BVC
Ja, idag har vi varit på premiärbesök på BVC. Vi har fått en ny BVC-sköterska också, en Eva. Hon verkar bra. Vår gamla BVC-sköterska Gunilla har gått i pension.
I alla fall, pluttis har gått upp från 2961 gram som var vikten den 4 april till 3162 gram nu. Så 200 gram på en vecka, det är väl ganska bra? Längden hade även den ökat med 0.8 cm och huvudomfånget med 0.3 cm. Så han verkar växa på bra, lillis. Om en vecka, den 19:e, ska vi tillbaka igen för en ny besiktning.
Även jag vågade mig upp på vågen, och den visar nu 59 kg. Så 8 kg nästan har jag gått ner, och 6 kg gick jag upp under graviditeten så jag ligger på minus nu. Går väl säkert ner till 52 kg som när jag ammade Teodor... Glömde fråga BVC om multivitaminer men jag ska ju tillbaka om en vecka så. Och hur som helst så kommer jag med största sannolikhet gå upp omkring 10 kg när jag slutar amma sedan så att jag hamnar på ursprungsvikten igen.
Just nu ligger mini i vagnen och sover, och Teodor står och diskar, vi har just slängt i oss några pannkakor. Han verkar äta igen nu, Teddis. Igår åt han bra till middag och idag åt han två pannkakor till lunch. Ända sedan Vilgot kom så har han matvägrat annars. Endast välling har gått hem. Så nu har vi tagit bort välling helt förutom en flaska till middagsvilan och en flaska på kvällen. Förhoppningsvis kommer han fortsätta äta mat nu. Men det är klart, det har blivit en enorm omställning här hemma så jag klandrar honom inte för att han vill gömma sig bakom snutteflaskan. Snart har han anpassat sig förhoppningsvis och då blir det nog lugnare hemma.
Det är fint väder ute och flera plusgrader och sol, så jag kanske ska klä på ungarna och ge mig ut på en prommis. Pappa N är och tränar/jobbar eller nåt, jag fattade inte riktigt. Så vi är solokvist. Men det funkar bra det med.
BVC-Eva frågade hur det kändes nu att få andra barnet. Och ja, hur känns det...? Jag är mer anpassningsbar nu. Är inte lika orolig, tar allt med större ro. Kan mer saker, det kommer naturligt. Behöver inte ställa lika många frågor, behöver inte samma bekräftelse.
Men samtidigt så har jag ett till barn att se efter. Jag kan inte lägga all min energi på Vilgot, för Teodor behöver mig också. Med Teodor kunde jag duscha nästan när jag ville, jag kunde sova på dagen, det var smidigt att ta sig ut, det behövdes inte lika mycket planering. Nu tar allting hundra år, två barn som ska kläs, två barn som ska mättas, två barns rutiner som ska följas... Och de är som natt och dag; vill olika på olika tider, och båda har en vilja av stål, fast på olika sätt...
Så hur känns det? Det bara känns helt enkelt.
I alla fall, pluttis har gått upp från 2961 gram som var vikten den 4 april till 3162 gram nu. Så 200 gram på en vecka, det är väl ganska bra? Längden hade även den ökat med 0.8 cm och huvudomfånget med 0.3 cm. Så han verkar växa på bra, lillis. Om en vecka, den 19:e, ska vi tillbaka igen för en ny besiktning.
Även jag vågade mig upp på vågen, och den visar nu 59 kg. Så 8 kg nästan har jag gått ner, och 6 kg gick jag upp under graviditeten så jag ligger på minus nu. Går väl säkert ner till 52 kg som när jag ammade Teodor... Glömde fråga BVC om multivitaminer men jag ska ju tillbaka om en vecka så. Och hur som helst så kommer jag med största sannolikhet gå upp omkring 10 kg när jag slutar amma sedan så att jag hamnar på ursprungsvikten igen.
Just nu ligger mini i vagnen och sover, och Teodor står och diskar, vi har just slängt i oss några pannkakor. Han verkar äta igen nu, Teddis. Igår åt han bra till middag och idag åt han två pannkakor till lunch. Ända sedan Vilgot kom så har han matvägrat annars. Endast välling har gått hem. Så nu har vi tagit bort välling helt förutom en flaska till middagsvilan och en flaska på kvällen. Förhoppningsvis kommer han fortsätta äta mat nu. Men det är klart, det har blivit en enorm omställning här hemma så jag klandrar honom inte för att han vill gömma sig bakom snutteflaskan. Snart har han anpassat sig förhoppningsvis och då blir det nog lugnare hemma.
Det är fint väder ute och flera plusgrader och sol, så jag kanske ska klä på ungarna och ge mig ut på en prommis. Pappa N är och tränar/jobbar eller nåt, jag fattade inte riktigt. Så vi är solokvist. Men det funkar bra det med.
BVC-Eva frågade hur det kändes nu att få andra barnet. Och ja, hur känns det...? Jag är mer anpassningsbar nu. Är inte lika orolig, tar allt med större ro. Kan mer saker, det kommer naturligt. Behöver inte ställa lika många frågor, behöver inte samma bekräftelse.
Men samtidigt så har jag ett till barn att se efter. Jag kan inte lägga all min energi på Vilgot, för Teodor behöver mig också. Med Teodor kunde jag duscha nästan när jag ville, jag kunde sova på dagen, det var smidigt att ta sig ut, det behövdes inte lika mycket planering. Nu tar allting hundra år, två barn som ska kläs, två barn som ska mättas, två barns rutiner som ska följas... Och de är som natt och dag; vill olika på olika tider, och båda har en vilja av stål, fast på olika sätt...
Så hur känns det? Det bara känns helt enkelt.
Kommentarer
Trackback