Teodor har lärt sig att slå kullerbyttor. Raka, fina kullerbyttor helt utan assistans. Vi har övat länge må ni tro. Det har gått lite trögt men han har så gärna velat kunna så jag har kämpat på och han med. Och nu sitter de som en smäck. Han pratar redan om att få visa upp sina kullerbytta-skills på förskolan på tisdag. Lycka!

P.S. Säg kullerbytta en massa gånger. Det måste ju vara ett utav de knepigaste orden i det svenska ordlexikonet. D.S