Oktober, oktober... Det blåser och är mysigt. Teodor är på dagis och blondinen (jajemen, han verkar bli blond) sover. Jag är så utleda trött att jag knappt vet vad jag heter. Huvudvärk och helt dåsig, inatt har det vaknats hundra miljoner gånger och mardrömmar blev det inatt igen. Två skrikande, skärrade barn. Den ena vill ha tutte och den andre vill ha pålitlig tröst. Nu återgår jag till kaffet och resten av dagen får passera i dvala. Hoppas på en ny natt med åtminstone lite mer sömn... Vi skulle egentligen till öppna idag men nä, jag orkar verkligen ingenting.