Nu skulle jag gärna vilja ha någonting gott. Men det finns ingenting gott här hemma. För jag spaaaarar och ska inte köpa så mycket onödigt. Fy vad jobbigt! Ni vet när man är sådär riktigt ruskigt godissugen (eller egentligen behöver det inte vara godis just nu, bara det är NÅT) att man känner att man kommer att DÖ om man inte får nåt NU GENAST. Så känns det nu. Jag hade en banan i min väska, den hade suttit fint. Men den norpade Teodor innan han gick och la sig. Och något dumt as hade lagt EN TOM chipspåse i mitt skafferi (nää det kan ju aldrig vara jag själv... Måste vara Vilgot!), bara för att göra problemet värre liksom. Det finns ingenting alls som man kan trycka i sig i det här hushållet. Allt är sånt som måste lagas, typ fryst köttfärs. Inte ens filmjölk eller knäckemackor finns hemma. Det har ingenting med sparande att göra, utan med att jag inte orkade släpa mig till affären idag. Nä nu är jag ledsen. Jag tycker att livet är ytterst orättvist.

Men till något mer glädjande, så smög jag in på Teodor som hade högläsning för Vilgot. Nu när jag flyttat ner sängen ett snäpp så kan de ligga och glo på varandra utan ansträngning och då passade det sig ypperligt att högläsa lite. Att de borde sova struntade de i. Och jag med. För det såg så himla mysigt ut. Vilgot låg och kramade sin groda och gluttade på Teodor och var alldeles knäpptyst, och Teodor läste ur Kråkes förskolebok. Gosungar! Då blir jag sådär alldeles uppfylld av kärlek och vill bara krama dem i hundra miljoner år. Istället kröp jag ner och så läste Teodor lite för mig också och sen somnade de små och jag hamnade här, godissugen...

... så min lösning får bli att jag helt enkelt går och lägger mig jag med. Jag tycker ändå att Idol blivit lite trist på senare år.