Att drömma om hyfsat orealistiska saker är det jag gör bäst, och tycker bäst om att göra. Just nu sitter jag och drömmer om att kunna köpa ett stort matbord att ha i vardagsrummet för dagar då det kommer fler än en på besök... Och så drömmer jag om att kunna köpa ett nytt vardagsrumsbord och så drömmer jag om att tapetsera köket. Inget av detta är möjligt just nu, och det är ingenting jag lider av. Det ytterst få saker jag lider av; jag har två friska barn, jag har en lagom stor lägenhet - jag fick ju min drömlägenhet för två år sedan för guds skull! - jag har alla förnödenheter jag kan tänkas behöva; en stor säng, ett matbord med plats för familjen, en tvättmaskin, fungerande kyl och frys, möjlighet att vistas utomhus med barnen utan att behöva hålla konstant stenkoll, jag bor ganska nära till allt (gångavstånd) i en stad där jag verkligen trivs. Så hur mycket mer kan man behöva? Inte så mycket om ni frågar mig. Men drömma, det kan man ju alltid. Om livet hade varit oberoende av pengar och tid så finns det ju mängder av saker jag skulle vilja göra. Så är det ju. Så jag sitter här och drömmer, tittar även på femrumsvillor och drömmer där med; att få flytta till ett eget hus! Någon gång i framtiden ska det ske, men just nu njuter jag av att bara behöva ringa ett snabbt samtal till hyresvärden så skickar de ut felanmälan till anticimex att vi har silverfiskar hemma. Jag behöver i princip inte göra någonting, inte betala någonting. Det om något, känns som en lyx. Om en renovering är nödvändig (alltså att det inte bara är jag som vill byta färg på väggen utan det är något som faktiskt måste göras) så blir det gjort utan att jag måste lyfta ett finger. Det finns många fördelar med hyreslägenheter.
Men nu ska jag drömma lite mer och under tiden lägger jag ut en bild på två andra som drömde lite (fast i sömnen då) igår: