hjärtan så är i alla fall jag (och jag tror N också) på strålande humör (om än rätt så trötta) så dagen känns som att den har varit lyckad i alla fall.
Stark pappa
Svullna ögon
Trötta ögon
Goda händer
Ny motorcross
Skratta eller gråta?
Inatt har Teodor hostat lungorna ur sig - men ingen krupp! Inga andningsbesvär och förutom att han hostat i princip hela tiden så har han haft "ro" att sova. Men däremot, självklarast av alla självklarheter, så fick Vilgot krupp inatt. Han har också hostat ett ganska bra tag och i accelererande styrka, så egentligen var det väl inte direkt någon shock när han inatt började skällhosta och kippa efter luft. Jag är en trött mamma idag. Nu sover dock Vilgot i vår säng och Teodor sitter hyfsat stilla i soffan. Nu kan jag bara hålla mina tummar att viruset de har i kroppen bägge barnen ger med sig och att vi inte får allmän sjukstuga här hemma i flera veckor... Så typiskt att bli sjuka lagom till att det ska bli lite finare väder ute och möjligheten till utflykter ökar...
Mycket om sjukdom har skrivits så för att bryta mönstret lite så har jag nu tagit arslet ur och beställt en Moby Wrap bärsjal till mig och Vilgot. Jag passade på när sky-färgen hade rea och bara kostade 395 kr ny (motsvarande 899 kr på babyproffsen här hemma). Så nu snart (om 2-4 leveransdagar) kommer jag kunna bära min kinkige son mer så att han förhoppningsvis blir lite nöjdare.
Vi började ju även med Semperdroppar för någon vecka sedan, för att försöka få bukt på magknipet - minifom funkade inte alls. Jag vet inte om jag upptäckt någon märkbar skillnad än...
På torsdag ska Vilgot vaccineras och nästa torsdag ska vi åka, jag och barnen, till Örebro på en långweekend. Pappa N ska jobba på och gå på Getaway Rock festivalen här i Gävle. Så han har begärt fru och barn-frånvaro. Nåväl. Det ska bli mysigt att få strosa runt lite i Örebro med mormor.
Mycket om sjukdom har skrivits så för att bryta mönstret lite så har jag nu tagit arslet ur och beställt en Moby Wrap bärsjal till mig och Vilgot. Jag passade på när sky-färgen hade rea och bara kostade 395 kr ny (motsvarande 899 kr på babyproffsen här hemma). Så nu snart (om 2-4 leveransdagar) kommer jag kunna bära min kinkige son mer så att han förhoppningsvis blir lite nöjdare.
Vi började ju även med Semperdroppar för någon vecka sedan, för att försöka få bukt på magknipet - minifom funkade inte alls. Jag vet inte om jag upptäckt någon märkbar skillnad än...
På torsdag ska Vilgot vaccineras och nästa torsdag ska vi åka, jag och barnen, till Örebro på en långweekend. Pappa N ska jobba på och gå på Getaway Rock festivalen här i Gävle. Så han har begärt fru och barn-frånvaro. Nåväl. Det ska bli mysigt att få strosa runt lite i Örebro med mormor.
Läkare... Suck
Äsch. Självklart fick vi ingen medicin. Varför undrar jag! "Om han blir sämre får ni komma tillbaka imorgon igen". Idioti! Det är ju på natten som kruppen är värst! Vad ska vi med morgondagens löften till då?! Jag blir så less. Måste vi komma in med en helt havererad unge som inte kan andas alls på egen hand för att få lite satans Bricanyl utskrivet??? Cocillana räckte gott och väl tyckte läkaren. Jo tjena. Cocillana hjälper inte ett skit! Det är krupp han har, inte meshosta.
Usch, känner mig bara så arg just nu, och maktlös. Han har ju haft krupphostan i snart 2 dygn. Kan han inte få lite ro?! Nyss vaknade han upp ledsen för att det gjorde ont i halsen när han andades och för att han inte kunde sluta skällhosta. Blir han sämre inatt så ringer jag ambulans, DÅ kanske de ger honom medicin i alla fall!
Usch, känner mig bara så arg just nu, och maktlös. Han har ju haft krupphostan i snart 2 dygn. Kan han inte få lite ro?! Nyss vaknade han upp ledsen för att det gjorde ont i halsen när han andades och för att han inte kunde sluta skällhosta. Blir han sämre inatt så ringer jag ambulans, DÅ kanske de ger honom medicin i alla fall!
Midsommar
Nu har Teodor varit kruppsjuk i över ett dygn. Natten har inte varit rolig. Klockan ett idag blir det besök på Södertulls läkarjour men förhoppningsvis recept utskrivet. Det är sällan jag hoppas att mina barn är sjuka men nu hoppas jag att Teodor hostar på hos läkaren så att vi med lätthet får medicinen så att natten som kommer blir lugnare. Det är ju trots allt på natten som det är värst. Men självklart hoppas jag på att han blir helt frisk, helst redan igår, men det är nog att hoppas för mycket. Febern har i alla fall gett med sig. Och ungen är ju hyfsat pigg. Men jag är ändock inte direkt något fan av Mr Krupp.
I alla fall, midsommarafton igår bjöd på jättegod mat och trevligt sällskap. Det var en hel del folk där, 17 personer närmare bestämt. Ett friskt barn hade ju varit att föredra men ETT friskt barn hade jag ju faktiskt.
I alla fall, midsommarafton igår bjöd på jättegod mat och trevligt sällskap. Det var en hel del folk där, 17 personer närmare bestämt. Ett friskt barn hade ju varit att föredra men ETT friskt barn hade jag ju faktiskt.
Sjukt
Sitter i Söderhamns-stugan och håller ett vakande öga mot sovrumsdörren, där Teodor ligger och sover med 40 graders feber och fortfarande krupp, och ett vakande öga mot Vilgot som ligger i barnvagnen och filosoferar. Snart ska vi äta lite middag. Stackars Teodor som bara har blivit sjukare under dagen. Plutten.
Återigen, tajmat och klart.
Denna midsommarafton till ära inleddes med ett nattligt besök av Mr Krupp. Cirkus klockan två inatt kom en liten tvååring instapplandes i vårat sovrum med skällhosta, andnöd och en kudde under armen. Sedan dess har han hostat - och hostar än.
Jag kan bara föreställa mig hur jag själv skulle må, liggandes med för trånga luftrör och kippa efter luft samtidigt som mina lungar håller på att med kraftiga skall avlägsnas från min kropp - för så föreställer jag mig att det känns. Jag skulle nog ligga ner och grina non stop tills det var över.
Men min tappre lille son, han bara låg där, medan det rev i kroppen på honom, och vaknade med gott humör och ett leende på läpparna, trots att skällhostan och andnöden fortfarande är kvar.
I alla fall så tror jag att det blir Söderhamn ändå. Han har ingen feber och han är inte glansig på ögonen, och han verkar pigg. Och krupp smittar ju inte. Och vad jag vet så har de inte tänkt sig några sportsliga aktiviteter så det enda Teodor i princip kan drabbas av ute vid vattnet är frisk luft och ett och annat myggbett. I värsta fall så har vi tillgång till bil och kan vända och åka hem igen om hans tillstånd skulle förvärras. Även nära till sjukhus om han skulle behöva andas lite i mask, vilket jag inte tror att han kommer att behöva. Frisk luft och upprätt position brukar fungera alldeles utmärkt för denna lille herre.
Men nu, Mr Krupp, så vill vi tacka för att du kom och bege dig nu åt helvete långt bort härifrån!!
Jag kan bara föreställa mig hur jag själv skulle må, liggandes med för trånga luftrör och kippa efter luft samtidigt som mina lungar håller på att med kraftiga skall avlägsnas från min kropp - för så föreställer jag mig att det känns. Jag skulle nog ligga ner och grina non stop tills det var över.
Men min tappre lille son, han bara låg där, medan det rev i kroppen på honom, och vaknade med gott humör och ett leende på läpparna, trots att skällhostan och andnöden fortfarande är kvar.
