Så, inatt var ju då premiärnatten i nya sängen. Första natten som Teodor sover själv i en säng utan skydd på kanterna, i form av spjälor eller nät.
Och jag kan berätta....

... Att det gick jättebra!!!

Han somnade som sagt 18:35.
Klockan 02:00 var jag upp och tittade till honom, för att se så att han inte hade ramlat ur. Det var lite av ett skräckscenario, för det fanns ingen Teodor i varken säng eller madrass nedanför! Hjärtat slog som en beatbox och jag sprang in till N och frågade i panik "Var är Teodor?" som att han skulle veta... I alla fall, N har mer huvudet på skaftet i krävande situationer och tände helt sonika taklampan i Teddans rum. Då såg vi. Han har ramlat ner från sängen (utan ett ljud) och vidare ner bland kuddarna och ut på golvet. Så där låg han , i hörnet vid fönstret, och sov så gott. Snacka om tungsovare. Inte vaknade han av lampan eller av att jag och N stod och snackade över hans huvud heller.. Men när jag skulle lyfta över honom i sängen igen så vaknade han till och fick lite välling, så somnade han om innan han hann dricka upp den. Jag behövde inte vara kvar i rummet utan han somnade själv. Kvart i sex vaknade han i morse, och gick in till oss. Inte ledsen eller nåt för att det var annorlunda, utan helt accepterande av situationen.

Det känns jätteskönt, hoppas att detta håller i sig! Fast han kan ju gärna få vara kvar i sängen istället för att sova på golvet ;)