Igår kväll så går jag in till vårat sovrum för Vilgot har kinkat lite, jag tänkte stoppa in nappen. Teodor är nattad, och så även Vilgot, men det har inte somnats riktigt än. Med berått mod går jag fram till spjälsängen, men döm av min förvåning när jag inte ser ett utan TVÅ barn ligga i den! Teodor har klättrat upp och krypit ner bredvid sin lillebror för att trösta. Gissa vilket liv det blev när jag bestämde att det inte var ok??! Båda pojkarna skrek i högan sky när jag bar bort Teodor tills hans eget rum och egna säng... Men herre gud han hade ju kunnat mosa sin lillebror, tänk om han råkat lägga sig ovanpå honom eller om han råkat sätta ner foten på hans mage när han klättrat upp i sängen... Ja, fy bövelen. Nu måste man alltså vara sjukligt uppmärksam även på kvällarna, för smyga, det kan han.
Och imorse började vi dagen med att ramla ner för trappan i entrén. Bara tre trappsteg men ändock rakt ner på stengolv, vilket resulterade i tre märken på kinden och en fläskläpp. Och Vilgot har rivit sig på näsan och fått ett jack, det var för några dagar sedan nu men det ser fortfarande läbbigt ut. Och Teodor ena öga har svullnat (han har antagligen fått ett bett), så hela ögonlocket hänger ner över ögat... Och Vilgot och pappa N ramlade över en leksak som låg på golvet, varpå N försökte lindra fallet och därmed har vi nu ett hål i våran sovrumsdörr... Behöver jag säga att det känns som att mina barn har hamnat i en global krigszon???
Men i alla fall så är Teodor på dagis nu, och han fick en stor kram från Anne som saknat honom under de nästan 2 veckor som gått. Och Vilgot sover för tillfället.
Ska iväg och titta på lokal och på tyg och lite annatl. Resten av dagen kommer att spenderas med att städa; igår köptes en ny dammsugare (jag hade som vanligt dödat den gamla) och en ny skurhink. Så nu ska det bli skinande hus här hemma. Så småningom...