I alla fall så tror jag att det blir Söderhamn ändå. Han har ingen feber och han är inte glansig på ögonen, och han verkar pigg. Och krupp smittar ju inte. Och vad jag vet så har de inte tänkt sig några sportsliga aktiviteter så det enda Teodor i princip kan drabbas av ute vid vattnet är frisk luft och ett och annat myggbett. I värsta fall så har vi tillgång till bil och kan vända och åka hem igen om hans tillstånd skulle förvärras. Även nära till sjukhus om han skulle behöva andas lite i mask, vilket jag inte tror att han kommer att behöva. Frisk luft och upprätt position brukar fungera alldeles utmärkt för denna lille herre.
Men nu, Mr Krupp, så vill vi tacka för att du kom och bege dig nu åt helvete långt bort härifrån!!
Skrivfanatiskt
Ikväll kl 21:44 avslutas budningen på bärsjalen jag vill ha. Jag måste verkligen skaffa en förbannad bärsjal, som jag har pratat om nu i 3 månaders tid... Att det ska ta sådan tid för mig ibland!
Jag är inne i en städperiod, jag vill bara ut med allt. Måste rensa hemmet och rensa själen. Det är så mycket prylar överallt. Och nej, det är inte BARA småbarnsleksaker utan det är även gamla dammiga ljus och trasiga cd-skivor och gamla kvitton från stenåldern. Jag är en samlare på amatörnivå (jag skulle nog vilja vara en samlare men är snarare en wannabe), och har sparat post i 4 års tid som ligger och samlar inne i köksskåpet och inte vet jag vad det är, och inte tror jag att det är värt att spara på, men jag har någon sorts fobi mot att slänga papper.
Jag lider även av min bokbrist. Jag har böcker, olästa böcker (tror att det kanske är 4-5 stycken) som bara väntar på mig. Men jag finner ingen ro att läsa. Ingen inlevelse, ingen koncentration. Och jag som alltid, läs alltid, har läst, förlitat mig på böckerna och på drömvärlden. Nu har de blivit ersatta av en eventuell småbarnsbok som ska högläsas - och visst, jag är grym på högläsning så jag hajar att Teodor vill att jag ska läsa igen och igen och igen men det är ju lite uttröttande minst sagt...
Ett annat problem jag har i min lilla värld är att min mobiltelefon bestämmer sig för att sluta ringa emellanåt. Alltså ingen kan ringa till mig och jag kan inte ringa. Det är inte alltför bra, speciellt inte om det skulle bli en nödsituation. Vi har ju ingen hemtelefon. Men det är nästan ett år kvar tills jag kan förnya mitt abonnemang (februari 2011), och vem - inte jag - kan slänga fram 3000 kr bara sådär med ett stundande bröllop bakom knuten?
Sedan är det barnförsäkringsfrågan (det blir visst ett långt inlägg det här), eftersom Vilgot fick RS och krupp vid 2 veckors ålder så vill inte Folksam försäkra honom mot: sjukdomar utlösta av någon sorts allergi, luftrörsrelaterade sjukdomar (astma, krupp osv) och andra allergiska symptom. Jag står nu i valet och kvalet om jag ska godkänna Folksams förslag eller om jag ska vända mig till If. Det kan ju bli så att jag får samma svar från If så jag vet inte. Teodor har Folksam och han har inte heller fullständig försäkring pga sin hypospadi som upptäcktes vid födseln. Det är en enda stor djungel.
Men i alla fall, snart är det dagistime och imorgon beger vi oss Midsommarafton till ära till Söderhamn och farmors och bonusfarfars sommarställe. Det blir med största sannolikhet bara fram och tillbaka över dagen, men vi åker dit tidigt och sent hem. Mina ben börjar bli lite bruna ( = beiga), men det är inget äkta här inte. Bara en massa brun utan sol.
Nu ska jag sluta upp med mitt ordbajsande, detta inlägg måste vara det mest osammanhängande jag någonsin har skrivit men jag kände ett behov av att skriva av mig. All heder till den som orkat sig igen denna plottriga miniroman ;)
Jag är inne i en städperiod, jag vill bara ut med allt. Måste rensa hemmet och rensa själen. Det är så mycket prylar överallt. Och nej, det är inte BARA småbarnsleksaker utan det är även gamla dammiga ljus och trasiga cd-skivor och gamla kvitton från stenåldern. Jag är en samlare på amatörnivå (jag skulle nog vilja vara en samlare men är snarare en wannabe), och har sparat post i 4 års tid som ligger och samlar inne i köksskåpet och inte vet jag vad det är, och inte tror jag att det är värt att spara på, men jag har någon sorts fobi mot att slänga papper.
Jag lider även av min bokbrist. Jag har böcker, olästa böcker (tror att det kanske är 4-5 stycken) som bara väntar på mig. Men jag finner ingen ro att läsa. Ingen inlevelse, ingen koncentration. Och jag som alltid, läs alltid, har läst, förlitat mig på böckerna och på drömvärlden. Nu har de blivit ersatta av en eventuell småbarnsbok som ska högläsas - och visst, jag är grym på högläsning så jag hajar att Teodor vill att jag ska läsa igen och igen och igen men det är ju lite uttröttande minst sagt...
Ett annat problem jag har i min lilla värld är att min mobiltelefon bestämmer sig för att sluta ringa emellanåt. Alltså ingen kan ringa till mig och jag kan inte ringa. Det är inte alltför bra, speciellt inte om det skulle bli en nödsituation. Vi har ju ingen hemtelefon. Men det är nästan ett år kvar tills jag kan förnya mitt abonnemang (februari 2011), och vem - inte jag - kan slänga fram 3000 kr bara sådär med ett stundande bröllop bakom knuten?
Sedan är det barnförsäkringsfrågan (det blir visst ett långt inlägg det här), eftersom Vilgot fick RS och krupp vid 2 veckors ålder så vill inte Folksam försäkra honom mot: sjukdomar utlösta av någon sorts allergi, luftrörsrelaterade sjukdomar (astma, krupp osv) och andra allergiska symptom. Jag står nu i valet och kvalet om jag ska godkänna Folksams förslag eller om jag ska vända mig till If. Det kan ju bli så att jag får samma svar från If så jag vet inte. Teodor har Folksam och han har inte heller fullständig försäkring pga sin hypospadi som upptäcktes vid födseln. Det är en enda stor djungel.
Men i alla fall, snart är det dagistime och imorgon beger vi oss Midsommarafton till ära till Söderhamn och farmors och bonusfarfars sommarställe. Det blir med största sannolikhet bara fram och tillbaka över dagen, men vi åker dit tidigt och sent hem. Mina ben börjar bli lite bruna ( = beiga), men det är inget äkta här inte. Bara en massa brun utan sol.
Nu ska jag sluta upp med mitt ordbajsande, detta inlägg måste vara det mest osammanhängande jag någonsin har skrivit men jag kände ett behov av att skriva av mig. All heder till den som orkat sig igen denna plottriga miniroman ;)
Vilgot och bilddagbok
Nu, mina damer och herrar, så har jag äntligt luskat ut vad jag hette på bilddagboken när Teodor var bebis! Så för alla som vill se bilder, minnas och kanske jämföra eller bara skratta lite (jo, för en del bilder ser så söt-roliga ut!) så kan man gå in där nu, det finns bilder från januari 2008 till september 2008 (då bloggen skapades och tog över):
Användarnamn: MinTeodor Lösenord: Teodor
Men här kommer lite bilder på Vilgoten.
Användarnamn: MinTeodor Lösenord: Teodor
Men här kommer lite bilder på Vilgoten.
