Har man ens älskat innan man fått barn? Ja, det är klart att man kan älska sin käresta, sina föräldrar, syskon och vänner. Men ett barn. Det behöver inte vara bundet via blod & gener, det behöver inte likna en själv. Men ett barn, att uppfostra och se växa, att följa i livets utveckling. Att älska, vårda och ömma för. Att bråka med, bli frustrerad på och framförallt sakna i alla stunder av livets vakna och sovande delar av dygnet. Jag kan sakna Teodor även när han sitter precis bredvid mig. För behovet av att hålla i honom, känna hans lukt, knottret på hans hud, höra hans röst - är så stort att jag saknar honom även i den stunden då jag håller i honom hårt. Det är så påtagligt hur snabbt tiden går när ett barn är litet. Hur kort allting är, hur försvinnande kort och inte alls evinnerligt allt är. Han växer, dagarna går, veckorna går, månaderna går, åren går och han växer. Han växer ifrån mig! Han växer och utvecklas och jag älskar honom mer än förmågan att kunna andas. Jag kan med största säkerhet säga att jag skulle offra ALLT på en sekund för honom. Allt. Vartenda öre, varenda steg, varje tanke och allt annat jag skulle kunna komma på att offra.

All kärlek känns så trivial när jag jämför med kärleken till Teodor. Jag älskar, jag älskar hyfsat många människor. Men ingen kommer i närheten av min kärlek till Teodor. Han vinner med lätthet över alla andra. Mitt starka, lilla, goa, fina, underbara, trotsigt härliga och envisa barn. Mitt bevis på att livet har en verklig mening.



Till någonting inte fullt lika seriöst, så ska jag iväg och jobba idag vid tre. Och den nedrans cykeln har fått punka så jag får GÅ till jobbet. Kan ni förstå, det tar nästan en timme att gå! Och ikväll kommer vi komma därifrån omkring kvart i nio, så gissa när jag kommer hem... Tur att jag är ledig hela helgen. På söndag blir det kanske av att åka till Örebro och hjälpa mormor och packa upp prylar och på lördag är det invigning/öppet hus på gymmet samt eventuellt nån sorts kräftskiva/grillkväll eller vad det nu var, hos Roger och Pia. Får se om vi pallrar oss dit.

Men nu är det kaffedrickande och en söt unge på golvet som jag tror behöver en ny blöja som gäller. Sedan ska vi in och hoppa på pappa N så att han vaknar och hjälper lilla mamman att tvätta kläder ;)