Trots idoga besvärjelser över Mr Krupp att han skulle hålla sig borta så kom han oanmäld på besök klockan 05 i morse och han håller sig krampaktigt kvar. Teodor är dock en kille gjord av stål, så trots trög andning och skällhosta håller han modet vid liv och ler mellan dimman. Förskolepersonalen är så gullig och ber mig ringa imorgon igen bara för att uppdatera hur han mår så att de inte ska oroa sig. Det känns skönt!
Jag är helt slut och min hals börjar dessutom skrovla den med i allmänt uppror men jag hoppas stenhårt att jag ska slippa bli sjuk. Det räcker gott och väl med en sjukling i taget. Hoppas, hoppas att N kommer hem imorgon kväll någon gång så att jag får både lite sällskap och lite avlastning. Ögonen känns helt igengrusade idag. Frågan är dock; varför insisterar barn på att gå upp så förbenat tidigt på morgonen när de är sjuka? Själv skulle jag gärna ha stannat kvar i sängen till 10 idag, men nä, upp skulle vi klockan 8 vare sig vi är sjuka eller ej. Teodor is the boss. Hoppas på en tidig kväll ikväll istället.