Bröllopsbestyr på tisdagskvällen
Så... Idag har jag köpt 2 stycken vita skjortor till pojkarna och en mörkgrå kavaj till Teodor. Till det blir det mjuka jeans. Vi har även tittat på nya lokalen idag, och visst blir den perfekt. Det är ett café egentligen, med plats för 50 personer (vi kommer vara 30-40 personer), och med ljudanläggning och (antagligen) kommer det att bli buffé. Det är gamla Sjömanskyrkan - numera Musikhuset, som vi kommer att vara i. Det ligger precis vid centralen, så ingen kommer ha svårt att hitta hit. 12:30 - 01:00 kommer vi befinna oss där. Sedan är det förstås valfritt när man vill åka hem. Nu blir det ju inget tv rum (sorry pappa ;) ) men vi kommer ha leksaker för barnen att underhålla sig med om de skulle bli uttråkade. Jag tror även att det kommer finnas barnstolar tillgängliga för alla barn som inte kan sitta på vuxenstol. Det känns jättebra i alla fall, trots missödet med vattenläckan i den andra lokalen så är vi nu back on track! Vigselringarna är hämtade och klara, lokalen är bokad och klar, ca 50 % av bröllopskläderna är inhandlade så nu är vårat största "problem" att bestämma maten. Vi har ett hum men det är en del detaljer som ska finslipas. Jag ska sätta mig nu och brainstorma lite. Tänk vad fort tiden gått.
Det är mindre än två månader kvar, sedan är vi man och fru!
Det är mindre än två månader kvar, sedan är vi man och fru!
Krigszon
Igår kväll så går jag in till vårat sovrum för Vilgot har kinkat lite, jag tänkte stoppa in nappen. Teodor är nattad, och så även Vilgot, men det har inte somnats riktigt än. Med berått mod går jag fram till spjälsängen, men döm av min förvåning när jag inte ser ett utan TVÅ barn ligga i den! Teodor har klättrat upp och krypit ner bredvid sin lillebror för att trösta. Gissa vilket liv det blev när jag bestämde att det inte var ok??! Båda pojkarna skrek i högan sky när jag bar bort Teodor tills hans eget rum och egna säng... Men herre gud han hade ju kunnat mosa sin lillebror, tänk om han råkat lägga sig ovanpå honom eller om han råkat sätta ner foten på hans mage när han klättrat upp i sängen... Ja, fy bövelen. Nu måste man alltså vara sjukligt uppmärksam även på kvällarna, för smyga, det kan han.
Och imorse började vi dagen med att ramla ner för trappan i entrén. Bara tre trappsteg men ändock rakt ner på stengolv, vilket resulterade i tre märken på kinden och en fläskläpp. Och Vilgot har rivit sig på näsan och fått ett jack, det var för några dagar sedan nu men det ser fortfarande läbbigt ut. Och Teodor ena öga har svullnat (han har antagligen fått ett bett), så hela ögonlocket hänger ner över ögat... Och Vilgot och pappa N ramlade över en leksak som låg på golvet, varpå N försökte lindra fallet och därmed har vi nu ett hål i våran sovrumsdörr... Behöver jag säga att det känns som att mina barn har hamnat i en global krigszon???
Men i alla fall så är Teodor på dagis nu, och han fick en stor kram från Anne som saknat honom under de nästan 2 veckor som gått. Och Vilgot sover för tillfället.
Ska iväg och titta på lokal och på tyg och lite annatl. Resten av dagen kommer att spenderas med att städa; igår köptes en ny dammsugare (jag hade som vanligt dödat den gamla) och en ny skurhink. Så nu ska det bli skinande hus här hemma. Så småningom...
Och imorse började vi dagen med att ramla ner för trappan i entrén. Bara tre trappsteg men ändock rakt ner på stengolv, vilket resulterade i tre märken på kinden och en fläskläpp. Och Vilgot har rivit sig på näsan och fått ett jack, det var för några dagar sedan nu men det ser fortfarande läbbigt ut. Och Teodor ena öga har svullnat (han har antagligen fått ett bett), så hela ögonlocket hänger ner över ögat... Och Vilgot och pappa N ramlade över en leksak som låg på golvet, varpå N försökte lindra fallet och därmed har vi nu ett hål i våran sovrumsdörr... Behöver jag säga att det känns som att mina barn har hamnat i en global krigszon???
Men i alla fall så är Teodor på dagis nu, och han fick en stor kram från Anne som saknat honom under de nästan 2 veckor som gått. Och Vilgot sover för tillfället.
Ska iväg och titta på lokal och på tyg och lite annatl. Resten av dagen kommer att spenderas med att städa; igår köptes en ny dammsugare (jag hade som vanligt dödat den gamla) och en ny skurhink. Så nu ska det bli skinande hus här hemma. Så småningom...
Barnvagns-span
Jag håller på att kika på en ny barnvagn till nästa vår. När Vilgot är 1 år så tvivlar jag på att vi kommer att vilja ha en relativt stor emmaljunga vagn (som jag iofs älskar) med två barn. Det ska ju baxas upp för trappor och ner för trappor, in i rum och ut ur rum, runt om i affärer och på gångvägar och ja... Den tar ju plats helt enkelt, som nästan alla kombivagnar ju gör.
Stärkt av mina barnvagnsmisstag i det förflutna så vet jag nu lite mer vad jag ska leta efter; inte svängbara framhjul, inte bara ett framhjul, inte för liten varukorg, inte paraplyhandtag, ordentlig broms, säker ihopfällning (så att barnen inte kan råka fälla ihop vagnen själva). Självklart spelar utsidan en viss roll. Jag vill inte ha en vagn som ser ut som en "alien" som jag tycker att vissa alltför avancerade vagnar gör.
Den vagn jag har fastnat för redan för länge sedan är Brio Race. Enkel, stabil, liten och bekväm med de flesta av mina kriterier. Emmaljunga vagnen kommer att behållas tills det är helt beslutat om vi ska skaffa en till bebis i framtiden eller inte. Den är ju bra, komplett och jag tycker den är otroligt smidig att köra.
Den vagn jag har fastnat för redan för länge sedan är Brio Race. Enkel, stabil, liten och bekväm med de flesta av mina kriterier. Emmaljunga vagnen kommer att behållas tills det är helt beslutat om vi ska skaffa en till bebis i framtiden eller inte. Den är ju bra, komplett och jag tycker den är otroligt smidig att köra.
Brio Race
Natta
Nu har vi precis kommit hem, det stora barnet däckade i princip i samma sekund som huvudet nuddade kudden... Det lilla barnet har sovit sedan åtta. Vi har ätit grillat med potatisgratäng och sallad hemma hos Roger, Pia och Max. Teodor har haft grav glass-panik, men till slut fick han sin glass och paniken utböts till sockershock... ;)
Det var i alla fall jättefint hemma hos Roger och Pia, jag är så längtanssugen på radhus så det är inte klokt... Ska nog titta lite på hemnet nu och drömma mig bort innan sängen kallar. Hoppas på åtminstone en timmes extra sovmorgon nu när Teodor somnat så sent. Det ska i alla fall bli skönt att få sova tillsammans med N i natt, det var en vecka sedan nu. Men jag har ju fått sova 4 nätter bredvid min (delvis feberheta) stora son, och det är ju så underbart mysigt så jag ska inte klaga. Han rullar omkring som en vilde nattetid och både en och två gånger vaknade jag med ett barn liggandes halvt ovanpå mig. Mys.
Det var i alla fall jättefint hemma hos Roger och Pia, jag är så längtanssugen på radhus så det är inte klokt... Ska nog titta lite på hemnet nu och drömma mig bort innan sängen kallar. Hoppas på åtminstone en timmes extra sovmorgon nu när Teodor somnat så sent. Det ska i alla fall bli skönt att få sova tillsammans med N i natt, det var en vecka sedan nu. Men jag har ju fått sova 4 nätter bredvid min (delvis feberheta) stora son, och det är ju så underbart mysigt så jag ska inte klaga. Han rullar omkring som en vilde nattetid och både en och två gånger vaknade jag med ett barn liggandes halvt ovanpå mig. Mys.
Hemma igen
Efter 4 dygn i Järvsö är vi nu hemma igen. Det har regnat mycket på oss men förutom det så har allt gått bra. Vi har tittat på farbror Fredriks wakeboard-tävling; Järvsö winch contest. Teodor har varit i himmelriket, de åkte ju i vattnet som stänkte överallt ;)
Snart ska vi vidare till Roger och Pia, jag har faktiskt aldrig varit hemma hos dom!
