Ja, idag skulle jag ha gått in i vecka 39+0. Det känns helkonstigt att det är en hel vecka kvar tills Vilgot skulle ha kommit ut egentligen. Nu är han redan här och vi har redan börjat få lite koll på läget hemma. I natt var första natten som han sov i spjälsängen. Han sov där hela natten (fast med de obligatoriska amningsstunderna varannan timme...) och det var så skönt att få ha sängen för sig själv! Att kunna röra sig fritt och inte behöva tänka att man måste akta så att man inte råkar landa på en liten bebis av misstag... Han är en duktig son som inte sover tyst, så jag slapp gå upp för att kolla hans andning. Han pratar i sömnen, snarkar och bökar omkring. Ingen tvekan där inte att allt var som det skulle.

Såhär en vecka innan beräknad födelse så har magen nästan försvunnit helt, endast ett pyttelitet put syns och man skulle nog aldrig kunna våga antyda att jag varit gravid om man inte visste om det. Det är skönt att kroppen anpassar sig tillbaka till "normalstadiet" så snabbt men samtidigt känner jag hur mycket energi det tar ifrån mig att gå ner i vikt så fort. I alla fall så har jag börjat med Rhinocort aqua nu och huvudvärken har släppt lite. Jag känner mig nästan som en människa igen... Snart kommer nog full ork ha infunnit sig - ju längre tiden går desto mer anpassar sig kroppen och hjärnan på vakennätter och det känns inte fullt lika påfrestande att vakna stup i kvarten.

Nu sitter jag här med mitt kaffe och njuter av att det verkar bli fint väder idag = en långpromenad med min älskade familj. Snön har smält bort från uteplatsen och snart har nog marken tinat upp tillräckligt för att vi ska kunna påbörja vårat bygge. I sommar ska vi ha en fin härlig uteplats där vi kan sitta och snacka skit in på sentimmarna och vakna upp alldeles för trötta morgonen efter ;)

Så fort N har vaknat så ska jag pallra mig in i duschen, jag svettades så mycket inatt att jag började frysa så jag kan inte påstå att jag luktar så värst fräscht just nu. Men det var guld värt att få sitta i fåtöljen och amma inatt, istället för i sängen utan ryggstöd. Mjölken rann till mycket lättare också vilket gjorde amningsstunderna kortare.
Teodor sötnisse kom in i morse och mös ner sig bredvid mig i sängen och pussade på mig tills jag gick upp... Och sen kom N in och kramade mig i hundra år - kan en morgon bli bättre?