Imorgon (antar att det blir på morgonen) så åker N iväg på jobb och jag blir själv med barnen i en vecka. Veckan ska avslutas med att jag ska åka tåg själv med barnen i 1 ½ timme, ingenting jag direkt ser fram emot, men styrkt av min tid som ensamstående så vet jag att jag kommer att klara av det galant. Man är ju en supermamma, för guds skull!
Båda barnen är fortfarande vakna, men ligger i sina sängar. N är och tränar.
Dagen har spenderats med att försöka fördriva sockeröverskottet som Teodor fick igår när vi var på kalas och firade Mina, Amandas dotter, som fyllde 5 år. Vi har varit ute i lekpark och gungat hiskeligt högt, och jag roade mig med att klättra upp i klätterställningar och åka rutchkana. N roade sig med att gunga för första gången på många år och Teodor roade sig med att springa omkring och vara lagom hysterisk. Vilgot, ja, han roade sig mest med att titta upp i barnvagnssufletten, men en liten tur på gungan i mammas knä fick det bli.

Hostan är bättre, och i övrigt känner jag mig helt pigg. Det är skönt att ha fullt hus igen, usch vad tyst det var där i slutet. Jag är inte lämpad att spendera tid ifrån mina barn, trots att jag ibland önskar att de kunde fara och flyga så att man fick lite lugn och ro... Men så fort de är bara några meter bort så börjar saknaden. Hönsfasoner, antar jag.

Det börjar närma sig med bröllopet. På tisdag ska jag hämta våra vigselringar - pirr i magen men jag har redan varit inne och tjuvkikat och vet att de är superfina. Min vigselring är dessutom gjord för att passa in perfekt med min förlovningsring. Exakt samma storlek, höjd och bredd. Det kommer vara så fint! Om bara lite mer än två månader är jag fru. Konstigt...
Efter extremt mycket om och men så har jag dessutom bestämt mig för att designa mina egna kläder som jag ska ha på bröllopet. Eller designa och designa; jag har bestämt vad jag vill ha och sedan har det införskaffats mönster och mormor ska sy. Jag ska till Örebro i början på juli och då ska det börja sys och provas och anpassas. Jag kunde helt enkelt inte hitta någonting jag trivdes i. N har samma kläd-issue så vi får se vad det blir. Vi är ju inga bröllops-människor någon av oss, så frack och brudklänning känns som big no-no. Hur som helst, nog om det...

Jag ska slänga mig i duschen snart, sedan bänka mig framför tv:n.
Nu är ju N borta nästa vecka men veckan efter det MÅSTE jag börja träna. Jag håller ju på att få dåndimpen. Min kropp skriker efter motion men jag bara sitter på mitt lata arsle om man bortser från alla miljontals promenader - jag behöver mer utmaning än så. Och någonting kreativt måste jag börja med också. Få anstränga huvudet lite. Jag skulle vilja börja skriva igen men jag hittar inte ron. Oftast när jag skriver går det på automatik och jag behöver sällan tänka på att tänka när jag sätter ord på papper. Men för att skriva någonting ordentligt (här pratar vi roman igen) så måste jag kunna koncentrera mig och det kan jag inte just nu...

Och nu skriker Vilgot så bye bye