Snart ska vi vidare till Roger och Pia, jag har faktiskt aldrig varit hemma hos dom!
Löst sig!
Vi har hittat en ny, superfin lokal till samma pris. Ordningen är återställd.
Just nu sitter jag i Järvsö med en febersjuk 2 åring och en sällskapssjuk 0 åring. Härligt
---
Uppdaterat:
Lokalen är i musikhuset precis vid centralstationen. Och Teodor verkar inte ha feber längre. Wiho! Idag blir det Järvsö winch contest!
Drama.
Fick nyss reda på att lokalen som vi hyrt till bröllopet har drabbats av en vattenläcka och hela stora salen har rivits. Behöver en ny lokal. Panik.
Hämtat!
Idag har jag hämtat ut vigselringarna! De är så himla fina, jag är verkligen nöjd! Billigt blev det också, eftersom jag hittat skrotguld, så i princip betalade vi bara för själva arbetet, och nästan ingenting alls för ringarna.
Vilgot har börjat skratta ganska ofta! Oj vad mysigt det är att höra en bebis skratta. Man blir ju alldeles pirrig i magen.
Annars, så har Teodor rivit ut halva bokhyllan för att bygga en "trappa" i vardagsrummet och jag har fått hem garn som jag beställde för evigheter sedan så nu virkar jag en filt (det och halsdukar är det enda jag kan virka hehe) till barnvagnen.
Jag ska städa en massa ikväll för imorgon bitti åker vi upp till Järvsö.
♥
Vilgot har börjat skratta ganska ofta! Oj vad mysigt det är att höra en bebis skratta. Man blir ju alldeles pirrig i magen.
Annars, så har Teodor rivit ut halva bokhyllan för att bygga en "trappa" i vardagsrummet och jag har fått hem garn som jag beställde för evigheter sedan så nu virkar jag en filt (det och halsdukar är det enda jag kan virka hehe) till barnvagnen.
Jag ska städa en massa ikväll för imorgon bitti åker vi upp till Järvsö.
Kidzen i full rullning
Idag har jag haft åtminstone ett väldigt glatt litet barn. Vilgot har sovit gott, och varit på strålande humör den tid han varit vaken. Nämen kors i taket! ;) Och självklart passade då Teodor på att få lite tid i rampljuset genom att trilskas när han hade mammas fulla uppmärksamhet... Men förmiddagen förflöt i alla fall helt smärtfritt med en tur till Valbo för inhandling av babygym till den yngsta herrn och återlämnande av bröllopspjucks (beslutsångest, någon?). Nya bussar har det tydligen blivit, med nytt system och ny tidtabell. Det gäller att vara up to date. Synd att man typ aldrig är det som småbarnsmamma...
Jag smygfilmade när Teodor satt sig ner för att läsa bok för Vilgot. "Lilla Snigel" är verkligen en never ending hit-låt här hemma, och snigeln byts idogt ut till diverse andra saker som man just för tillfället har ögonen på, i det här fallet "bok". När Teodor läser så säger han en massa påhittade ord. Han säger inga riktiga ord, utan han läser på riktigt enligt honom och då kommer orden lite hipp som happ. Filmen har urkass kvalité (filmade med mobilen) men ni får hålla till godo!
Jag smygfilmade när Teodor satt sig ner för att läsa bok för Vilgot. "Lilla Snigel" är verkligen en never ending hit-låt här hemma, och snigeln byts idogt ut till diverse andra saker som man just för tillfället har ögonen på, i det här fallet "bok". När Teodor läser så säger han en massa påhittade ord. Han säger inga riktiga ord, utan han läser på riktigt enligt honom och då kommer orden lite hipp som happ. Filmen har urkass kvalité (filmade med mobilen) men ni får hålla till godo!
När det regnar
Igår kväll låg vi, jag och N, i sängen med fönstret öppet ovanför våra huvuden och lyssnade på regnet som smattrade högt och snabbt utanför oss.
Jag fördes tillbaka till ett barndomsminne; att sitta ihopkurad i sängen med täcket omkring sig, endast med ett kikhål omkring ansiktet, låtsas att regnet är inomhus och att jag är i ett skyddat tält.
Mamma eller pappa som finns i närheten och i och med det kan aldrig någonting hemskt hända.
Jag tycker om regnet - när jag själv är inomhus. Och den där känslan av att vara skyddad, den naiva tron att ingenting ont kan hända om mamma eller pappa är nära, den borde alla barn få uppleva. Tids nog inser man att mamma och pappa inte kan rädda en från alla ens bekymmer och att man skapar murar som man själv måste riva för att kunna gå vidare i sitt liv.
Men jag ville så gärna smyga in till Teodor på hans rum, och sätta mig bredvid honom i sängen med ett täcke omkring oss och lyssna på regnsmattret, och intyga att ingenting hemskt någonsin kommer att hända.
Men klockan var sen och Teodor sov djupt, och såhär i morgondimman är barndomsminnena så långt borta och Teodor leker obekymrat i uppehållet som himlen har bjudit på.
En liten bebis som rycker okontrollerat sover bredvid sin pappa i en stor säng och det är jobbigt att vara den där ena föräldern som ska garantera att allting kommer att förbli bra. Men vi kan inte garantera någonting och det måste vara det värsta med att vara förälder.
Jag fördes tillbaka till ett barndomsminne; att sitta ihopkurad i sängen med täcket omkring sig, endast med ett kikhål omkring ansiktet, låtsas att regnet är inomhus och att jag är i ett skyddat tält.
Mamma eller pappa som finns i närheten och i och med det kan aldrig någonting hemskt hända.
Jag tycker om regnet - när jag själv är inomhus. Och den där känslan av att vara skyddad, den naiva tron att ingenting ont kan hända om mamma eller pappa är nära, den borde alla barn få uppleva. Tids nog inser man att mamma och pappa inte kan rädda en från alla ens bekymmer och att man skapar murar som man själv måste riva för att kunna gå vidare i sitt liv.
Men jag ville så gärna smyga in till Teodor på hans rum, och sätta mig bredvid honom i sängen med ett täcke omkring oss och lyssna på regnsmattret, och intyga att ingenting hemskt någonsin kommer att hända.
Men klockan var sen och Teodor sov djupt, och såhär i morgondimman är barndomsminnena så långt borta och Teodor leker obekymrat i uppehållet som himlen har bjudit på.
En liten bebis som rycker okontrollerat sover bredvid sin pappa i en stor säng och det är jobbigt att vara den där ena föräldern som ska garantera att allting kommer att förbli bra. Men vi kan inte garantera någonting och det måste vara det värsta med att vara förälder.
100613
Det är bara att stålsätta sig.
Imorgon (antar att det blir på morgonen) så åker N iväg på jobb och jag blir själv med barnen i en vecka. Veckan ska avslutas med att jag ska åka tåg själv med barnen i 1 ½ timme, ingenting jag direkt ser fram emot, men styrkt av min tid som ensamstående så vet jag att jag kommer att klara av det galant. Man är ju en supermamma, för guds skull!
Båda barnen är fortfarande vakna, men ligger i sina sängar. N är och tränar.
Dagen har spenderats med att försöka fördriva sockeröverskottet som Teodor fick igår när vi var på kalas och firade Mina, Amandas dotter, som fyllde 5 år. Vi har varit ute i lekpark och gungat hiskeligt högt, och jag roade mig med att klättra upp i klätterställningar och åka rutchkana. N roade sig med att gunga för första gången på många år och Teodor roade sig med att springa omkring och vara lagom hysterisk. Vilgot, ja, han roade sig mest med att titta upp i barnvagnssufletten, men en liten tur på gungan i mammas knä fick det bli.
Hostan är bättre, och i övrigt känner jag mig helt pigg. Det är skönt att ha fullt hus igen, usch vad tyst det var där i slutet. Jag är inte lämpad att spendera tid ifrån mina barn, trots att jag ibland önskar att de kunde fara och flyga så att man fick lite lugn och ro... Men så fort de är bara några meter bort så börjar saknaden. Hönsfasoner, antar jag.
