Jag vet ju hur jag själv ibland har känt och tänkt samma sak som diverse syskon och nästan fungerat telepatiskt emellanåt. Men det känns ändå helt orealistiskt att Vilgot ligger och gråter i sin säng, jag gör en ansats att resa mig upp då jag ser att Teodor redan är på väg i full huggning, han säger "Stopp mamma!" och traskar sedan in till Vilgot, ger honom hans groda, säger "puss puss lillebloool" och går sedan därifrån och på något märkligt sätt så tystnar barnet. Det var det som behövdes. En groda och ett "puss". Och nu sover han. Mycket märkligt.

I alla fall så packade jag ner bebis i bärsjal och begav mig för hämtning på dagis.

Han somnade snabbt i sjalen och sov sedan en powernap och vaknade pigg och glad och tyst. Han säger nästan aldrig ett knyst i sjalen. Bara sitter och glor. Skönt.
Vi hämtade storebror som var i full färd med att tillverka "soppa" tillsammans med Kicki. Slaskigt och härligt. Sedan fick jag lyssna på dagens händelser på vägen hem, varpå en var att de ätit pannkaka med sylt och att Teodor hade kastat skeden. När jag frågade varför han kastat skeden så svarar han: "För Teodor äter inte pannkaka med sked. Teodor äter pannkaka med gaffel!" Sötnöt. Och ja, han har inte fattat det där med dig och mig än, utan refererar till sig själv i tredje person.

Imorgon är vi lediga från förskola, skönt att slippa passa tid. Istället ska ungarnas mormor komma hit och vara barnvakt ett par timmar när jag ska fixa naglarna och sedan ska hon sova över. Det känns inte ett dugg lockande att vara utan Vilgot i 2-3 timmar och jag bävar, men A ville helst att jag skulle komma utan barn och jag förstår henne. Vi blir annars sittande i flera timmar och jag måste göra hundra avbrott för amning och tröstning och vaggning och gud vet allt.