Jag blir fortfarande förvånad över ordflöden som kommer spirandes ur min sons lilla mun med hans lilla barnastämma.
Senast ikväll i sängen vid nattning så låg han och fejksnarkade (som vanligt, tror han att jag går på den lätta?!) och ålade omkring, och så plötsligt utropar han: "Brrr! Kallt!" och drar upp täcket över huvudet.
Och tidigare ikväll tittade vi på nyheterna på tv och så kom det upp ett litet reportage om vargar. Teodor tittar begrundande på tv:n och så säger det älskade barnet: "Hund... Nä! Vajgar!" Hur sjutton visste han det? Läser han djurböcker i smyg på förskolan mån tro?
Och apropå förskolan så satt han i soffan tillsammans med Souma och den andra killen som jag aldrig minns namnet på ("stora" killar, 4-5 år gamla) och tittar på Kalle i Ånäsdalen (eller vad det nu heter, vi brukar titta på det hemma på morgnarna också) och så Souma frågar mig om Teodor inte har Bolibompa hemma. Jo, svarar jag, det har han. Souma begrundar detta ett tag och så tittar han frågande på Teodor, som utbrister i ett litet småirriterat: "Jo, Bompa!"
Det är så härligt att han verkligen är medveten om konversationerna omkring honom, att han tar del och tar ton! Och på kvällen pekar han uppfodrande på telefonen och säger "Pappa!", då är det bara att ringa pappa så att han får säga godnatt, puss puss och svara på lite ja och nej-frågor om hur dagen varit från pappa i luren.
Ja, härliga unge säger jag bara!

Och angående mig själv så fick jag nyss besök av farbror foglossning, går som en gammal tant med kryckbehov. En rullator skulle sitta fint! Och andning är det skit med, jag kan inte ligga ner på rygg längre, det blir för stort tryck mot bröstkorgen och luften tar liksom slut. Så är det med den saken. Men lilla mini därinne verkar må bra och övar sig som vanligt på att bli karateproffs. Svart bälte nästa!

Nu ska det sovas, för imorgon ska vi vara på förskolan klockan 6:30. En veckas jobb framför mig...