Mamma tänkte att jag skulle gå så småningom om jag bara fick ta det i min egen takt. Och det hade hon ju rätt i såklart.
För idag gick jag. Genom hela rummet fram och tillbaka, sålänge jag fick lite hjälp i svängarna och sålänge mamma fanns i närheten. Nu är kruxet hur mamma ska kunna filma mig när jag går... Det är svårare än det låter, för jag vill ju liksom ha kameran, så när mamma tar upp den så sträcker jag mig efter den på en gång och då trillar jag ju omkull. Så det är knepigt att filma mig när jag går alltså.
Men vi ska icke ge upp! Har ni tur så kommer det upp en film här lite senare idag så höll ögon och öron öppna. Puss på er