Jag sitter här och slösurfar. Teodor tittar på Alfons Åberg (nu kommer det nog aldrig visas något annat på vår tv verkar det som...) och Vilgot sover. Jag spanar på jackor. Inte att jag har råd att köpa någon jacka. Men hösten är i antågande så jag planerar på att spara lite. Till en rejäl jacka som tål vind och vatten. Den behöver egentligen inte vara världens mest fodrade jacka eftersom jag kommer att ha både tjock kofta och bärsjal fastknytet på mig för det mesta. Viktigast är att den är vattentät. Den behöver inte ens vara särskilt tjusig. Med en treåring och en halvåring blir det nog en del utetid skulle jag tro, både höst, vinter och vår. Jag har i tidigare dagar varit relativt opraktisk i mitt handlande och inte fokuserat på ordet småbarnsmamma utan snarare på ordet snyggt. Jag vill kunna sitta på en bänk och amma utan att få urinvägsinfektion. Jag vill kunna stå och glo på en unge som åker rutchkana utan att frysa halvt ihjäl. Denna sommar verkade ju dessutom bli väldigt kort och snart kommer det nog vara riktigt kallt ute. Och en sak jag har funderat på; jag älskar väskor, tycker att de speglar personligheten så bra, det finns många riktigt snygga, funktionella, stiliga, fräcka... Och jag har väskor, som fungerar när man har småbarn. Men jag använder dem aldrig. Jag verkar tydligen inte vara en väskperson. Ska jag ha med blöjor och dylikt så knögglar jag ner det antingen i barnvagnen eller i en ficka. Jag har ytterst sällan med mig mer än det absolut nödvändigaste, som nycklar, kontokort och mobil. Alltid när jag är ute så kommer jag på att "fan, det där skulle jag ha haft med mig". Men jag verkar vara en obotlig väsk-avståndstagare. Så viktigt på en jacka torde vara fickor. Stora fickor. Med plats för det som egentligen skulle ha fått plats i en väska...


Jag skulle vilja hitta på någonting. Är less på att sitta hemma och uggla. Orkar inte se på kaoset som är min lägenhet och orkar heller inte städa. What to do... Suck. Helger suger verkligen när man inte har någon att dela helgerna med. I en vanlig familj så ser man fram emot helgerna för då är alla lediga och kan umgås med varandra. Helgerna för mig är evinnerligt långa - allt är stängt och alla är upptagna med sina familjer. Blä.