Vilgot var vaken mellan 10 och 17. Stackars lilla barn. Han kunde verkligen inte, för allt i livet, komma till ro. Varken i barnvagn, bärsjal, vid mammas bröst eller i sängen. Till slut la jag honom ner, i spjälsängen, och så fick han skrika, tills han somnade av ren utmattning. Jag gillar inte alls att mina barn ska gråta sig till sömns, det känns makabert och elakt men vad fan, han kunde ju verkligen inte somna! So be it, nu sover han i alla fall!

Och dagens roligaste: jag och Teodor sitter och tittar på Wipeout, och Teodor blir helt exalterad och skriker: "Titta mamma, han springer! Oj han ramla! Nu springer han!" osv. Tills han utbrister: "Kämpa på!", helt inne i killen som tävlar genom att ta sig igenom hinderbanor. Han fick en personlig hejaklack här hemma, den där killen.

För övrigt är vi fortfarande förkylda. Jag vill bli frisk! Innan imorgon helst, om jag får välja.

Och ja, nu vaknade Vilgot. Grattis. Kul. Jävligt kul. Längsta natten ever inatt igen då. Om jag ändå kunde lägga över lite ansvar på någon annan ett litet litet tag.

PS. Jag funderar på att raka av mig håret, jag hinner ju ändå aldrig tvätta det.

DS. Det där sista var ett skämt. Tror jag.