Det börjar närma sig med bröllopet. På tisdag ska jag hämta våra vigselringar - pirr i magen men jag har redan varit inne och tjuvkikat och vet att de är superfina. Min vigselring är dessutom gjord för att passa in perfekt med min förlovningsring. Exakt samma storlek, höjd och bredd. Det kommer vara så fint! Om bara lite mer än två månader är jag fru. Konstigt...
Efter extremt mycket om och men så har jag dessutom bestämt mig för att designa mina egna kläder som jag ska ha på bröllopet. Eller designa och designa; jag har bestämt vad jag vill ha och sedan har det införskaffats mönster och mormor ska sy. Jag ska till Örebro i början på juli och då ska det börja sys och provas och anpassas. Jag kunde helt enkelt inte hitta någonting jag trivdes i. N har samma kläd-issue så vi får se vad det blir. Vi är ju inga bröllops-människor någon av oss, så frack och brudklänning känns som big no-no. Hur som helst, nog om det...
Jag ska slänga mig i duschen snart, sedan bänka mig framför tv:n.
Nu är ju N borta nästa vecka men veckan efter det MÅSTE jag börja träna. Jag håller ju på att få dåndimpen. Min kropp skriker efter motion men jag bara sitter på mitt lata arsle om man bortser från alla miljontals promenader - jag behöver mer utmaning än så. Och någonting kreativt måste jag börja med också. Få anstränga huvudet lite. Jag skulle vilja börja skriva igen men jag hittar inte ron. Oftast när jag skriver går det på automatik och jag behöver sällan tänka på att tänka när jag sätter ord på papper. Men för att skriva någonting ordentligt (här pratar vi roman igen) så måste jag kunna koncentrera mig och det kan jag inte just nu...
Och nu skriker Vilgot så bye bye
Båda barnen är fortfarande vakna, men ligger i sina sängar. N är och tränar.
Dagen har spenderats med att försöka fördriva sockeröverskottet som Teodor fick igår när vi var på kalas och firade Mina, Amandas dotter, som fyllde 5 år. Vi har varit ute i lekpark och gungat hiskeligt högt, och jag roade mig med att klättra upp i klätterställningar och åka rutchkana. N roade sig med att gunga för första gången på många år och Teodor roade sig med att springa omkring och vara lagom hysterisk. Vilgot, ja, han roade sig mest med att titta upp i barnvagnssufletten, men en liten tur på gungan i mammas knä fick det bli.
Hostan är bättre, och i övrigt känner jag mig helt pigg. Det är skönt att ha fullt hus igen, usch vad tyst det var där i slutet. Jag är inte lämpad att spendera tid ifrån mina barn, trots att jag ibland önskar att de kunde fara och flyga så att man fick lite lugn och ro... Men så fort de är bara några meter bort så börjar saknaden. Hönsfasoner, antar jag.
Det börjar närma sig med bröllopet. På tisdag ska jag hämta våra vigselringar - pirr i magen men jag har redan varit inne och tjuvkikat och vet att de är superfina. Min vigselring är dessutom gjord för att passa in perfekt med min förlovningsring. Exakt samma storlek, höjd och bredd. Det kommer vara så fint! Om bara lite mer än två månader är jag fru. Konstigt...
Efter extremt mycket om och men så har jag dessutom bestämt mig för att designa mina egna kläder som jag ska ha på bröllopet. Eller designa och designa; jag har bestämt vad jag vill ha och sedan har det införskaffats mönster och mormor ska sy. Jag ska till Örebro i början på juli och då ska det börja sys och provas och anpassas. Jag kunde helt enkelt inte hitta någonting jag trivdes i. N har samma kläd-issue så vi får se vad det blir. Vi är ju inga bröllops-människor någon av oss, så frack och brudklänning känns som big no-no. Hur som helst, nog om det...
Jag ska slänga mig i duschen snart, sedan bänka mig framför tv:n.
Nu är ju N borta nästa vecka men veckan efter det MÅSTE jag börja träna. Jag håller ju på att få dåndimpen. Min kropp skriker efter motion men jag bara sitter på mitt lata arsle om man bortser från alla miljontals promenader - jag behöver mer utmaning än så. Och någonting kreativt måste jag börja med också. Få anstränga huvudet lite. Jag skulle vilja börja skriva igen men jag hittar inte ron. Oftast när jag skriver går det på automatik och jag behöver sällan tänka på att tänka när jag sätter ord på papper. Men för att skriva någonting ordentligt (här pratar vi roman igen) så måste jag kunna koncentrera mig och det kan jag inte just nu...
Och nu skriker Vilgot så bye bye
Han sover!
Klockan 19:30 somnade Vilgot igårkväll. Klockan 02:30 vaknade han upp första gången. YEEHA!
Teodor sa...
Jag har glömt att berätta om ännu en "snopp-incident" (minns ni "Lilla snigel-inlägget"?)
I torsdags duschade jag på morgonen (vilket jag väldigt sällan hinner/orkar göra, duschar nästan bara på kvällen), och när jag kommer ut ur duschen med en handduk runt mig så kommer Teodor springandes från vardagsrummet:
"Mamma har duschat klart!" utbrister han.
"Ja, mamma har duschat klart"
"Mamma har duschat snoppen!"
"Näää.... Mammor har ingen snopp, bara pappor och pojkar har snoppar"
"Va...?" Teodor tittar på mig med stora ögon och så lyfter han upp handduken för att titta efter ifall jag lurar honom eller inte *haha*
"Mamma har tappat snoppen." konstaterar han och nickar. Och sedan var det bra med den saken.
Ja, det är mycket sådant där just nu. Mycket utforskande av kroppen och mycket studerande av saker och människor i hans omgivning. Jag tycker det är väldigt uppfriskande!
I torsdags duschade jag på morgonen (vilket jag väldigt sällan hinner/orkar göra, duschar nästan bara på kvällen), och när jag kommer ut ur duschen med en handduk runt mig så kommer Teodor springandes från vardagsrummet:
"Mamma har duschat klart!" utbrister han.
"Ja, mamma har duschat klart"
"Mamma har duschat snoppen!"
"Näää.... Mammor har ingen snopp, bara pappor och pojkar har snoppar"
"Va...?" Teodor tittar på mig med stora ögon och så lyfter han upp handduken för att titta efter ifall jag lurar honom eller inte *haha*
"Mamma har tappat snoppen." konstaterar han och nickar. Och sedan var det bra med den saken.
Ja, det är mycket sådant där just nu. Mycket utforskande av kroppen och mycket studerande av saker och människor i hans omgivning. Jag tycker det är väldigt uppfriskande!
Mobilbilder
En riktig tröttmössa i bil efter en lång dag. Pappa skickade bild via mms på världens tröttaste Teodor
Och under tiden visade Vilgot upp sig från sin bästa sida, också en mobilbild, fast från min då (han har förresten sovit från 17:30, hittills 4 timmar alltså)
Imorgon kl 10 typ kommer mina andra älsklingar äntligen hem! Det är obehagligt tyst här hemma nu vill jag få be att tala om. Två dygn är mer än vad jag klarar av att vara borta från min stora prins!Skriver lite bara
Nu sover Vilgot i soffan, och N och storebror är fortfarande borta. De kommer hem imorgon. Jag saknar min stora kille (mina stora killar kanske jag ska skriva), det är tomt och tyst här hemma.
Jag har hunnit städa lite, diska och tvätta och plocka. Jag hostar som en tok men förutom det så mår jag helt okej. Hostmedicinen jag fick hem visade sig vara samma som Teodor hade förut, så jag hade redan en nästan full flaska stående hemma. Men men, nu har jag hostmedicin så att det räcker i alla fall.
Det är riktigt mörkt och dystert ute, så det känns som att klockan är mycket mer än vad den faktiskt är.
