Snuttekudden... Hallååååå....?

2010-08-10 @ 19:38:00
Direktlänk | Livet enligt oss | Kommentarer (0)
I förrgår hade Teodor snuttekudden i vardagsrummet. Sedan försvann den.
Han har inte haft den utomhus. Jag har plogat igenom hela lägenheten med min bästaste lasersyn men jag hittar inte den jäkla snuttekudden. För att förtydliga så är det en kudde som Teddis annars har med sig överallt och som är det enda som kan få honom lugn samt slippa mardrömmar om nätterna. Vi behöver den sablans kudden. Ungen själv har ingen aaaaniiiing om var kudden är hur mycket jag än trugar och han vill såklart hitta den han med (det har tjatats en hel del dessa två dagar) Vart kan en kudde gömma sig?!

Vilgot har i alla fall ätit potatis idag (film kommer...)! Det kväljdes lite och han skakade lite på sig när maten landade i magen för det kändes nog lite skumt men han smilade hela vägen igenom och sträckte sig konstant efter mer. Vi tar det lugna gatan så det blev väl kanske inte mer än sammanlagt två teskedar men det duger gott och väl. Mosad potatis med det där barnmargarinet (Milda culiness). That's it. Det får bli en favorit i repris imorgon igen sedan ska jag prova med lite palsternacka.

Pia, Roger och Max var förbi en snabbis också och imorse hade vi kaffebesök (känns lite som standard ;) ) av Stefan. Teodor verkligen avgudar Stefan men han blir lätt rätt så jobbigt med sitt kroniska "Kom Stefan, kom!" , och det är en enorm besvikelse för Teodor att Max (som bara är 9 månader) inte kan gå. Nästa vecka är det dagisstart. Gissa om det ska bli skönt för den unge mannen?!

Jag tog på mig bärselen istället för bärsjalen idag och gick och handlade själv med Vilgot. Anledningarna var väl flera; snabbare påknäppning med bärselen plus att bärsjalen är halvt nerspydd plus att det elastiska tyget har börjat töjas lite och Viggo känns inte lika stabil i den längre när han nu börjat slänga sig bakåt lite då och då - tyget håller inte fast honom ordentligt hela tiden, om jag inte knyter jättehårt men då får han svårare att andas och blir irriterad.
Men jesus vad ont jag hade i mina axlar när jag kom hem igen. Riktiga märken i axlarna, knappt någon känsel kvar i nacken som sedan utvecklades till "tusen myror" och jag mindes verkligen varför jag köpte en bärsjal...
Och eftersom unge herr V inte är något super fan av barnvagn (det går toppenbra om han ska sova, men om han redan sovit så har han noll lust att ligga och glo i en jäkla vagn och det kan jag väl förstå. Det är sällan jag lyckas pricka in en sovning i vagn så oftast blir det att han får komma upp ur vagnen och in i min famn för att undvika att skriket ska escaleras) och det är minst ett par månader kvar tills han är tillräckligt stabil för en sittvagn - och jag vet ju inte ens om det blir bättre då - och han älskar att bli buren, så kommer jag bli så "illa tvungen" att införskaffa en ny bärsjal. Denna gång en vävd som håller sig stabilare upp i äldre åldrar, skulle jag tro.

Nog om dagens svammel (vad var det jag sa, så fort jag skrivit att jag inte hade lust att blogga så kom lusten), nu ska jag ladda batterierna till kameran så kanske jag tom lyckas ladda upp en liten bild...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback