.... och han slutar inte att överaska
Min goding (den där lilla, rultiga) bara vräker i sig mat för glatta livet. Den senaste veckan har han ätit som en tok. Han kanske laddar inför någonting stort? Hur som haver - idag är en dag full av överaskningar och alla är positiva. Först rullade han runt. Sedan fortsatte han att rulla runt. Så började han att åla. Så fortsatte han att åla. Sen så tog han nappflaskan. Ja. Ni läste rätt. Han. Tog. Nappflaskan.
Han drack, som en besatt, vatten såklart eftersom jag aldrig gett varken ersättning eller välling. Det har inte gjort så mycket att han inte tagit nappflaskan tidigare, jag har ju ändå ammat och åter ammat. Han har ju liksom fått sin törst släckt. Och hungern mättad.
Fast nu kommer istället seperationsångesten. Han får inte bli stor, han måste vara pytteliten för tiden går för fort ändå! Min lilla kråka. Jag kommer i alla fall inte sluta amma. Jag fortsätter fortfarande tills han själv säger stopp. WHO rekommenderar amning till ca 2 års ålder. Fast... så länge tänker jag INTE amma. Jag har ju faktiskt ett jobb. Och förhoppningsvis, så småningom, ett liv... Och apropå jobb så fick jag reda på av placeringsassisten på Gävle kommun att det VISST är syskonförtur på nattis, vilket en förskolepedagog dementerat tidigare. Sen att jag, i en drömvärld, hittar ett nytt jobb och slipper hela nattisköret är ju en annan femma.
Min stora kråka, kråkan-bråkan för att vara mer exakt, fick en känga av golvet rakt i nyllet idag. Näsblod för glatta livet. Han liksom tappade balansen när han låg på golvet och dängde näsan rakt ner. Ganska klumpigt minst sagt men det var syndast om honom. Och ungen kissar mer än gärna på pottan men inte mer än så. Och nu är jag ganska trött på att göra ren kalsonger så vi köpte klistermärken idag. Med bilar på, sonens egna val - han fick bestämma precis vad han ville ha på sina klistermärken, jag skulle ha traskat Gävle runt för att hitta just det motivet. Tur att han valde bilar; det fanns på Dollarstore. Nu har jag sagt att om han bajsar på pottan så får han ett klistermärke. That's it. Han försökte direkt när vi kom hem att gå och pinka och hoppades att det skulle funka att lura mig men icke, så lättlurad är jag inte. Jag hoppas att mutan biter på honom. Det hade varit en sak om han sagt att han ville ha blöja på sig för ändamålet. Men nej, han skiter alltså i kalsongen. Han vill inte ha blöja. Och då kan han bannemig gå på pottan. Så är det.
Och annars så är han världens mest känsliga lilla människa just nu. Mycket som händer i huvudet. Han grinar för ALLT. Om jag säger till lite på skarpen så kommer niagarafallet och han utbrister hulkande: "Kraaaamaaa mig maaammmaaa". Stackars liten. Bara en månad kvar till 3 års dagen. Nedräkningen har nu officiellt börjat.
Och när alla andra tittar på Idol så är okonventionell nog att gå och lägga mig med min nya, hysterisk fängslande bok "SOS till mänskligheten". Jag kan inte sluta läsa. Samtidigt bävar jag för att den ska ta slut. Jag tror att jag kommer att gråta. Den är helt skruvad och totalt underbar och fruktansvärt likgiltigt ledsam. Vilken kombination va? Men så är det ju en av mina favoritförfattares "bästa bok någonsin" enligt kritikerna. Och det säger väl en del. Så, skit i Idol.
Godnatt
Han drack, som en besatt, vatten såklart eftersom jag aldrig gett varken ersättning eller välling. Det har inte gjort så mycket att han inte tagit nappflaskan tidigare, jag har ju ändå ammat och åter ammat. Han har ju liksom fått sin törst släckt. Och hungern mättad.
Fast nu kommer istället seperationsångesten. Han får inte bli stor, han måste vara pytteliten för tiden går för fort ändå! Min lilla kråka. Jag kommer i alla fall inte sluta amma. Jag fortsätter fortfarande tills han själv säger stopp. WHO rekommenderar amning till ca 2 års ålder. Fast... så länge tänker jag INTE amma. Jag har ju faktiskt ett jobb. Och förhoppningsvis, så småningom, ett liv... Och apropå jobb så fick jag reda på av placeringsassisten på Gävle kommun att det VISST är syskonförtur på nattis, vilket en förskolepedagog dementerat tidigare. Sen att jag, i en drömvärld, hittar ett nytt jobb och slipper hela nattisköret är ju en annan femma.
Min stora kråka, kråkan-bråkan för att vara mer exakt, fick en känga av golvet rakt i nyllet idag. Näsblod för glatta livet. Han liksom tappade balansen när han låg på golvet och dängde näsan rakt ner. Ganska klumpigt minst sagt men det var syndast om honom. Och ungen kissar mer än gärna på pottan men inte mer än så. Och nu är jag ganska trött på att göra ren kalsonger så vi köpte klistermärken idag. Med bilar på, sonens egna val - han fick bestämma precis vad han ville ha på sina klistermärken, jag skulle ha traskat Gävle runt för att hitta just det motivet. Tur att han valde bilar; det fanns på Dollarstore. Nu har jag sagt att om han bajsar på pottan så får han ett klistermärke. That's it. Han försökte direkt när vi kom hem att gå och pinka och hoppades att det skulle funka att lura mig men icke, så lättlurad är jag inte. Jag hoppas att mutan biter på honom. Det hade varit en sak om han sagt att han ville ha blöja på sig för ändamålet. Men nej, han skiter alltså i kalsongen. Han vill inte ha blöja. Och då kan han bannemig gå på pottan. Så är det.
Och annars så är han världens mest känsliga lilla människa just nu. Mycket som händer i huvudet. Han grinar för ALLT. Om jag säger till lite på skarpen så kommer niagarafallet och han utbrister hulkande: "Kraaaamaaa mig maaammmaaa". Stackars liten. Bara en månad kvar till 3 års dagen. Nedräkningen har nu officiellt börjat.
Och när alla andra tittar på Idol så är okonventionell nog att gå och lägga mig med min nya, hysterisk fängslande bok "SOS till mänskligheten". Jag kan inte sluta läsa. Samtidigt bävar jag för att den ska ta slut. Jag tror att jag kommer att gråta. Den är helt skruvad och totalt underbar och fruktansvärt likgiltigt ledsam. Vilken kombination va? Men så är det ju en av mina favoritförfattares "bästa bok någonsin" enligt kritikerna. Och det säger väl en del. Så, skit i Idol.
Godnatt
Kommentarer
Trackback