Vilgot har börjat intressera sig mer och mer för saker nu. Saker som låter, rör sig, blänker... ja, alla sorters saker. Eftersom jag inte har något babygym (förra gick sönder) så har jag spenderat halva dagen med att vifta med leksaker ovanför Vilgots huvud ;) Är nog dags att införskaffa en lekbåge nu. Babygym med madrass vill jag verkligen inte ha; det ska vara lättstädat och inte ta en massa plats, så en lekbåge är alldeles perfekt. Jag håller på att spana på begagnade, man kan få tag på lekbågar för en 50-lapp. Dessvärre tydligen inte i Gävle så jag får leta lite till. Att leksakerna är intakta är ju oväsentligt, jag har massvis med leksaker som jag kan fästa i bågen om jag vill. Jag funderar på att göra en egen, behövs ju i princip bara plaströr och slitstark tråd. Men jag får se hur jag gör. Så fort storbusen kommer hem så finns det inte så mycket tid för kreativt fixande längre...
Jag längtar lite efter att Vilgot ska flytta över till Teodors rum. Jag tror det får bli i november/december. Då ska jag banne mig måla om väggarna därinne, eller allra helst tapetsera i någon fin tapet. Framtidsdrömmar...
Jag har hunnit städa lite, diska och tvätta och plocka. Jag hostar som en tok men förutom det så mår jag helt okej. Hostmedicinen jag fick hem visade sig vara samma som Teodor hade förut, så jag hade redan en nästan full flaska stående hemma. Men men, nu har jag hostmedicin så att det räcker i alla fall.
Det är riktigt mörkt och dystert ute, så det känns som att klockan är mycket mer än vad den faktiskt är.
Vilgot har börjat intressera sig mer och mer för saker nu. Saker som låter, rör sig, blänker... ja, alla sorters saker. Eftersom jag inte har något babygym (förra gick sönder) så har jag spenderat halva dagen med att vifta med leksaker ovanför Vilgots huvud ;) Är nog dags att införskaffa en lekbåge nu. Babygym med madrass vill jag verkligen inte ha; det ska vara lättstädat och inte ta en massa plats, så en lekbåge är alldeles perfekt. Jag håller på att spana på begagnade, man kan få tag på lekbågar för en 50-lapp. Dessvärre tydligen inte i Gävle så jag får leta lite till. Att leksakerna är intakta är ju oväsentligt, jag har massvis med leksaker som jag kan fästa i bågen om jag vill. Jag funderar på att göra en egen, behövs ju i princip bara plaströr och slitstark tråd. Men jag får se hur jag gör. Så fort storbusen kommer hem så finns det inte så mycket tid för kreativt fixande längre...
Jag längtar lite efter att Vilgot ska flytta över till Teodors rum. Jag tror det får bli i november/december. Då ska jag banne mig måla om väggarna därinne, eller allra helst tapetsera i någon fin tapet. Framtidsdrömmar...
Ja...
Jag är seriöst hatad av högre makter; därför låg jag och hostade konstant till 4 imorse.
Vilgot var i alla fall en ängel, och sov till *tadam* 9 på morgonen.
Vilgot var i alla fall en ängel, och sov till *tadam* 9 på morgonen.
Nu är hostmedicin införskaffad i alla fall och i brist på bra väder (ösregn, det är nog inte meningen att jag ska få ett break) så ska jag väl städa... Ibland känns det bara som att det mesta är emot en.
Teodor är borta inatt & imorn
Nu är jag enbarnsmamma i ett dygn ungefär, kanske mer.
Det är så skönt att vara enbarnsmamma för en stund. Även om jag saknar mitt stora yrväder.
Det är så skönt att vara enbarnsmamma för en stund. Även om jag saknar mitt stora yrväder.
Men självklart just när jag passar på att vara enbarnsmamma, så passar också Vilgot på att få jätteont i magen och drabbas av insomningssvårigheter bigtime, så han ligger och skriker och har legat och skrikit i pricip hela dagen.
Ja, det var den tystnaden det. Förhoppningsvis går det över. Helst till natten åtminstone. Stackars barn.
Ja, det var den tystnaden det. Förhoppningsvis går det över. Helst till natten åtminstone. Stackars barn.
Igår passade det att sova minsann
En trött mammas kärleksbekännelser
Kärlek.
Ja, vilket konstigt ord egentligen.
Kär Lek.
Ja, vilket konstigt ord egentligen.
Kär Lek.
En lek tillsammans med någon man håller kär.
En lek, ibland på allvar, ibland på skoj.
Kärlek.
Vad betyder det egentligen att älska någon? Ä L S K A
Jag älskar mina barn.
Ibland älskar jag mina barn så att jag vill slita av mig håret i frustration. Ibland älskar jag mina barn men vill slänga ut dom genom fönstret så att det blir lite tyst någon gång. Ibland älskar jag mina barn så att hjärtat ramlar ut ur kroppen, hamnar utanför bröstkorgen och varje gång någon snuddar vid hjärtat känns det som att det ska brista. Ibland älskar jag mina barn så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Varje dag älskar jag mina barn mer än vad som kan beskrivas. Varje dag älskar jag mina barn vettlöst.
När jag var yngre, alldeles för ung, så tänkte jag att äkta kärlek - det är att gå genom eld för en annan människa.
Nu tänker jag ibland att kärlek är att just låta bli att gå genom elden; att istället finnas till för de man älskar, utan att elda upp sig själv.
Nu tänker jag att kärlek som är så stark att man ger upp sig själv, är inte längre kärlek.
Att våga älska är att våga vara sig själv, att våga vara stark.
För våra barn är vi starka. Då vi vill slåss för våra barns skull - då är vi svaga. Svaga i den maktlöshet vi känner. Men från den stunden då vi vågar stå stilla och inte höja våra armar mot skyn och vråla, så är vi starka.
Ja, kärlek.
Jag var helt säker på att jag aldrig skulle kunna älska någon annan lika mycket som jag älskar Teodor.
Men sedan kom Vilgot.
Och så vändes allting upp och ner.
För visst kunde jag älska fler än Teodor. Och aj vad ont det kan göra med så mycket kärlek i kroppen.
Ändå känner jag mig inte färdig. Inte färdig med barnafödandet, inte färdig med kärleken. Jag har mycket kvar att ge, mycket kärlek kvar att dela med mig av.
Ibland kan jag tänka på hur mitt liv hade blivit om jag inte flyttat hit. Om jag inte tagit jobbet. Om jag gått ut gymnasiet med bra betyg. Om jag skaffat andra vänner. Om...
Men aldrig att jag kan tänka på hur livet varit om jag inte fått mina barn. För mina barn ÄR ju mitt liv. De är hela mitt liv.
Även om jag kan göra andra saker utan dom, jag kan ha saker för mig vid sidan om, som inte angår mina barn, men mina barn är ändå jag. De är min skapelse, min vilja, mitt behov och mitt stöd. Mina barn är min maktlöshet och min tillförsikt, min lycka och min sorg och allt däremellan. Hur vore livet utan dem? Det hade inte ens varit ett liv.
Och egentligen spelar det ingen roll vad som händer i framtiden. De kommer för alltid att vara mina barn. Ingenting kan ändra på det. Ingen naturmakt och inget krig. Ingenting kan ändra på att mina barn är en del av mig.
Så kärlek.
Ett mycket, mycket konstigt ord.
Men ack så härligt
Att kunna älska så innerligt, att få ta del av detta stora.
(och självklart älskar jag N också, min gemensamme skapare av dessa underbara och bedårande barn. Ja, tänk vad mycket kärlek jag har omkring mig)
En lek, ibland på allvar, ibland på skoj.
Kärlek.
Vad betyder det egentligen att älska någon? Ä L S K A
Jag älskar mina barn.
Ibland älskar jag mina barn så att jag vill slita av mig håret i frustration. Ibland älskar jag mina barn men vill slänga ut dom genom fönstret så att det blir lite tyst någon gång. Ibland älskar jag mina barn så att hjärtat ramlar ut ur kroppen, hamnar utanför bröstkorgen och varje gång någon snuddar vid hjärtat känns det som att det ska brista. Ibland älskar jag mina barn så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Varje dag älskar jag mina barn mer än vad som kan beskrivas. Varje dag älskar jag mina barn vettlöst.
När jag var yngre, alldeles för ung, så tänkte jag att äkta kärlek - det är att gå genom eld för en annan människa.
