Hur lätt är det att bibehålla bildflödet i en blogg när man har en son som skriker: "Neeeeej jag viiill iiiiinte bli foootaaaad!" varje gång kameran kommer fram, och en annan son som slänger sig bakåt varje gång han sitter så att han riskerar en spräckt skalle om man inte konstant lurpassar bakom honom? Inte så lätt skulle jag vilja påstå!
Men det är en bra morgon, för oavsett om man tycker om vintern eller ej, så är det ju himla svårt att inte se hur vackert det faktiskt är men snötäckta kala grenar och hustak. När allt är stilla och nästan ingen människa är ute (som på väg till förskolan, då har alla barnen redan börjat sin skoldag och alla - ja de flesta - vuxna sina jobb), då är det så fint att man nästan vill skynda hem och skriva en dikt eller nåt. Fast jag har aldrig förstått grejen med dikter.
Nåväl, kaffet är upphällt, lillskrot sover och choklad är handlad för att lyxa till tisdagsmorgonen lite. Jag ska försöka komma mig för att skriva lite, annars ska jag bara vila. Teodor var lycklig i morse att det fanns så mycket fin snö ute, han har varit på strålande humör hela morgonen faktiskt, och hela promenaden till förskolan som han gick själv (ståbräda är ingen hit i sådana här väderlag) trallade han på och "ååh"-ade och "wooow"-ade åt all snö.