Igår rymde jag iväg till Amanda och fixade naglarna. Pappa N stannade hemma med kidsen som hade betett sig enligt regelboken och inte varit till besvär. Som vanligt så var det skönt att få sitta två timmar i tystnad och inte behöva ha ögon i nacken och öron med ultradimensionella känselspröt. Skönt att bara få vara.
Igår natt hade pappa N hittat mig sovandes sittande i sängen med Vilgot vid tutten. Det kanske ger en idé om hur makabert trött jag är ;) Jag satt alltså, utan stöd för ryggen, lätt framåtlutad, och sov med en unge hängandes vid mitt bröst. Höjden av trötthet. Ja ja.