Nu tänker jag ibland att kärlek är att just låta bli att gå genom elden; att istället finnas till för de man älskar, utan att elda upp sig själv.
Nu tänker jag att kärlek som är så stark att man ger upp sig själv, är inte längre kärlek.
Att våga älska är att våga vara sig själv, att våga vara stark.
För våra barn är vi starka. Då vi vill slåss för våra barns skull - då är vi svaga. Svaga i den maktlöshet vi känner. Men från den stunden då vi vågar stå stilla och inte höja våra armar mot skyn och vråla, så är vi starka.
Ja, kärlek.
Jag var helt säker på att jag aldrig skulle kunna älska någon annan lika mycket som jag älskar Teodor.
Men sedan kom Vilgot.
Och så vändes allting upp och ner.
För visst kunde jag älska fler än Teodor. Och aj vad ont det kan göra med så mycket kärlek i kroppen.
Ändå känner jag mig inte färdig. Inte färdig med barnafödandet, inte färdig med kärleken. Jag har mycket kvar att ge, mycket kärlek kvar att dela med mig av.
Ibland kan jag tänka på hur mitt liv hade blivit om jag inte flyttat hit. Om jag inte tagit jobbet. Om jag gått ut gymnasiet med bra betyg. Om jag skaffat andra vänner. Om...
Men aldrig att jag kan tänka på hur livet varit om jag inte fått mina barn. För mina barn ÄR ju mitt liv. De är hela mitt liv.
Även om jag kan göra andra saker utan dom, jag kan ha saker för mig vid sidan om, som inte angår mina barn, men mina barn är ändå jag. De är min skapelse, min vilja, mitt behov och mitt stöd. Mina barn är min maktlöshet och min tillförsikt, min lycka och min sorg och allt däremellan. Hur vore livet utan dem? Det hade inte ens varit ett liv.
Och egentligen spelar det ingen roll vad som händer i framtiden. De kommer för alltid att vara mina barn. Ingenting kan ändra på det. Ingen naturmakt och inget krig. Ingenting kan ändra på att mina barn är en del av mig.
Så kärlek.
Ett mycket, mycket konstigt ord.
Men ack så härligt
Att kunna älska så innerligt, att få ta del av detta stora.
(och självklart älskar jag N också, min gemensamme skapare av dessa underbara och bedårande barn. Ja, tänk vad mycket kärlek jag har omkring mig)
Bilder
I brist på energi så kommer några bilder på dom som betyder mest istället.
Sjuk
Japp, jag har lyckats bli sjuk. Och Teodor också, verkar det som. Han tar det dock mer som en man än vad jag gör. Jag känner mig helt sänkt. Känns som jag har svalt ett rakblad dessutom. Återkommer när det finns lite mer ork.
HAHA!
Imorse (nåja det är väl kanske fortfarande morgon) så låg Vilgot i våran säng och luftade rumpan. Han var således naken nedtill. Jag och N och Teodor ligger/sitter i sängen och håller honom och varandra sällskap. Teodor pussar och kramar på Vilgot och så plötsligt brister Teodor ut i sång:
"Lilla snoppen akta dig, akta dig, akta dig. Lilla snoppen akta dig, annars tar jag dig!"
HAHAHA gud vad kul! Jag och N bara stirrade på varandra i någon sorts chock. Det ska ju såklart vara "Lilla snigel" men eftersom Vilgot var naken så blev det "Lilla snoppen" istället. Han sjöng i alla fall jättebra, min Teddis. Och det är ju sött av honom att inkludera lillebror i sina sånger...
"Lilla snoppen akta dig, akta dig, akta dig. Lilla snoppen akta dig, annars tar jag dig!"
HAHAHA gud vad kul! Jag och N bara stirrade på varandra i någon sorts chock. Det ska ju såklart vara "Lilla snigel" men eftersom Vilgot var naken så blev det "Lilla snoppen" istället. Han sjöng i alla fall jättebra, min Teddis. Och det är ju sött av honom att inkludera lillebror i sina sånger...
BVC & födelsedag igår
Dagen igår spenderade vi först på BVC: Min fina V växer så fort! 57,1 cm och 5306 gram. Han har vuxit ca 8 cm och gått upp ca 2,2 kg under sina två första levnadsmånader. Helt acceptabelt! Teodor var snäll och imponerade på BVC-Eva när han plockade undan efter sig så fint och bara tittade på alla spännande saker med ögonen och inte pillade på allt. Så något rätt i min uppfostran måste jag ju göra i alla fall (jag vet att jag är en bra mamma, men ibland när man har ett barn mitt uppe i trotsen så känner man sig rätt maktlös och rätt värdelös)!
Sedan gick vi till Kristinaplan och satte oss på lekplatsen utanför Emilia och inväntade att hon skulle sluta jobbet. Det blev efter det bussen till Finnböle där det vankades kalas för Elmer, som fyllde 2 år igår GRATTIS! Det vär härligt, alla ungarna plaskade omkring i minipoolen och åkte rutchkana. Det åts tårta, glass, bullar och korv och dracks saft. Teodor betedde sig exemplariskt, jag behövde knappt ens hålla koll på honom - han var en liten ängel igår om man bortser från några småmissar då han blev gnället själv i några minuter. Men han var snäll, lät Elmer för det mesta ha sina presenter för sig själv, även om han skulle hjälpa till att öppna alla paket. Goa unge!
Det blev en lång dag; vi gick hemifrån halv tio på morgonen och kom hem halv åtta på kvällen. Teodor hade slocknat på bussen på väg dit (så går det när man gör morgon kl 6) så jag fick bära honom halva vägen till Emilias föräldrar... Härligt med 16 kg sovande unge.
Jag hittar inte överföringssladden till kameran, så bilder får komma lite senare. Idag kommer barnens mormor och sover över.
Sedan gick vi till Kristinaplan och satte oss på lekplatsen utanför Emilia och inväntade att hon skulle sluta jobbet. Det blev efter det bussen till Finnböle där det vankades kalas för Elmer, som fyllde 2 år igår GRATTIS! Det vär härligt, alla ungarna plaskade omkring i minipoolen och åkte rutchkana. Det åts tårta, glass, bullar och korv och dracks saft. Teodor betedde sig exemplariskt, jag behövde knappt ens hålla koll på honom - han var en liten ängel igår om man bortser från några småmissar då han blev gnället själv i några minuter. Men han var snäll, lät Elmer för det mesta ha sina presenter för sig själv, även om han skulle hjälpa till att öppna alla paket. Goa unge!
Det blev en lång dag; vi gick hemifrån halv tio på morgonen och kom hem halv åtta på kvällen. Teodor hade slocknat på bussen på väg dit (så går det när man gör morgon kl 6) så jag fick bära honom halva vägen till Emilias föräldrar... Härligt med 16 kg sovande unge.
Jag hittar inte överföringssladden till kameran, så bilder får komma lite senare. Idag kommer barnens mormor och sover över.
Badkalas!
Annika och Vilgot
Emilia och Vilgot
Jag har tydligen inte lyckats fånga någon bra bild på födelsedagsbarnet själv, men han fick ju vara med på framsidan på tidningen, så då är nog situationen räddad ändå ;)
ÄLSKADE
Jag kan minst sagt säga att jävlar vilken tur att jag inte glömde kameran hemma denna gång! Picnicen som vi var på hade jag inte fattat (förvirrad, någon?) var en terminsavslutning med diplom/betyg för 6-åringarna som börjar skola i höst, och sånguppvisning med alla barnen, inklusive min egen son! Hjärtat svämmade ju över! Hur som, det var en trevlig stund, med pannkaksfika och såpbubbleblåsning, glassbjudning och sandlådelek och ett idogt pussande på Vilgot som nattispersonalen ju inte träffat än.
Jag filmade alla sångerna, men förde bara över två stycken till youtube, här kommer de, plus lite bilder!
