Det har varit så tjusigt väder ute att vi nästan bara varit utomhus idag. Vilgot sitter dessutom som ett litet ljus i vagnen och spanar på brorsan och co och säger inte ett knyst, det är som en helt förbytt unge. Han är även gladare inomhus, börjar röra på sig alltmer och försöker ta sig någonstans hela tiden, lyckas dock inte så bra ännu. Står och hoppar gärna, sitter bättre och bättre för var dag och äter som en hel karl. Ja, jag överdriver nästan inte ens, ungen äter hur bra som helst. Allt ska in och sugas på, tuggas på och sväljas. Inte en klockren kombination när det gäller leksaker men när det handlar om mat är det hur bra som helst. Han har även börjat sova regelbundet dagtid, vilket underlättar och gör livet lite lättare. Nu sover han 2 x 1½ timme. Thats it. Typ samma tider varje dag också.
Och Teodor pratar. Och pratar. Och p r a t a r.... Ungen är nog aldrig tyst. Nya ord, varje dag. Massa ord. Tusen frågor: "Mamma, vad heter det?" "Mamma, vad är det?" "Mamma, hur gör man det?"
Det är mysigt, och roligt - och inspirerande! Men också väldigt uttröttande för öronen. Han mal och mal om allt mellan himmel och jord och verkar aldrig bli trött i halsen eller less på att snacka. När vi läser så läser han med i texten. Han har lärt sig nästan alla böcker vi läser och kan nästan alla djur i våra två djurböcker. Sjunger gör han också, allra helst "De tre bockarna Bruse", "Bä bä vita lamm", "Nyss så träffa jag en krokodil" och "Bom bom låter stora trumman". Han kan nästan hela texterna på dessa låtar. Han säger en massa knäppa saker så att man nästan kissar på sig av skratt. Men blöjan vill han inte vara utan. Den är viktig. Den måste vara på. Jag har tillfälligt gett upp, vill inte tvinga och göra det värre. Frågar ibland om han vill gå på toa. Ibland vill han. Fast då vill han bara sitta där och känna hur det känns liksom. Inte för att han har behov av det, då måste en blöja genast på. Det kommer väl, det också.

Och jag virkar, det är rogivande. Och äter mycket choklad och har minskat på kaffeintaget. Försöker komma ner till två koppar kaffe om dagen. Jag har nästan lyckats.
Livet är ganska bra nu. Lugnt och stilla. Inget drama, mycket ork. Soligt väder, glada barn och liv. Det är redan oktober... "Bara" 10 månader kvar tills jag ska börja jobba igen.