Lilla hjärtat






det bara kommer fler och fler. och som den hönsmamma jag är tar det all min energi att inte ringa hundra gånger till vårdcentralen för att kontrollera att detta verkligen är okej. han kunde iallafall sova femton minuter, alltid nåt.

bilderna är klickbara.
Badkiddos

Ny blogg.
Ett avslut
Nu ska vi snart iväg till förskolan och sedan vidare till stan med bästa Ammie + Hugo för en fika. Jag återkommer om den nya adressen som kommer ersätta barnbus, jag måste bara fixa lite först. Håll utkik här i bloggen (eller kontakta mig) om ni vill fortsätta följa oss.
3 ÅR!
I alla fall, i helgen var det då kalas, två stycken. Och nu är jag slut ;)
Tack alla som kom och uppmärksammade Teodor, och tack för alla presenter. Jag kanske ids fotografera lite vad han fick senare, men orken finns inte just nu (paltkoma typ). Men några bilder på födelsedagsbarnet kommer här:
...
Men sedan kom barnen, de verkliga barnen. Och den verkliga tröttheten. Och tvåårstrots och treårstrots och spädbarnskolik, och vakennätter och ytterst opedagogiska situationer. Så kom förhållandekrisar och ekonomiproblem och jobb och lägenhet som måste städas regelbundet. Ja, det där med att vara världens bästa mamma rann liksom ut i sanden i takt med att barnen kom. Men trots hysteriska utbrott på ICA, långa kvällar med mycket skrik, alldeles för mycket tv-tittande och ibland inte överdrivet näringsrik mat. Jag hade även en tanke om att jag, när jag var gravid, bara skulle äta organisk mat och träna regelbundet. Hur gick det med det då...
Men, jag tycker att jag är en ganska bra mamma ändå. Lika jobbig som alla andra mammor som gormar frustrerat på sina barn som absolut inte alls gör som de blivit tillsagda. En mamma som inte har ögon i nacken 24/7 men en mamma som älskar. En pedagogiskt okorrekt mamma som knappast uppfostrar små Einsteins eller elitidrottare. Bara helt vanliga, knäppa, egensinniga barn med stora viljor. Måste allting vara så banbrytande då? Det kanske räcker att bara vara. Att få ett rätt av fem. Tjugo rätt av hundra.
Eller jag kanske bara vill få mig själv att må bättre.
Tandisar
Tänder på Ville Vomp växer verkligen typ långsammast i världen. En halv millimeter i veckan typ. Men här kommer bildbeviset, fem år försent (typ).
Good night, sleep tight



Teodor har blivit världens gosigaste kille. Det började för några veckor sedan. Han är ju supertrotsig också men han har tidigare varit en kille som inte gillar att kramas sådär överdrivet mycket - sitta i knät och gosa har han inte haft ro till och för nära har han inte velat vara. Men nu på senaste så vill han kramas - nej hänga sig runt min hals krampaktigt - nästan hela tiden. Efter varje raseriutbrott så vill och behöver han ha tusen kramar och pussar, han vill konstant vara nära och inpå mitt skinn. Det är ju supermysigt såklart men eftersom han fått det där tidigare beteendet med att INTE gilla att ha någon upp i sig hela tiden från mig så tycker jag att det är lite påfrestande också. Jag är en mamma och person som behöver sitt space. Jag kan inte ha en klängranka på mig all vaken tid. Det börjar klia i huden då, nästan så. Men vi kramas en hel del. Jag vill ju krama honom. Jag vill ju gosa sönder honom emellanåt ;) Världens finaste storebrorsa.
8 månader

(Vilgot har studerat mig lite väl mycket, och gör samma sak med sin tunga som jag brukar göra, dvs tvinna den i munnen så att det ser helskumt ut ;))
Men sov då
(Sov unge, sooooooov!)
BVC
I alla fall, Vilgot hade vuxit ca 1 cm sedan senast. Han växer fortfarande långsamt och börjar bli en liten pluttkille igen, precis som när han var nyfödd. Det är det jag måste ha i beaktande också, säger BVC. Att han är en liten kille som helt plötsligt rushade i vikt och längd efter en sjukdomsperiod. Han är antagligen liten i sig men under sin extra tillväxt var han "normalstor" (det är han ju nu också, lite mindre bara). I alla fall, här kommer hans siffror:
Vikt: 8615 gram
Längd: 69,1 cm
Huvud: 43,5 cm
Och här kommer Teodors siffror i exakt samma ålder:
Vikt: 9175 gram
Längd: 71,2 cm
Huvud: 45 cm
Och såhär såg Teodors mått ut idag, han vägdes och mättes ju han också:
Vikt: 15,2 kg
Längd: 95 cm
Huvud: 50,5 cm
Nu blev det mycket siffror samtidigt, hoppas ni som är intresserade hängde med... Det gick jättebra för Teodor med bild- och talförståelse, han pratade superbra och fick en massa plus i kanten. Han kunde ju även det fysiska som man vid 3 år ska kunna (sparka boll, hoppa jämfota osv). Vår BVC tant tyckte även att det var jättepositivt att han får lära sig lite teckenspråk också, hon har visst själv vuxit upp med två döva föräldrar så det var lite kul.
Ja, mer spännande än så blev det inte idag men det räcker väl. Jo, jag fick lite positiv feedback också på att jag fortfarande ammar så pass ofta. Känns skönt att få höra lite att det man gör är bra när man är helt slut och undrar vad meningen är...
Första advent
Och så ett par nymålade stolar på det.
Rullgardin
Finaste fina och jag gick och handlade rullgardin till deras rum och snart ska vi väl städa. Det blir inget julpynt, får se om jag orkar ta fram ett par ljusstakar men that's it. Jag försöker visa Vilgots tänder men han är inte sammarbetsvillig. Han gör nåt skumt med tungan och läppen är ivägen. Men de är ju där i alla fall. Jag ser dem allt som oftast. Ännu har han inte bitit mig någon gång vid amning. Och han ammar ju OFTA. Men jag ska inte ropa hej ännu, det är väl med tänderna i överkäken sen som det kan gå illa med bitandet.
Gardinen är fin i alla fall, mörkblå med vita och gula stjärnor på. Ska bara hitta nån att sno en skruvdragare för så att jag kan sätta upp den.
Rycket fortsätter
Men nu ska jag äta lite mer kladdkaka och titta lite på tv och njuta lite av tystnaden. Världens finaste Teodor klappade mig lite på kinden ikväll och sa att jag är världens bästa mamma och att hans rum blev härligt och fint. Gissa om sånt värmer?! Som att sitta i en bastu ska jag säga er ;)
Finito
Ett tips till alla småbarnsföräldrar där ute: Tapetsera inte om ett helt rum med unge hängande i hasorna. Icke att rekommendera! Och en liten notis till mig själv: Att tapetsera en fondvägg med ett barn i hasorna är inte samma sak som att tapetsera ett helt rum med två barn i hasorna. Jag var egentligen klar redan i förmiddags och har hunnit med att handla mat i snöstormen. Har dessutom införskaffat lite snickerifärg och tänkte om jag orkar måla om småstolarna också. Den ena är arvegods från en granne och den andra arvegods från min egen barndom och har namnet Sandra skrivet med röd text över stolsryggen. Kanske dags för en uppgradering?
Vi har bakat kladdkaka och Teodor är hög på socker och lite galnare än vanligt men det är smällar man får ta ibland. Vilgot sover (för en gångs skull) och vi tittar på nåt skit på tv som jag inte har den blekaste om vad det är...