Igår kom mormor hit, passade kidsen i två-tre timmar nånting medan jag rymde iväg till A för att fixa mina nails. Relativt nervös och relativt mycket seperationsångest men jag ringde bara en gång och det gick självklart bra att vara utan mamma i ett par timmar. Den där stora pojken Teddis är jag inte direkt orolig för, men det var första gången jag var utan Ville i mer än fram och tillbaka tur till ICA, och då med pappa N hemma. Han är ju en känslig pojke, men han tyckte om sin mormor och var hyfsat stabil.
Mormor hade med sig gåvor; Alfons dvd-box, Emil-dvd, en fleeceoverall till Viggot, en hemstickad kofta till mamman (fin va!) och så en liten uppsättning dagiskläder till Teddan.

Hon tog även med bröllopsklänningen, korsetten och skorna, som aldrig blev använda. De ska hängas någonstans, hamna i glömska... Det känns inte så jobbigt ändå, det blev som det blev och så var det med den saken. Det är ändå bara en klänning, inte en dödsdom. Och jag antar att tiden är ganska duktig på att läka sår ändå.

Det ser ut att vara hyfsat fint väder så när Vilgot vaknat ska vi nog bege oss ut till någon lekpark och häcka... Eller ännu hellre gå på långpromenad om jag lyckas övertala stora sonen om det...