Hmm... Alldeles nyss (igår?) så skrev jag att jag var i vecka 24+0. Alltså vecka 25. Men helt plötsligt, och jag menar verkligen helt plötsligt så är jag nu i vecka 25+0, alltså vecka 26. Hur, jag fråger er, hur?! är detta möjligt? Är det normalt att tiden går såhär förbannat fort? Vart hamnar tiden någonstans? Hur har jag lyckats missa den?

Idag ska vi till Valbo (om jag får liv i min kära sambo och barnafar vill säga) och shoppa lite! IKEA here we come! Och om fem minuter ska jag återigen sätta mig i telefonen och försöka få tag på ultraljudsavdelningen för att boka tiden till placentakontrollen. Japp, wish me good luck! I övrigt känner jag mig på exeptionellt bra humör idag. Ska snart bråka med espressomaskinen så att jag kan belöna mitt goda humör med en latte. Och vet ni vad? Även sonen verkar vara på bra humör! HURRA! Hoppas att det håller i sig, det är lite tjatigt med ett abstinat och trotsigt skrikmonster hemma som tycker att allt man gör är fel. Skulle behöva en dag med lite barnkärlek! Kanske var det pulkaturen igår som gjorde susen?

Igår fick vi dessutom besök av morfar och morbror (Teodors, alltså). Hade en pizzastund och en fikastund. Teodor var som vanligt i himmelriket av att han fick besök. Nä, nu kan jag inte sitta här längre, telefonen kallar!

-----------------------------------------------------------------------------------

Uppdaterat:

Som jag trodde; har nu suttit i telefon i 25 minuter och det är upptaget hela tiden. Jag kommer aldrig boka den här tiden.