Denna midsommarafton till ära inleddes med ett nattligt besök av Mr Krupp. Cirkus klockan två inatt kom en liten tvååring instapplandes i vårat sovrum med skällhosta, andnöd och en kudde under armen. Sedan dess har han hostat - och hostar än.
Jag kan bara föreställa mig hur jag själv skulle må, liggandes med för trånga luftrör och kippa efter luft samtidigt som mina lungar håller på att med kraftiga skall avlägsnas från min kropp - för så föreställer jag mig att det känns. Jag skulle nog ligga ner och grina non stop tills det var över.
Men min tappre lille son, han bara låg där, medan det rev i kroppen på honom, och vaknade med gott humör och ett leende på läpparna, trots att skällhostan och andnöden fortfarande är kvar.

I alla fall så tror jag att det blir Söderhamn ändå. Han har ingen feber och han är inte glansig på ögonen, och han verkar pigg. Och krupp smittar ju inte. Och vad jag vet så har de inte tänkt sig några sportsliga aktiviteter så det enda Teodor i princip kan drabbas av ute vid vattnet är frisk luft och ett och annat myggbett. I värsta fall så har vi tillgång till bil och kan vända och åka hem igen om hans tillstånd skulle förvärras. Även nära till sjukhus om han skulle behöva andas lite i mask, vilket jag inte tror att han kommer att behöva. Frisk luft och upprätt position brukar fungera alldeles utmärkt för denna lille herre.

Men nu, Mr Krupp, så vill vi tacka för att du kom och bege dig nu åt helvete långt bort härifrån!!