... Teodor, 3 månader gammal. Det känns så mysko att titta på såhär gamla bilder. Ett helt annat liv, en helt annan atmosfär. Livet var inte som livet är nu. Annorlunda, mycket annorlunda. Man kan tro att två barn inte skiljer sig så mycket från ett barn. Att livet inte kommer att bli så värst annorlunda. Men det är milsvid skillnad, mellan att ha ett barn och två. Det är som dag och natt. Både positivt och negativt. Jag skulle aldrig vilja ha det annorlunda mot hur det är nu, men det är verkligen... skillnad. Med Teodor så hade jag all tid i världen. Jag kunde sitta och titta på honom i timmar och åter timmar. Jag hade ro att leka med honom, fota honom, krama honom, mata honom... Nu har jag en till lika underbar unge som jag vill ge lika mycket kärlek, men även om barnen blivit två så har jag fortfarande bara en uppsättning ögon, en uppsättning händer, en uppsättning ben. Barnen har förökat sig men tyvärr så har inte jag det... Känslan av att vara otillräcklig har aldrig varit så stark som nu.