Lillpyret ligger i sin babysitter och kinkar för att nappen inte vill som han vill. Storpyret har blivit mutat med fullkornskex och sitter i soffan och glor på tv. Mitt huvud håller på att explodera, N är och köper nässpray med kortison för det känns som att min hjärna ska rinna ut så fort jag rör på huvudet - antagligen bihåleinflammation. Nä, vi kommer nog aldrig bli friska. Vi var förbi till jobbet idag och skrev på papper om att jag ska vara föräldraledig. Sedan rusade vi som tokar till hälsocentralen för vi hade tid att lyssna på Teodors lungor. Vi kom 10 min för sent men kunde tack och lov bli undersökta ändå. Teodor var exemplarisk och allt gick jättefort. Han har ingen lunginflammation eller nåt annat obehagligt utan "bara" ett vanligt virus men nu ska han i alla fall få hostmedicin med morfin i så att han ska kunna sova på nätterna. Äntligen ska vi slippa molipecten som inte hjälper ett jota.
Ikväll kommer kanske Roger och Pia med deras lillunge Max hit för att äta pizza och glo på film. Jag hoppas att mitt huvud fortfarande sitter kvar då. Våran start som två barns familj har inte varit en dans på rosor... En god natts sömn hade varit en gudagåva men det blir inget av med det än på flera månader...
Vilgot har börjat vara vaken lite mer nu, en kvart i taget ungefär, och ögonen har börjat fixera sig. Det är en envis liten herre som verkligen ryter till om han inte får som han vill, och det fort. Men nu ska jag kolla så att den äldre, lite trotsigare versionen av mig och N inte har rivit hela vardagsrummet, det låter lite misstänksamt där innefrån nämligen....