Nu ligger pappan och har somnat om med huvudvärk i sängen. Det underbara trotsmonstret (som absolut INTE varit underbar de senaste dagarna) sover sött på madrassen på golvet i sitt rum av någon anledning och jag sitter ensam här framför datorn och pustar ut. Om fem timmar börjar jobbet igen, måndag idag och ny vecka.

Igår var jag alltså i Örebro. Och jag kan inte nog poängtera undret TÅGRESA. Det måste vara guds skapelse! Sålänge man åker själv utan barn vill säga.... Det jag menar med detta är att i fem timmar sammanlagt (2½ åt gången) fick jag sitta i tyst och ro med min bok Älskade barn (lämplig titel) och känna tågets rörelser under mig, denna sövande känsla. Att bara få vara JAG, inte mamma, kanske inte ens Elsa, utan bara jag, fast i boken och helt anonym. Behöver jag säga att jag läste ut den? Ingen som störde, ingen som ville ha min uppmärksamhet, bara jag och tåget (och alla andra resenärer, det är en hel del på söndagar uppenbarligen). 

I alla fall så var mammas nya lägenhet fin, och Örebro var också fint. Vi hann med två rundor på IKEA med massiv shopping, samt en ordentlig rundtur av lägenheten innan det var dags att sätta sig på tåget igen, som gick fem (jag kom kvart i ett). Så effektiva var vi i alla fall. 

Det blev ju ingen grillning i lördags för min och Teodors del men det var värt att offra, för söndagen kändes helt kanon! 

Jag vet inte riktigt hur jag ska överleva morgondagen dock, först jobba stängning ikväll och sedan morgonpasset imorgon. Man måste vara 18 år och barnlös för att palla med det. Tyvärr (eller tack och lov?!) är jag ingetdera. 

Nu ska jag njuta av mitt aningens sena kaffe och inte röra på mig på en dryg timma.