Planering
Tiden går så fort och även om det är låååångt kvar så är det lika bra att börja planera redan nu för framtiden. Min tanke är att jag ska vara mammaledig till 1 maj. Sedan ska N ta över och vara pappaledig till 1 juli. Sedan tar jag semester hela juli månad (kanske N också?) och så försöker vi få plats för Vilgot på förskolan till 1 augusti med 2 veckors inskolning då jag och N avlöser varandra och tar ut föräldrapenning fast olika dagar. Då är han 16 månader gammal. Betydligt yngre än vad Teodor var när han började förskolan, han var ju hela 21 månader. Men det ska nog gå bra. De kommer ju gå på samma dagis fast på olika avdelningar så skulle det krisa kan säkert Teodor få honom att känna sig trygg! Jag ska lämna in semesteransökan till jobbet redan i januari så att jag är hyfsat garanterad att få den semestertid jag vill ha. Skulle det mot all förmodan inte gå att få semester då så tar jag ut föräldrapenning istället, jag kommer ha några dagar kvar eftersom jag bara tar ut 5 dagar i veckan.
Så ser mina planer ut. Skulle man ha riktig jäkla tur så har både jag och N heltidsjobb nästa år vid den här tiden, och då blir nog läget lite annorlunda. Men det vågar man ju inte hoppas på. Så än så länge är det det här som gäller. Det känns bra. Det känns bättre än förra gången då jag aldrig riktigt visste hur jag skulle göra. Nu kan jag kanske ta till vara på tiden och njuta av min kanske sista mammaledighet, vem vet.
Så ser mina planer ut. Skulle man ha riktig jäkla tur så har både jag och N heltidsjobb nästa år vid den här tiden, och då blir nog läget lite annorlunda. Men det vågar man ju inte hoppas på. Så än så länge är det det här som gäller. Det känns bra. Det känns bättre än förra gången då jag aldrig riktigt visste hur jag skulle göra. Nu kan jag kanske ta till vara på tiden och njuta av min kanske sista mammaledighet, vem vet.
Resumé
De bästa stunderna på dagen är (utan inbördes ordning); att sitta på Teodors sängkant och prata med honom - i lugn och ro - om dagen som varit. Om vad han gjort, om vad han ätit, vad han känt och om andra saker såsom regler för hur man får bete sig och varför mamma blir så arg ibland. Då lyssnar han med sin fulla kapacitet och tar in det jag säger. Ingen som stör oss och inga andra störande/påfrestande element. Vi skrattar, kramas och pussas och Teodor berättar med sitt alltmer växande ordförråd hur han tänker och känner.
Den andra bästa stunden på dagen är när jag flyttar över Vilgot till mig i stora sängen kl 5 på morgonen. Då kan jag ligga och bara titta på honom, munnen som småler i sömnen och den alldeles avslappnade lilla lilla kroppen. Ligga med honom vänd emot mig och få ha min arm om honom, helt tyst; bara små bebissusande hörs.
Den tredje bästa stunden är när jag får sitta/ligga helt själv med N i soffan. Inga barn som springer omkring, inget skrik, ingen panik, bara lugn och harmoni. Barnen har lagt sig för natten och vi har några timmar på oss innan jag blir för trött, då vi kan sitta och prata, se på tv, bara finnas. När han är där känner jag mig så trygg och lugn.
Igår fick jag min yngste son att skratta så att han nästan kiknande. Jag gjorde knäböj med honom i famnen, det kittlade gott i kistan det. Och jag har en väldig träningsvärk idag.... Men det var det värt, för att höra ett pyttigt barn skratta måste ju vara något av det härligaste som finns.
Idag är det picknick på förskolan! Klockan 16:15 ska vi vara där, redo med matsäck och filt. Alla barn blir bjudna på glass. Vädret ser ut att bli fint idag också. Och på tisdag börjar Teddis inskolas i långsam takt på andra avdelningen - den med de stora barnen. Pirr pirr. Han ligger på mage i soffan (han har ett sår i rumpan så han vill inte sitta ner) och äter jordgubbskräm med mjölk. Härliga grejor det. Om en timme ska vi klä på oss och bege oss. Tvättmaskinen står och brummar och Vilgot ligger och sjusover. N är och hjälper en kompis att flytta i Sundsvall och imorgon är det Elmers födelsedag och vi ska på kalas! Yeeey (och inga barn är sjuka, peppar peppar)
Den andra bästa stunden på dagen är när jag flyttar över Vilgot till mig i stora sängen kl 5 på morgonen. Då kan jag ligga och bara titta på honom, munnen som småler i sömnen och den alldeles avslappnade lilla lilla kroppen. Ligga med honom vänd emot mig och få ha min arm om honom, helt tyst; bara små bebissusande hörs.
Den tredje bästa stunden är när jag får sitta/ligga helt själv med N i soffan. Inga barn som springer omkring, inget skrik, ingen panik, bara lugn och harmoni. Barnen har lagt sig för natten och vi har några timmar på oss innan jag blir för trött, då vi kan sitta och prata, se på tv, bara finnas. När han är där känner jag mig så trygg och lugn.
Igår fick jag min yngste son att skratta så att han nästan kiknande. Jag gjorde knäböj med honom i famnen, det kittlade gott i kistan det. Och jag har en väldig träningsvärk idag.... Men det var det värt, för att höra ett pyttigt barn skratta måste ju vara något av det härligaste som finns.
Idag är det picknick på förskolan! Klockan 16:15 ska vi vara där, redo med matsäck och filt. Alla barn blir bjudna på glass. Vädret ser ut att bli fint idag också. Och på tisdag börjar Teddis inskolas i långsam takt på andra avdelningen - den med de stora barnen. Pirr pirr. Han ligger på mage i soffan (han har ett sår i rumpan så han vill inte sitta ner) och äter jordgubbskräm med mjölk. Härliga grejor det. Om en timme ska vi klä på oss och bege oss. Tvättmaskinen står och brummar och Vilgot ligger och sjusover. N är och hjälper en kompis att flytta i Sundsvall och imorgon är det Elmers födelsedag och vi ska på kalas! Yeeey (och inga barn är sjuka, peppar peppar)
Massiv bildstöld
Jo, jag sa ju att jag skulle sno bilderna som Marie tagit.
Samtliga bilder är tagna av Marie Eriksson och samtliga bilder är klickbara (kommer upp i större format)
Samtliga bilder är tagna av Marie Eriksson och samtliga bilder är klickbara (kommer upp i större format)
Sommarlov?
Första juni och första dagen med blöjavvänjning. 17 augusti ska han (ja banne mig!) vara blöjfri! Dagtid alltså, natt får ta den tid det tar. Endast kalsong har varit på sedan han kom hem ifrån dagis och två golvkissningar har det blivit hittills. Ingen på pottan eller i toasitsen än så länge. Men vi har suttit, oj oj vad vi suttit både på toalettstolen och på pottan, och läst "Max och pottan" och diskuterat kiss och bajs med varandra (jag och Teodor alltså) hela kvällen. Det ska nog gå bra det här.
Annars så har vi haft besök av Camilla idag. Tog en kaffe och frös i skuggan och snackade lite skit.
Ungarna ligger i sina sängar och någon stackars jäkel, ja förmodligen jag då, måste ta itu med den förbannade disken. Tvätten är hängd och dagen har varit trivsam.
Så, godnatt, lite i förtid!
Annars så har vi haft besök av Camilla idag. Tog en kaffe och frös i skuggan och snackade lite skit.
Ungarna ligger i sina sängar och någon stackars jäkel, ja förmodligen jag då, måste ta itu med den förbannade disken. Tvätten är hängd och dagen har varit trivsam.
Så, godnatt, lite i förtid!
Det finaste jag har...
... är ju förstås mina barn. De gapar och skriker av olika anledningar och jag kan tänka mig att de i framtiden kommer åka i luven på varandra minst sjuttiotusen gånger varje dag, men ibland glimmar de verkligen till, och är precis sådär underbart härliga i vardagen som de är varje dag i mitt hjärta. Så här kommer en bildbomb, för kameran var framme minsann!!
Teodor får håret stylat av pappa inför dagis
Gladfis AB
Pusskalas
Och grattis till morfar, 55 år idag