Idiotisk jävla skitdag
Vilgot har ramlat ner från skötbordet idag.
Som att livet inte var tillräckligt "spännande" så har vi alltså åkt ambulans och spenderat tid på kirurgakuten idag. TACK OCH LOV så mår han "bra"; dvs han har ingen hjärnskakning, han äter utan att kräkas, han har varit vaken och pigg och han tappade aldrig medvetandet. Inga blödningar och inga frakturer. Änglavakt. Rakt ner i kakelgolvet föll han. I slowmotion - fast jävlar vad snabbt - föll han och jag hann tänka tusen tankar och inga tankar alls. Först när jag hörde "112 Larmcentralen" i örat så fattade jag. Att jag hade en fyra månaders bebis som fallit en meter med huvudet före. Och den känslan, gott folk, önskar jag nog inte en enda levande själ.
24 timmars observation, med en koll i timmen, har vi blivit ordinerade. Så här sitter jag, på helspänn. Och ringer 1177, stup i kvarten. Tredje samtalet nyss. Och första sköterskan (tanten) sa med bestämd pondus att när han är så liten så MÅSTE han vakna och bli klarvaken varje gång jag tittar till honom på natten. Annars måste jag åka in OMEDDELBART.
Den andra sköterskan sa lite "hum um hum" så jag frågade inte så mycket utan ringde igen ett tag senare och den tredje sköterskan sa att han ska visa reaktion; röra sig, kanske kisa lite, grymta till eller dylikt. Han behövde inte alls bli klarvaken för det var bara jobbigt för honom, att tvingas vakna för att sedan kämpa med att somna om. Ja, så vad ska jag lyssna på då? Tredje sköterska sa att jag inte skulle dra mig för att ringa igen. Nej vars, jag ringer nog igen ska ni se. Men vad ska man lita på? Den där satans instinkten som uppenbarligen låg på is när han ramlade ner eftersom jag inte hade koll?!?!
Jag kan garantera att detta kommer generera en hel del mardrömmar och elaka tankar om mig själv.
Och det var inte det här jag behövde just nu.
Fast, jag kan inte påstå att jag någonsin skulle behöva ett skadat barn i mitt hem.
I alla fall så lyssnar jag på den tredje sköterskan - som dessutom lät trevligast - och ser till så att han reagerar först och främst, och inte just att jag måste väcka honom. Tröttheten kan ju liksom tyda på att det faktiskt är natt och han annars sover i 7-9 timmar i sträck denna tiden.
Ja, och så blev jag återigen "utsatt" för detta jobbiga som jag blivit "utsatt" för så många gånger, nämligen familjenormen. Och en av sköterskorna sa "Se till att sova lite nu så får din man titta barnet ibland också, du ska ju inte göra allt själv". Och jag måste medge att det värkte till i hjärtat. Precis som när Teodor var bebis och en sköterska sa att min man skulle massera mig för att bröstmjölken skulle komma igång mer (det var innan den gjort det). Självklart menar de inget illa. Men det gör ont. Och jag vill skrika: "Kasta hit en man då för bövelen, så fixar jag resten sen!" Men det säger jag såklart inte. För jag är en mes.
Ja, det är självömkans dag idag. Jag väger upp det hela med en positiv bild istället, nämligen på två små barn - innan bula i pannan.
Ja som du vet så vet jag tyvärr exakt hur hemsk du känner dig.....fan va man hatar sig själv, och helt sjukt att båda ungarna lyckades pricka in samma dag! Länge sen jag grinade så mycket men Max verkar ju också må bra så det är väl bara att bryta ihop och komma igen.
Och jag tycker det är fruktansvärt dålig stil av vårdpersonal att ta för givet att man är 2...särskilt när man kommer in ensam. Det minsta dom kan göra är väl att fråga om det finns nån som kan hjälpa till och stötta.
Kramar
Elmer ramlade i tappan i trappuppgång o fick ett jack i pannan, så vi åkte in! dom frågade vart hans mamma va! typ... De kändes bra! är vi så olika´, visst vi har inte samma hundfärg men NÅGOT annat måste de väl finnas likt?
Emilia, jag tycker att ni är lika! Men jag tror att de flesta ser hudfärgen först dessvärre.. När ramlade han?? Mår han bra nu då eller?
Vad jag lider med dig =( det är ju det hemskaste som kan hända.
Oskar lyckades ramla från skötbordet en gång han med när vi var nere och skulle mäta och väga honom. Sen har jag somnat med Alma i Soffan så hon har trillat ned, man känner sig ju så hjälplös. Nu visade inte någon av mina barn tecken på att något var fel så vi har inte varit tvungna att åka in.
Hoppas att ni alla mår bra nu även om jag antar att du är väldigt trött, klandra inte dig själv för det som hände.
Jo han verkar va okej, idag är han sitt vanliga jag igen :) Igår var han inte alls så glad, livlig och pratsam som han brukar utan ville helst sitta i knät och bara vara....fan va dåligt samvete jag har.
Skönt att bulan gått ner!
du är världens bästa mamma vad du än tycker så litar jag på dig, och du vet att jag älskar dig som mor till mina underbara barnbarn kram på er
Jag håller med farmor men jag älskar dig som min dotter också.
De hände för en vecka sen! Jo redan dagen efter va han sig lik! så nu kommer han få ett skiiit snyggt ärr :D Jippi...
(Två dagar efter så ramlade han igen o fick i en liten sten intryckt så nu har han ett till jack i pannan) men båda läker ihop bra nu
Emilia: Men åh, lilla vilda Elmerplutten då! Tur att det läker bra i alla fall!!
Eva: Ja jesus, jag antar att Vilgot kommer ramla fler gånger, men förhoppningsvis är han då äldre och inte ett så högt fall...