Är fortfarande sjuk med krupp och väldigt hög feber. Jag har legat vaken två nätter på rad och lyssnat på skällhosta, andnöd och känt skållheta små fossingar mot min mage. Jag tycker syndare än syndast om honom, men han är glad och snäll och går omkring och väser med sin hesa stämma.

Igår var det ett monsterpass, jag och en annan jobbade ensamma 10:45-20:15. Trots att jag var helt svimfärdig när dagen var slut så gick det ganska bra och jag hann med en hel del. Idag är det tack och lov bara fem timmars jobb. Men imorgon är det återigen ett monsterpass; 8:30-18:15... Det ska bli så skönt när jag äntligen får sluta jobba. Jag ska försöka byta bort mitt pass på tisdag så att jag bara jobbar onsdag och torsdag nästa vecka och veckan efter det är det bara måndag och lördag. Jag känner att jag inte orkar mer. Kroppen orkar inte mer, även om viljan finns där. Höfterna låser sig, förvärkarna är starka och det börjar nog bli dags att inse sina begränsningar och se faktum att jag ska föda barn om mindre än en månad.

Sitter nu med kaffe och har precis ätit frukost.
Orkar verkligen inte göra någonting alls just nu.
Hoppas på en frisk unge snart. Men han är världens sötaste barn i alla fall.