... och vem gjorde min yngsta son så förbaskat stabil i benen? Nu vill han ju inte göra annat än att stå upp... Och så skriver jag på en grej och undrar om jag vet vad fasiken jag har gett mig in på. För detta är det svåraste jag någonsin skrivit, av någon konstig anledning. Jag börjar nästan grina när jag skriver, uscha vad jobbigt det är. Men det är då det blir som allra bäst, det är då man får ut någonting utav det hela. Så jag får väl fortsätta att skriva då. När jag har tid vill säga ;)