IDAG HAR VILGOT BEMÖDAT OSS MED SITT LEENDE ETT FLERTAL GÅNGER. OCH GISSA VAD - DET VÄRMER SOM FASIKEN I HJÄRTAT NÄR MAN SER ETT PYTTELITET BARN LE ÅT EN, SÅ HÄRLIGT!

Han spejar på oss med stora, blåaktiga ögon (ska de bli grönmelerade som hans brors, eller ska de fortsätta vara blå?) och ler med hela ansiktet, flera gånger. Det är lycka det! Som jag väntat på detta berömda leende. Jag och N satt som två sågspån och bara glodde på detta lilla underverk, rädda att det skulle sluta. Men det fortsatte, ett bra tag.

Annars, Teodor var en odåga fram tills att han fick placera sig i sandlådan, då gjorde han och jag sandslott och katter (med en kattformad spadgrej) och skrev TEO med pinne och sen gungade han högst av alla barnen innan vi blev avbrutna för att vi fått besök, av tre stora grabbar (män?) som hade med sig fika, så då blev det kaffepaus innan det var läggdax.

Solen har skinit på eftermiddagen, och uteplatsen har badat i 30 plusgrader. Igår var det lika varmt och vi har fått en hel del sol på oss.
Nu väntar kvällen med lite gotta och filmtime så fort hockeyn är slut.
Småkillarna sover sedan någon timme så kvällen är stilla.
Ps. Båda killarna lyckades kissa igenom sina blöjor i morse. Och det händer nästintill aldrig annars för någon av dem. Synkade eller vad?